En av fjolårets bästa och mest oväntade hitlåtar kom från en 19-årig dj och houseproducent från Kazakstan. Han tog sig an en fyra år gammal låt av den halvkände Saint Jhn, en sjungande rappare från Brooklyn, och ”Roses (Imanbek remix)” blev en dundersuccé efter att först ha exploderat på TikTok.

Denna vår har en annan låt blivit en hit enligt samma modell. Den spanske dj:n och producenten HVME skapade på eget bevåg en techhouseremix av Travis Scotts ”Goosebumps” från 2016, som precis som ”Roses” lät bättre med ett housebeat som pumpade på i dubbel hastighet. 

Och häromveckan släppte Saweetie sin nya singel ”Fast (motion)”. En fantastisk låt vars beat visserligen inte riktigt är house, men som har en rak ”four to the floor”-rytm och högt tempo. Det är Miami bass utan bastrumma, musik som på ett fascinerande sätt befinner sig i limbo mellan funkig hiphop och spikrak house. Samtidigt firar Saweeties kollega Doja Cat stora framgångar med sin poppiga mix av hiphop och 70-talsdisco – i fjol med ”Say so”, just nu med SZA-duetten ”Kiss me more”.

Frågan uppstår: börjar hiphopen närma sig dansmusiken?

Det är en gammal kärleksaffär. Om den allra tidigaste hiphopen – den som bara hördes på block parties i Bronx och aldrig spelades in på skiva – utgick från synkoperade funkbreaks, och var ett tuffare alternativ till glittrig disco, så förenades hiphop och disco när de första framgångsrika hiphopsinglarna skapades, av artister som Sugarhill Gang och Kurtis Blow. 

Under 1980-talet kom hiphopinspelningar, tack vare samplingstekniken, närmare genrens breaksrötter och klippte banden med disco – samtidigt som den sistnämnda genren fick sin logiska fortsättning i house och techno, som uppstod som undergroundscener bland (företrädesvis homosexuella) svarta och latinos. Hiphop och house korsades i hybridgenren hip house, som populariserades med Jungle Brothers och Todd Terrys ”I’ll house you” från 1988. Hip house var stort i flera år, innan soundet blev urvattnat och annekterades av tramsig eurodance. 

Vid millennieskiftet hade hiphopkulturen upptäckt klubbdrogen ecstasy, vilket påverkade soundet och estetiken hos många artister. En av dessa var Missy Elliott som döpte ett album till ”Miss e… so addictive” 2001. Singeln ”4 my people” därifrån var ett samarbete med den engelska houseduon Basement Jaxx. Låten blev en hit, men skapade ingen riktig trend. 

När edm var superpopulärt tio år senare var det oundvikligt att kända rappare sammanfördes med edm-stjärnor. Den experimentvänlige Kid Cudi samarbetade med David Guetta (”Memories”) och Nicki Minaj fick en stor hit (”Starships”) rattad av svenskarna RedOne, Rami Yacoub och Carl Falk. Men snart var edm ute och ingen hiphopartist saknade det.

Under 2010-talet har amerikansk rap dominerats av trapbeats – långsamma, tunga rytmer med tjocka lager av dystra syntar. Men just långsamheten i dessa beats möjliggjorde remixhittar som ”Roses” och ”Goosebumps”. Att slänga på ett rakt housebeat i dubbel hastighet under det vokala spåret blir inte hysteriskt, det låter helt naturligt. Och även om ingen bred amerikansk rappare ännu har gått hela vägen och gjort modern hip house (Kanye Wests ”Fade” var mer en musikhistorisk odyssé) så är det kanske bara en tidsfråga innan det sker. Inom den hbtq-vänliga delen av alternativ hiphop är det dock vanligare – lyssna på Cakes Da Killa.

Samtidigt präglas den kommersiella popmusiken i allmänhet just nu av en varmt nostalgisk våg av 70-talsretro – Harry Styles ”Watermelon sugar” var enorm förra året, och Dua Lipas sound flirtar starkt med gammal disco. Hennes singel ”Levitating” blev ännu större när rapparen DaBaby medverkade på remixen, och i videon dansar de i en Studio 54-inspirerad miljö. I denna kontext är det inte överraskande att Doja Cat skördar hittar.

I Sverige har rappare som A36 och Macky experimenterat med beats som låter mer house än trap, och även i fransk hiphop märks denna trend (Sasso är ett exempel). Kanske är hela hiphopvärlden på väg in – tillbaka in – i diskoteket.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2021-05-22)

Spotify-spellista med all musik från texten (och några låtar till)