En av mina absoluta favoritlåtar alla kategorier är "Moniebah" med den sydafrikanske jazzpianisten, kompositören och bandledaren Abdullah Ibrahim, då (1979) känd som Dollar Brand. Den finns inte på Spotify, vilket irriterar mig oerhört. Nåväl. Det jag gillar med Abdullah Ibrahim är inte så mycket hans varma, gospelliknande sväng och innerliga hyllningar till Afrika. Utan hans kärlek till Duke Ellington, denne underbara människa med sina helt unikt melankoliska och underskönt vackra ballader. Ellington måste ha varit en idol för Abdullah Ibrahim redan tidigt i karriären ("Ellington medley" är en av låtarna på skivan "Dollar Brand" som spelades in live 1965, i Danmark tror jag), och när han i mitten av 60-talet kom i kontakt med giganten och fick spela in skivan "Duke Ellington presents the Dollar Brand Trio" måste hans lycka ha varit fullkomlig. Han spelade in skivan "Ode to Duke Ellington" 1973 (inte en in memoriam-skiva eftersom Duke dog först 1974; Ibrahim bara älskade mästaren gränslöst), och i början av 1980-talet spelade han in "Duke's memories", en liveskiva med många Ellington-tolkningar. Han har återvänt till Ellingtontolkningarna flera gånger genom åren (framförallt "In a sentimental mood") liksom till sin egen hyllningslåt "Duke". Jag gjorde en playlist med 30 låtar som jag kallar för "Abdullah Ibrahim in a Duke mood", lyssna här! 30 låtar i hyfsat kronologisk ordning, från mitten av 1960-talet till slutet av 2000-talet. Vissa låtar som inte är Ellingtonrelaterade slank med ändå - man vill liksom inte bryta den underbara kedjan av korta låtfragment från skivan "African magic" - men de är fina de med.

Jag satt och tänkte i förmiddags på den trio som jag ser som jazzens främsta kompositörer: Duke Ellington, Thelonious Monk och Abdullah Ibrahim. Jag försökte se samband och mönster. Det är nästan lika många år mellan dem (Ellington föddes 1899, Monk 1917, Ibrahim 1934) och alla hade en kreativ guldålder som infann sig mellan strax innan de fyllde 40 och strax innan de fyllde 50. För Duke Ellington rör det sig om åren 1938 till 1947 (från "Pyramid" till "Once upon a Dream"), för Thelonious Monk 1955 till 1965 (från "Thelonious Monk & Sonny Rollins" till "Solo Monk") och för Abdullah Ibrahim 1973 till 1983 (från "Good news from Africa" till en skiva som jag inte har hört eftersom den aldrig någonsin givits ut på CD ens, men som verkar helt magisk, "Ekaya"). Lite kul att tänka på, men det är ju ganska krystat också. Jag menar, jag gillar Duke Ellingtons låtar från både slutet av 1920-talet och 1960-talet, jag gillar Thelonious Monks tidiga Blue Note-inspelningar, och Abdullah Ibrahims underbara "African magic" kom så sent som 2002. Men men. A boy can dream, can't he? Hur som helst så tycker jag dessa tre hör ihop, inte minst för att Thelonious Monk hyllade Duke Ellington på skivan "Thelonious Monk plays Duke Ellington" (också 1955, för övrigt samplad av Wu-Tang Clan på deras första skiva) och Abdullah Ibrahim har hyllat Monk både med direkta covers och genom sin luftiga, ibland lite kantiga spelstil som är tydligt Monk-inspirerat (fast inte på långa vägar lika kantigt som Monk). Det säger kanske något om mig att jag gärna hyllar jazzmusiker som inte bara spelar fantastiskt utan också komponerar fantastiskt. Jazz är vilt, och jag älskar det, men jag älskar också perfekta melodier och förunderliga ackordskiften. Det är därför Duke Ellington är den största för mig. Och jag tror det också är därför som han är den största för Abdullah Ibrahim.

Han spelade här i Stockholm i höstas förresten, Abdullah Ibrahim alltså, på Stockholms jazzfestival. Jag frågade DN om jag fick recensera den konserten men jobbet var satt på någon annan. Jag gick inte på konserten, som fick en halvljummen recension, men jag är övertygad om att jag hade blivit djupt rörd om jag hade sett den. Men jag gick inte dit och jag ångrar det. Jag tror inte chansen kommer igen, han är över 80 år nu. Känns lite sorgligt. Men jag kan alltid lyssna på hans fina skivor.
Kommentera 0

Årets 30 bästa skivor: 

1.     Kanye West ”The life of Pablo”

2.     Frank Ocean ”Blonde”

3.     Blood Orange ”Freetown sound”

4.     Car Seat Headrest ”Teens of denial”

5.     Wagner, Brahms, Schumann, Schuberts ”Rheinmädchen” med Ensemble Pygmalion och dirigenten Raphael Pichon

6.     Frida Hyvönen ”Kvinnor och barn”

7.     PJ Harvey ”The hope six demolition project”

8.     A Tribe Called Quest ”We got it from here… Thank you 4 your support”

9.     Alexis Taylor ”Piano”

10.  Rihanna ”Anti”

11.  The Radio Dept ”Running out of love”

12.  Chance the Rapper ”Coloring book”

13.  Yevgeny sudbin ”Scarlatti: 18 sonatas”

14.  Young Thug ”Jeffery”

15.  Romare ”Love songs, part 2”

16.  NxWorries ”Yes Lawd!”

17.  El Perro Del Mar ”KoKoro”

18.  Travis Scott ”Birds in the trap sing McKnight”

19.  Paul Simon ”Stranger to stranger”

20.  Solange ”A seat at the table”

21.  Veronique Gens & Susan Manoff ”Néère”

22.  David Bowie ”Blackstar”

23.  Anderson .Paak ”Malibu”

24.  Leonard Cohen “You want it darker”

25.  Yemi ”Neostockholm”

26.  Beyoncé ”Lemonade”

27.  Anohni "Hopelessness"

28.  Daniil Trifonov ”Transcendental”

29.  Neko Case, kd lang & Laura Veir “case/lang/veir”

30.  The-Dream “Love you to death” (EP)

  

Årets 30 bästa låtar:

 1.     Kanye West & Chris Brown "Waves"

2.     The Radio Dept "Teach me to forget"

3.     Mike Posner "I took a pill in Ibiza (Seeb remix)"

4.     Kodak Black "Skrt"

5.     Future & The Weeknd "Low life"

6.     Rihanna "Kiss it better"

7.     Tomasa Del Real & Talisto "Tu señora"

8.     Parham "Håller mig vaken"

9.     Car Seat Headrest "Cosmic hero"

10.  Kent Jones "Don't mind"

11.  Maxwell "Lake by the ocean"

12.  Drake "one dance"

13.  PJ Harvey "The community of hope"

14.  Rihanna & Drake "Work"

15.  Blood Orange "Augustine"

16.  Alicia Keys "In common"

17.  Korede Bello & Tiwa Savage "Romantic"

18.  Alexis Taylor "Don't it make my brown eyes blue"

19.  Kamiyah "I'm on"

20.  Beyoncé “All night long”

21.  Verse Simmonds & Kid Ink "Property"

22.  Frida Hyvönen "Fredag morgon"

23.  Diiv "Valentine"

24.  Drake & Rihanna "Too good"

25.  Cherrie & Stormzy "Aldrig igen (må sådär)"

26.  21 Savage "No heart"

27.  Usher "Crash"

28.  Jonas Lundqvist ”Lyft & försvinn”

29.  Lil Yachty "Minnesota"

30.  Kevin Gates "2 phones"

  

Årets 10 bästa konserter:

 1.     Mariah Carey i Globen

2.     Angel Haze på Debaser strand

3.     Maxwell & Mary J Blige på Annexet

4.     Sjostakovitjs femte symfoni och Rachmaninovs tredje pianokonsert med Göteborgs symfoniker, dirigenten Alexander Shelley och pianisten Alexander Gavriluk

5.     Mbongwana Star på Stockholms kulturfestival

6.     Car Seat Headrest på Debaser strand

7.     Chiaroscurokvartetten i Allhelgonakyrkan

8.     Cat Power på Stockholm Music & Arts

9.     Sven-Bertil Taube i Göteborgs konserthus

10.  Rihanna i Globen

 

 Årets 10 bästa scenkonstupplevelser:

 1.     ”Pelléas & Mélisande” på Malmö opera

2.     ”Huset vid nattens ände” på Dramaten

3.     ”Parsifal” på Kungliga operan

4.     ”Utvandrarna” på Dramaten

5.     ”Den flygande holländaren” på Opera på skäret

6.     “Richard III” på Dramaten (gästspel av Schaubühne)

7.     ”Don Giovanni” på Estatesteatern, Prag

8.     ”Nina” & ”Comala på Vadstena-akademien

9.     “I lodjurets timma” på Dramaten

10.  ”Den goda viljan” på Dramaten

 

Årets 10 bästa bioupplevelser:

1.     “Neon bull”

2.     “Ran” (1985)

3.     “Holiday” (1938)

4.     “Café society”

5.     “Sauls son”

6.     “A bigger splash”

7.     “American honey”

8.     “Mr Gaga”

9.     “Min pappa Toni Erdmann”

10.  ”Your name”

Kommentera 0


Elektroniskt
Burial
”Young death/Nightmarket”
(Hyperdub)
Betyg: 4

Den mystiske dansmusikproducenten Burials andra och senaste album ”Untrue” från 2007 var en av det decenniets allra starkaste skivor, med sin suggestiva skildring av ultramelankoliska nattbussfärder med ekande minnen av klubbkvällen. Men egentligen är det Burial gjort därefter ännu mer intressant: sedan 2011 släpper han ungefär en gång om året en liten ep med långa, förvandlande låtar av alltmer experimentell karaktär, varpå han försvinner in i skuggorna igen. På ”Young death” och ”Nightmarket” överger mästaren de poppiga melodislingorna och hårda beatsen från sina senaste släpp. Istället krafsar han på själen med orkeslösa trummor, snuviga näsor, elektriska myggfångare, hånskratt från gamla ”The legend of Zelda”-spel, dåligt väder och soulvokalsamplingar som ger bräckliga löften. God jul.

Bästa spår: "Young death"

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2016-12-17)
Kommentera 0
Visa fler inlägg