Hiphop

Metro Boomin
”Not all heroes wear capes”
(Republic/Universal)
Betyg: 4

Swizz Beatz
”Poison”
(Epic/Sony)
Betyg: 3

Mike Will Made-It
”Creed II: the album”
(Interscope/Universal)
Betyg: 3

Förr i tiden var hiphopproducenter tvungna att själva greppa mikrofonen för att bli riktigt framgångsrika, exempelvis Dr. Dre, Puff Daddy och Timbaland. Idag är dock hiphop så stort och etablerat att en hiphopproducent kan slå igenom utan att också vara vokalist. Producenten Metro Boomins debutalbum ”Not all heroes wear capes” gick förra veckan omedelbart in på den amerikanska skivförsäljningslistas förstaplats. Det är stort.

Metro Boomin ligger bakom gigantiska hitlåtar som Futures ”Mask off” och Migos ”Bad and boujee” och har spelat en viktig roll i trap-soundets utveckling och popularisering. Till sitt eget album har han sympatiskt nog inte slagit knut på sig själv för att anlita varenda känd artist som finns, utan gästerna består till största delen av en liten skara vapendragare som 21 Savage, Travis Scott och Swae Lee. Det ger skivan en tajt, homogen känsla. 

Det som verkligen imponerar och överraskar med ”Not all heroes wear capes” är att skivan är konstruerad som ett album, en helhetsupplevelse med smidig dramaturgi, inte bara en samling låtar. Precis som Travis Scotts ”Astroworld” från i somras försöker ”Not all heroes wear capes” föra trap in i nästa fas, ett mjukare och mer mångbottnat sound. Genom att sampla samma Wendy Renée-klassiker som en gång i tiden inledde Wu-Tang Clans ”Tearz” visar Metro Boomin också att han vördar hiphopens historia.

En mer erfaren hiphopproducent, Swizz Beatz, är aktuell med ”Poison”, hans första album sedan 2007 års ”One man band man”. På den skivan skötte han nästan all rap själv, men han har på senare år insett att han låter bättre när han nöjer sig med att hojta lite i bakgrunden medan andra rappar. Vid millennieskiftet gav Swizz New York-hiphopen en vitamininjektion med sina syntetiska och blytunga Ruff Ryders-produktioner. Idag är han ironiskt nog nästan en New York-traditionalist, som hellre gör en låt med ett par gamla The Lox-medlemmar än med autotune-mumlande nittiotalister. Men ”Cold blooded” är kreativ och fin – Swizz har tagit bort alla trummor från låten (som tidigare hörts i en reklamfilm) och visar att hiphop kan låta rå och svängig med bara rap och instrumentloopar.

En annan stor hiphopproducent är Mike Will Made-It, mannen bakom Rae Sremmurd, Kendrick Lamars ”Humble” och Beyoncés ”Formation”. Hans soundtrackalbum till boxingsfilmen ”Creed II” är ett komplement till själva filmmusiken som skapats av årets svenska musikexport Ludwig Göransson. Hiphopsamlingar som soundtrack till filmer är inget nytt, men ”Creed II” ska ha cred för att ta sin tematik på ovanligt stort allvar – många av låtarna handlar om boxning, eller åtminstone om slagsmål, kamp och seger. Tyvärr är soundet ofta lite för fläskigt för att funka på dansgolvet lika bra som i träningslokalen eller i ringen.

En gemensam sak för dessa tre album är att huvudpersonen faktiskt inte har producerat alla låtar på sin skiva själv. Det visar att en hiphopproducent idag visserligen erkänns som musiker och kompositör, men ännu mer som varumärke.

Bästa spår: ”Only you” med Metro Boomin, ”Cold blooded” med Swizz Beatz, ”Runnin” med Mike Will Made-It

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2018-11-22)