veronica maggios "och vinnaren är..."-konsert på mosebacke


Hennes bästa låt, textmässigt. Musikaliskt är nog "Välkommen in" bäst. Ingen av dem är med på denna skiva hehe, men jag tycker ändå att det är hennes bästa album...

Veronica Maggio
Scen: Mosebacketerassen, Stockholm
Betyg: 3

Det finns ett symbolvärde i att Veronica Maggio ägnar fem kvällar i rad åt att framföra alla sina album i kronologisk ordning.

Det är ett koncept som ofta används av manliga rockband – The Soundtrack of our Lives, My Morning Jacket, med flera – men desto färre kvinnliga soloartister. Men så har hela Veronica Maggios gärning till stor del handlat om att ta plats som ung kvinna. Att sjunga om unga kvinnors erfarenheter på ett sätt som rymmer både sårbarhet och cool attityd, med vardagsrealistiska texter som hellre lutar åt det banala än åt det tillkrånglade.

Hon var nyskapande när hon vid tiden för sin debut 2006 gjorde detta dels på svenska, dels med mer influenser från soul och hiphop än indierock och singer/songwriter-pop. Men debutalbumet var vagt och trevande – det var först med den sensationella uppföljaren, 2008 års ”Och vinnaren är…”, som Veronica Maggio blommade ut. Tredje albumet ”Satan i gatan” må ha fler hitlåtar, men det är ”Och vinnaren är…” som är hennes vassaste verk. Och av alla hennes konsertkvällar på Mosebacke denna vecka är det tveklöst den som fokuserar på detta andra album som är den mest intressanta.

Albumet var en katalysator inte bara för Veronica Maggio utan även för Oskar Linnros, som producerade och skrev all musik. Det var den första rena popmusik Linnros gjorde, efter åren i hiphopgruppen Snook, och en språngbräda till den numera klassiska solodebuten ”Vilja bli” (2010). Vid tiden för ”Och vinnaren är…” var han och Maggio ett kärlekspar. Att koncentrerat framföra dessa låtar blir därmed också en sorts tidsresa för Maggio, tillbaka till en förlorad romans, och detta faktum ger konserten en speciell laddning.

Veronica Maggio sjunger strålande i höjdpunkter som den lika desperata som svängiga ”Stopp”, den liderliga balladen ”Jajaja”, den smärtsamt romantiska ”Inget kan ändra på det”, den (nu än mer) nostalgiska ”17 år” och hitlåten ”Måndagsbarn”. Annika Norlin dyker upp för ett par oväntade duetter: en fint avskalad ”Gammal sång” samt Säkert!-låten ”Någon gång kommer du bli själv”. En storögd Maggio berättar lyckligt att hon lyssnade maniskt på den första Säkert!-skivan när hon gjorde ”Och vinnaren är…”, men kärleken är inte lika uppenbart besvarad av den sammanbitna och syrliga Norlin.

Soundet på ”Och vinnaren är…” är pigg, Amy Winehouse-inspirerad retrosoul med stråkar och blås (och en snygg sampling av The Delfonics ”Trying to make a fool of me”), och det hade varit fint och lämpligt om denna liveversion av skivan hade förgyllts med sådana arrangemang. Men tyvärr har Veronica Maggio denna kväll en snål uppbackning: gitarrist, basist, trummis, keyboardist och körsångerska. Låtarnas ordning har också kastats om, vilket dock inte stör jättemycket om man inte är ortodoxt fan.

Desto mer irriterar extranumren. Att spela Snooks ”Inga problem (remix)”, det epokgörande första samarbetet mellan Maggio och Linnros, med Daniel Adams-Rey och Petter som gästrappare men inte huvudpersonen Linnros, ger en olustig bismak. Och att därefter bränna av en tråkig Petterduett samt inte mindre än fem låtar från Veronica Maggios senare album, som har ett helt annat sound, förstör faktiskt en del av konsertupplevelsen. Det blir lite respektlöst mot verket som bara för en kväll skulle få en hyllning.

Men Veronica Maggio gör saker på sitt eget sätt, och att inte vara överdrivet vördnadsfull mot sina egna skivor är också ett sätt att bryta mot den manligt kodade rockkulturen. Och publiken tycks älska alla hennes val. Hon är en vinnare.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2017-08-26)


"aeterna" på östersjöfestivalen


Ett äldre, och bättre, verk av Anders Hillborg.

Östersjöfestivalen 2017
”Aeterna”
Regi: Jesper Kurlandsky och Fredrik Wenzel
Musik: Anders Hillborg
Sveriges Radios symfoniorkester
Solister: Hannah Holgersson, sopran, Hayk Hakobyan, duduk
Radiokören
Dirigent: Esa-Pekka Salonen
Scen: Berwaldhallen, Stockholm
Längd: 1 tim 30 min
Betyg: 1


Ett uruppförande av ett 90 minuter långt orkesterstycke av Anders Hillborg – det är tyvärr inte hela sanningen. Denna audiovisuella konsert består inte, som i fallet med framförandet av Wagners ”Tristan och Isolde” på 2012 års Östersjöfestival, av musik som har kryddats med videoinstallationer, utan tvärtom. ”Aeterna” är en långfilm som Hillborg har komponerat soundtracket till.

Den vanligtvis så expressiva och fantasifulla tonsättaren håller sig här artigt till en biroll: den som ska lyfta det visuella materialet, tjäna det, inte bryta av och ge sig ut på egna äventyr. Och det hade kanske varit okej – om inte filmen hade varit ett pekoral av det värsta slaget.

Filmen ”Aeterna” är en ordlös odyssé över jordens och mänsklighetens historia. Det börjar med en blick från yttre rymden som långsamt zoomar in i vårt solsystem, klipp till jordens natur och livets början. Därefter får vi se olika stadier av civilisation: jägare-samlare, jordbruk, utvinnande av kol, industrialiseringen, de moderna urbana miljöerna, en oändlig parad av ensamma människor som är stiliserat orörliga när kameran glider förbi.

Det är outsägligt långsamt, tempot är detsamma i hela filmen, dramaturgin är vedervärdig och finalscenen är skrattretande kitschig. Kamerans blick är så killig: det är inte människans historia som presenteras, utan teknikens, uppfinningarnas, objektens. Den pretentiösa titeln till trots finns det inget evigt i det som skildras, eftersom den delen av mänskligt liv som återkommer i alla tider – känslorna, passionerna, relationerna – ignoreras totalt.

En välvillig tolkning av filmen (som, det ska medges, är ett ”work in progress” och inte helt färdigställd än) är att den visar vår värld som utforskad av en robot eller en dator som registrerar allt men inte kan sortera och förstå informationen. En mer sanningsenlig tolkning är att filmen är en skamlös rip-off på Godfrey Reggios ”Koyaanisqatsi” från 1982, med berömd musik av Philip Glass.

Anders Hillborgs soundtrack till ”Aeterna” är tyvärr lika sömnigt och oinspirerat som filmen. Musiken håller sig hela tiden på ytan, och det enda som bryter av mot den statiska stämningen är slappt effektsökeri. Vid ett tillfälle hörs något som innehåller mänsklig värme – Hayk Hakobyans melodiösa duduk – men detta inslag försvinner lika plötsligt som det dyker upp.

Anders Hillborg har sagt att han utgår från ljud och inte bilder när han komponerar musik. Detta projekt visar hur galet det kan gå när han gör motsatsen.

Vilket oerhört slöseri.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2017-08-25)

lil peep feat horsehead - girls


denna låt är med på 
sommarhimmel men däremot inte på skivan :/
 
Hiphop
Lil Peep
”Come over when you’re sober (part 1)”
(Warner)
Betyg: 4

En ny intressant subgenre till hiphop håller på att ta form. Tänk er poppig trap men en smutsigare, stökigare, mörkare, knarkigare och punkigare variant, med relativt många vita artister och en mycket ung publik. Eller tänk er Alice in Chains ”Dirt” tolkad av Sad Boys. Fast när två av den nya scenens stjärnor, Lil Pump och Smokepurrp, nyligen intervjuades av Noisey ogillade de etiketten ”grunge rap”; de föredrog ”ignorant”. Tjugoårige Lil Peep är en annan av den nya skolans ledare. Hans musik är sannerligen ignorant men har också en fin dysterhet, allsångsvänliga refränger och mer emo-elgitarrer än rap. Efter suveräna singlar som ”Girls” och ”Beamer boy” kommer denna debut-ep på stort skivbolag. Att lyssna på den är som att drömma en fortsättning på filmen ”American honey”.

Bästa spår: "The brightside"

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2017-08-19)

grizzly bear - painted ruins



Rock  
Grizzly Bear
”Painted ruins”
(RCA/Sony)  
Betyg: 4

Sedan Grizzly Bear växte från ett enmansprojekt till en stabil kvartett i mitten av nollnolltalet har de varit ett ovanligt sammansvetsat och demokratiskt band. De kreativa idéerna studsar mellan de fyra hörnen och väver fram täta, mångskiktade låtar, där det musikaliska har en mer framträdande roll än texterna, även om sången alltid är viktig. Som ett Radiohead med storslagenheten utbytt mot stämsång och poppig psykedelia. Femte fullängdaren är ljusare och mindre inåtvänd än föregångaren ”Shields”, med feta, Tame Impala-liknande grooves. Grizzly Bear piffar upp, målar och försöker ömsint blåsa liv i de gamla ruiner som är – gitarrpop? Albumformatet? Trumps USA? Nollnolltalets Brooklynindie? Bandmedlemmarnas inre? Det finns ett vemod och en desperation i albumtiteln som laddar hela skivan.

Bästa spår: ”Mourning sound”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2017-08-19)

jeanne moreau - le tourbillon



från
sommarhimmel

r2bees feat wizkid - slow down



från
sommarhimmel

roy woods - gwan big up yourself



från
sommarhimmel

enigma - sadeness



från
sommarhimmel

charlie parker quartet - love for sale



från
sommarhimmel

Damso - Θ. Macarena



från
sommarhimmel

h.e.r. - losing



från
sommarhimmel

marzi nyman - outo tyttö



från
sommarhimmel

mount kimbie feat king krule - blue train lines



från
sommarhimmel

2 chainz, gucci mane, quavo & the trap choir - good drank 2.0



från
sommarhimmel

olle ljungström - bara himlen ser på



från
sommarhimmel

young thug & future - relationship



från
sommarhimmel

elisabeth schwarzkopf - plaisir d'amour



från
sommarhimmel

toots & the maytals - i need your love



från
sommarhimmel

lil uzi vert - xo tour life



från
sommarhimmel

lana del rey - 13 beaches



från
sommarhimmel

PS coolt att hon i början av denna låt samplar dialog från "Carnival of souls", en film jag aldrig sett men som känns väldigt mycket Lana Del Rey.

harry styles - sign of the times



från
sommarhimmel

yellowman - lost mi love



från
sommarhimmel

the radio dept. - you're not in love



från
sommarhimmel

charles trenet - que reste-t-il de nos amours?



från
sommarhimmel

sammy & johnny bennett - bevis

 

från
sommarhimmel

sommarhimmel

 

Senare än någonsin men nu är den här och det är jag glad för! Här är
sommarhimmel, årets sommarplaylist från mig. 100 låtar som vanligt, och denna gång är det mycket nytt, mest inom poppig rap, men en del indie och sånt är det också. Sommarvibben är här ibland dansant, men oftare sitta-vid-baren-och-sippa-på-en-Aperol Spritz-och-kolla-på-solnedgången snarare än att fokusera på själva dansgolvet. Det finns ett postintensivt lugn och en nedtonad, mycket svag melankoli hos många av låtarna, trots att de väldigt sällan är direkt sorgsna. Jag gillar det soundet.

Det finns en början, en mitt och ett slut på listan. Början är egentligen bara en låt: Stevie Wonders väldigt fina ”Love’s in need in love today” som jag fick en våldsam lust att lyssna på samma dag som jag drog till Paris (kanske för att den samplas i en låt på Jay-Z:s senaste skiva), men som ett sorts svar på denna kommer fina hittiga kärlekslåtar av Parham, Young Thug och Mwuana. Damso och Lorentz tar vid, nu är stämningen lite mindre festinriktad, och så är kursen satt. Young Thug och Lorentz har hela sex låtar var på listan, älskar båda deras skivor. Mwuana har fyra låtar och det har även den fantastiske Damso. Så det känns logiskt att dessa killar presenterar sig tidigt på listan. Många manliga artister blev det denna gång... Men Lana Del Rey, Adrijana och Ikhana har i alla fall med två låtar var. (Migos har bara en låt, men Quavo från Migos dyker upp på väldigt många låtar som gästartist.)

Mitten är ett sorts kärleksbrev till Paris, med några av de franska låtar som jag lyssnade på när jag bodde där. Men mitt i allt franskt kommer Charlie Parkers tolkning av Cole Porters ”Love for sale”, eftersom min favoritbar i Paris, Au Petit Fer à Cheval, ofta spelade mysig jazz, och många gånger denna standard. Det franska sjoket avrundas av två nya franska hiphoplåtar, svala och poppiga, och efteråt kommer ”Despacito” som jag hoppas ni inte har tröttnat på. Jag älskar den. Så bra hitlåt. Älskar även Ed Sheerans megahit ”Shape of you”, som också känns väldigt somrig trots att den kom i våras, och den är också med på listan. Några andra franska låtar finns lite här och var på listan, av Jeanne Moreau (RIP), Phoenix (deras "Fior di latte" måste vara sommarens mysigaste låt?) och så den underbara gamla sången ”Plaisir d’amour” från 1700-talet som Elvis Presley gjorde om till ”Can’t help falling in love”.

Slutet på listan sicksackar mellan souliga låtar – Van Morrissons bästa version av ”Flamingoes fly” och O’Jays gospeltolkning av Bob Dylans ”Emotionally yours” – och en väldigt romantisk liten genre av sommarmusik, nämligen den typ av musik som man kan höra om man hänger på uteserveringen i en hamnstad vid medelhavet och det kommer några musiker som spelar allt från sentimentala schlagers till gamla operaörhängen. Musikerna är inte många men arrangemanget funkar. I detta fall rör det sig om en mysig trioversion av barcarollen i Jacques Offenbachs opera ”Hoffmanns äventyr” (detta var också sista låten på min långa franska playlist) och en annan trio på piano, fiol och dragspel som spelar finalen ur Wagners ”Tristan och Isolde”. Den skivan heter ”Wagner e Venezia” och är inspelad live i Venedig, man hör slamret från serveringen och den applåderande publiken. Väldigt charmigt.

Tack till Alicia, Sofia, Magnus, Håkan och KV.

Artister på sommarhimmel: Stevie Wonder, Parham, Young Thug, Mwuana, DJ Khaled feat Rihanna & Bryson Tiller, Damso, Lorentz, R2Bees & WizKid, Lana Del Rey, Toots & The Maytals, The War On Drugs, Jeanne Moreau, Phoenix, Dame Janet Baker som sjunger en aria från Glucks “Orfeo ed Euridice”, Ed Sheeran, Young Thug & Quavo, Ikhana, Chris Brown, Enigma, Duvchi, DJ Henry X feat WizKid, Jireel (Spirello remix), Major Lazer feat Quavo, Travis Scott & Camila Cabello, Future, Roy Woods, Air,  Serge Gainsbourg, Charles Trenet, Edith Piaf, Charles Aznavour, Charlie Parker Quartet, Sofiane, Luis Fonsi & Daddy Yankee, 2 Chainz & Nicki Minaj, Jake Spooner & Tory Lanez, Young Thug & Millie Go Lightly, Drake, Braintear Spookie, J Hus, Allan Kingdom & Cadenza, Pia Mia feat Jeremih, Adrijana, mansionz & Spark Master Tape, Lil Yachty, Mabel, Slowdive, The Radio Dept., Mount Kimbie feat King Krule, Ana Diaz (Lucas Nord remix), Bob Marley & The Wailers, Yellowman, Jeremih feat Ty Dolla Sign, Skander feat Parham & Ikhana, Sammy & Johnny Bennett, Lil Uzi Vert, Lil Peep, ASAP Rocky feat Playboi Carti, Quavo, Lil Uzi Vert & Frank Ocean, Yemi, Harry Styles, Prince, Elisabeth Schwartzkopf som sjunger en sång av Johann Paul Aegidius Martini, Olle Ljungström, Luis Rustum, Young Thug & Future, 2 Chainz feat Gucci Mane, Quavo & The Trap Choir, Stor feat Jireel, DaVido, DJ Khaled feat Justin Bieber, Quavo, Chance the Rapper & Lil Wayne, Maleek Berry, Marzi Nyman, WizKid feat Drake, Alexis Weak, Lorentz feat CEO & Madi Banja, H.E.R., Gucci Mane, Migos, Young Thug feat Gunna, Lil Peep feat Horsehead, Tyler the Creator feat Frank Ocean, Mount Kimbie feat Micachu, Van Morrison, Lana Del Rey feat Sean Ono Lennon, Yrving & Lisa Yeras & Conal Fowkes som spelar ett stycke av Jacques Offenbach, The O’Jays samt Uri Caine Ensemble som spelar Richard Wagners ”Liebestod”.

Hösthimmel kommer i oktober!