Ouf så bra låt! Älskar Sparkys paus när hon blir ägd första gången... andra gången är det knockout

Roxanne Shanté
Scen: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
Betyg: 3

I slutet av 1984 slog ”Roxanne’s revenge” ned som en bomb i hiphopvärlden. Genren hade då existerat i lite mer än tio år och scenen var dominerad av manliga artister. Men Shanté Gooden från Queensbridge i New York, som fyllde femton denna vinter, var helt orädd. Hon rappade så vasst och skoningslöst att hon vann battles mot vilken rappare som helst. ”Roxanne’s revenge” var hennes debutsingel och ett svar på gruppen UTFO:s hit ”Roxanne, Roxanne”.

UTFO:s låt handlade om en tjej som hade fräckheten att avvisa inviter från gruppens manliga medlemmar – Shanté fick den briljanta idén att låtsas vara denna fiktiva kvinna, och kallade sig för Roxanne Shanté. Hennes underbart kaxiga låt spreds som en löpeld, hiphopens första kvinnliga stjärna var född och traditionen att spela in svarslåtar på aktuella raphits fick sitt startskott. 

Till skillnad från de andra rapparna i sitt gäng Juice Crew – legendarer som Big Daddy Kane, Biz Markie och Kool G Rap – lyckades dock inte Roxanne Shanté få till en stabil karriär som artist. Först 1989 släppte hon ett album, en musikform som passade henne illa – hon var en spontan battlerappare, ingen pysslig låtskrivare – och efter ytterligare ett album lade hon ned musikkarriären.  

Det finns ett annat skäl till att den unga Shantés karriärväg var krokig: hennes privatliv var ett helvete. Detta skildras på ett drabbande sätt i Michael Larnells dramafilm ”Roxanne, Roxanne” som visades på Sundance-festivalen i fjol och lanserades på Netflix i våras. Filmen, som Roxanne Shanté är exekutiv producent för, har väckt nytt intresse för henne, och nu befinner hon sig på en blygsam världsturné. Kulturhuset Stadsteatern kombinerar konsert med filmvisning och mysig Q&A med Mats Nileskär.

Det är lätt att känna kärlek och respekt för Roxanne Shanté men hennes konsert är tyvärr inte helt tillfredsställande. Hennes ödmjukhet (eller dåliga självförtroende) gör att hon låter sin dj spela kända old school-låtar av andra artister som hon presenterar, och när hon spelar egna låtar nöjer hon sig oftast med en vers och en refräng innan hon avbryter för långt mellansnack.

Efter 40 minuter är konserten slut, vilket känns futtigt. Bäst är de oplanerade extranumren – när fans i publiken ropar efter ”Big mama” och ”Brothers ain’t shit” blir Roxanne Shanté förvånad och glad och framför dessa halvobskyra låtar med underbar frenesi. Så hade hela konserten kunnat vara.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2018-09-24)
Kommentera 0


Hiphop
Octavian
”Spaceman”
(Black Butter/Sony)
Betyg: 4

22-årige Oliver Godji föddes i franska Lille, växte upp i södra London och blev hemlös när han var 15. Med musikalisk begåvning och hårt slit har han lyckats vända hopplöshet till triumf. I fjol släppte han ”Party here” som blev en minihit och fick hypeskjuts av Drake, blev signad till Black Butter (för övrigt hem för J Hus) och släpper nu sitt debutmixtape som är det hetaste debutmixtape världen har skådat sedan ASAP Rockys ”Live.Love.ASAP”. Octavian är nämligen ingen vanlig Londonrappare – han blandar grime med Atlanta-trap, Drake-pop, Bon Iver-gränslöshet och en och annan UK garage-rytm. Framförallt har han en underbart hes röst, melodiös frasering och en skiter-i-allt-attityd som kontrasteras av gulliga textrader som ”it’s nice to be important, but it’s important to be nice”. Missa ej!

Bästa spår: ”Stand down”, ”Don’t cry”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2018-09-23)
Kommentera 0


6ix9ine
Scen: Hovet, Stockholm
Betyg: 2

Varje tid får den kultur den förtjänar. Rapparen 6ix9ine från New York hade antagligen inte blivit en megastor artist om han hade kommit för tio eller tjugo år sedan – om han över huvud taget hade gjort musik hade han på sin höjd blivit ett undergroundfenomen.

Utan Instagram hade han knappast blivit en kändis, men hans udda look – en liten latinokille med stora tatueringar i ansiktet och långt hår och löständer i regnbågens alla färger – gör att han sticker ut bland alla hiphopartister, hans ikonstatus vilar lika mycket på det visuella som det musikaliska. 

Utan den stora frustration och pessimism som genomsyrar länderna där han har sin publik – och den avslappnade inställningen till droger som finns hos många unga – hade hans låtar, som brinner av ilska och dekadens, inte blivit fullt så populära som de nu har blivit.

Och utan den status som hiphop har i dagens popmusik, det vill säga tryggt parkerad i centrum, med genrens alla attribut och klichéer accepterade och normaliserade, hade inte en icke-svart rappare som 6ix9ine kunnat säga n-ordet oavbrutet utan att någon höjt på ögonbrynen.

6ix9ines hittills största hitlåt, sommarsingeln ”Fefe” som har sålt platina och nått upp till nummer 3 på Billboardlistan, handlar om att hota och döda folk med olika typer av automatvapen, att ligga med någon som man föraktar och att inte vilja ha vänner. I en annan tid hade den kanske tagits emot som en deppig och obehaglig låt, men nu är det bara en vanlig pophit, med en klickvänlig musikvideo där 6ix9ine och gästartisten Nicki Minaj äter glass i färgglada barnanpassade miljöer.

Som låtskrivare imponerar inte 6ix9ine – han har varken intresse för melodier, fyndiga textrader eller självreflektion – men han har en rå energi och ett ursinnigt mörker som gör att det ändå hettar till i flera av hans låtar. Som liveartist är han slapp och ofokuserad – han inleder sin konsert med att omedelbart hoppa ner i publikhavet och crowdsurfa, han försöker inte ens dölja att låtarna spelas playback. När han pratar i mikrofonen mellan låtarna har han en hes och trött röst och mumlar om att han nyss tagit lite droger. 

Men när han kommit igång lite lyckas han stundtals gestalta energin från sina låtar – att framföra dem live ”på riktigt” bryr han sig inte om, det viktiga är att publiken ser och känner hans vilda rastlösa eld. Han är en fysisk artist. Han klär av sig inte bara på överkroppen utan även byxorna och skorna, så att han till slut kutar omkring i kalsonger och strumpor. Han bankar mikrofonen i golvet i takt till musiken i den egna favoritlåten ”Billy” (som framförs två gånger), ett på sätt och vis hedervärt försök att variera musicerandet för en artist som kör playback. Han vill ge sin publik en liveupplevelse, han vill vara nära sina fans, och att de kan röra vid honom och instagramma honom är viktigare än att han genomför en konsert i traditionell betydelse. Alla verkar vara nöjda.

Den enda som kanske inte jublar över 6ix9ines framgångar är den tjej som, när hon var 13 år gammal, blev sexuellt utnyttjad av en då 18-årig 6ix9ine och en kille till. Ett brott som rapparen har dömts för. Förr i tiden hade en sådan incident kanske inneburit slutet på en artists karriär, men 6ix9ine (som idag är 22) blev inte skadad av denna kontrovers, den gjorde honom bara mer känd. Metoo-vågen, som ju har fimpat ett antal sviniga mäns karriärer i film- och tv-världen, har ännu inte sköljt in på hiphopens strand. I framtiden kanske det blir annorlunda.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2018-09-20)
Kommentera 0
Visa fler inlägg