haffa nya numret av 10tal


Jag har skrivit en essä om musiken som förtrollar i nya numret av 10TAL! Valde ut tre verk av Debussy, Beethoven och Wagner som jag analyserade. Och pratade lite om romantik och politik och hur man ska leva sitt liv och hur man ska se på världen. Det blev rätt fint faktiskt, konstnären Helena Lund Ek gjorde en vacker helsidesillustration. Man kan
beställa tidningen på 10TALS hemsida.

vårhimmel


It's been a long time... I shouldn't have left you... without a dope Spotify-spellista to step to. Men nu är den här,
vårhimmel, 100 underbara låtar i en ganska perfekt ordning! Lyssna gärna. Jag tycker denna lista blev väldigt bra faktiskt. Det är mycket nytt, framförallt inom R&B men också lite inom afrikansk och karibisk dansant pop. Inte så mycket hiphop tycker jag, men de låtar som finns är väldigt bra (G-Unit!). Eftersom jag haft en Morrisseypsykos fínns det fem Morrisseylåtar på listan, men också fem Drakelåtar. Tre av Dirty Projectors. Fyra av Future. Två av Bob Dylan. Två av Lana Del Rey också, jag ser verkligen fram emot hennes skiva, och två av Mwuana också, och lika många av Frank Ocean och Adrijana. Och av Migos, fast jag trodde först att det skulle bli fler låtar från dem. En del gubbrock - Dylan, Beatles, Rolling Stones, Neil Young (Buffalo Springield), Faces... en låt av Bruce Springsteen ströks dock från listan efter en liten revision, och Van Morrison var nära men kom inte in. En del jazz: originalversionen av "Try a little tenderness" (Otis Reddings version är bra men inte så tender), Miles Davis ytterst våriga "Someday my prince will come", Abdullah Ibrahim och Sarah Vaughans "I'm through with love", en låt som alla som sett Woody Allens "Alla säger I love you" känner igen. Och en väldigt gammal japansk poplåt som i engelsk översättning har den fenomenala titeln "Gypsy dream rose", ganska romantiskt. Lite 70-talssoul också: Aretha Franklins Curtis Mayfield-låt "Sparkle" och en tidig låt av The O'Jays, producerad av Gamble & Huff men innan de började sin svit av Philadelphia International-skivor.

Det jag är mest nöjd med denna lista - förutom de sista låtarna, det blev en riktigt fin slutspurt denna gång (både stämningsmässigt och för att Bob Dylans "Once upon a time" är samma låt som i en annan inspelning inleder hela listan, och Brian Enos fina Velvet Underground-cover kan kopplas till hans samarbete med VU-medlemmen John Cale som också finns i början av listan) - är ett parti i mitten som jag associerar till skogen. Groupers "Headache" övergår i Sandy Dennys "Who knows where the time goes", men inte i versionen hon gjorde med Fairport Convention utan med bandet hon hade innan hon gick med där, The Strawbs hette de, och det låter lite råare och enklare och finare. Därefter en engelsk folkmusiklåt som är otroligt gammal, "Flowers of the forest" heter den, här spelad på harpa vilket ger ett i mitt öron drömskt hypnotiskt intryck. Nu är vi verkligen inne i skogen, och då är det plötsligt en tysk skog, för därefter kommer en jättefin långsam sats från ett orgelstycke av Bach. Jag försökte få med en inspelning av naturen däremellan - vind genom träd, ni vet det finns massor av såna där "nature sounds"-samlingar som folk har som avslappningsmusik - men jag hittade ingen som jag tyckte var riktigt bra. Det hade varit kul att ha med ett spår som inte var musik, bara ljud, men när jag testade det lät det bara som brus, så den fick ryka till slut. Jag testade också att ha med The Cranberries "No need to argue" (guilty pleasure?) innan Bach, men det blev också fel, inte för att den inte var fin nog utan för att den låter som att den hör hemma i en stad eller en småstad, inte ute i vildmarken. När Bach-orgeln kommer in ska det låta som den där tavlan av Caspar David Friedrich. En mörk katedral mitt ute i den mörka skogen. Och så låter det också, väldigt långt från watching tv movies in the livingroom armchair.

Tack till: Alicia, Håkan, Sofia, Calle, Marcus, Victor och Patrik. Och tack alla som vill lyssna!

Artister på vårhimmel: Frank Sinatra, Dirty Projectors, Parham, Nonso Amadi, Future, Morrissey, Brian Eno & John Cale, The Cure, The xx, Drake, Majer Lazer & Partynextdoor & Nicki Minaj, French Montana & Swae Lee, Mwuana, Mr Eazi & Efya, Adrijana, The O'Jays, Post Malone, Ray Noble & His Orchestra, Miles Davis, Faces, Ariel Pink & Weyes Bloow, Mount Kimbie & James Blake, Antonio Carlos Jobim, Bob Dylan, The Duprees, Bobby V., Frank Ocean, Jireel, Migos, Sean Paul & Tory Lanez, Future & The Weeknd, Mwuana & Blen, Starrah, Grouper, Strawbs, Cynthia Lynn Douglass, Marie-Claire Alain som spelar orgelmusik av Johann Sebastian Bach, Lana Del Rey & The Weeknd, Mac Demarco, Trey Songz, Mighty Diamonds, Abdullah Ibrahim, Hope Sandoval & Kurt Vile, Sampha, OutKast & Norah Jones, Future & Rihanna, SZA, Big Sean, Joe Goddard & Alexis Taylor, Actress, Kaah, Ros, Baba Stiltz, Mr Eazy & Tekno, Hamza, Maleek Berry, Zayn & Partynextdoor, Mabel & Kojo Funds, Dirty Projectors & Dawn Richard, Kendrick Lamar & Rihanna, PnB Rock, T.I. & The-Dream, G-Unit & Joe, Aretha Franklin, Sarah Vaughan, Koichi Sugii, The Beatles, Henrik Berggren, Gucci Mane & Drake & Lil Wayne, Migos & Lil Uzi Vert, Weyes Blood, The Rolling Stones, Brandy, The Radio Dept., Belle & Sebastian, Buffalo Springfield, Galaxie 500, Patsy Cline, Lana Del Rey, The Cranberries, Daniel Hope som spelar violinmusik av Johann Paul von Westhoff, Denz & Jireel & Pato Pooh, Arca, Khonnor, Brian Eno, Anna Järvinen och Beach House.

NK Bokhandel 22 mars, Berwaldhallen 23 & 24 mars!


N. Keezy, som Boot Camp Clik skulle säga


Berweezy! Den trappan har man gått i några gånger :) 

Om man vill höra mig babbla om klassisk musik, lyssna när jag spelar upp några vackra stycken som jag tar upp i min bok och köpa och/eller få boken signerad så finns det inte mindre än tre tillfällen nästa vecka för den som bor i Stockholm. Onsdag 22 mars kl 18:00 är det författarträff med mig på NK Bokhandel, plan 3. "Vin och snacks 20 kr (ord. pris 88 kr)" läste jag på deras hemsida nu, det låter ju underbart. Och sen har jag konsertintroduktioner till två konserter på Berwaldhallen, torsdag 23 mars kl 18:00 och fredag 24 mars kl 18:00, det är i parkettfoajén dvs längst ner. Konserten börjar kl 19 båda kvällarna och det borde vara möjligt att gå på konsertintroduktionerna utan att gå på konserten, alltså är det gratis. Men jag rekommenderar verkligen att gå på konserten eftersom den verkar så himla bra! Sångaren och dirigenten Barbara Hannigan är en sensation, och programmet innehåller Debussys "Syrinx", Ligetis "Atmosphères" (båda är med i min bok) och verk av Sibelius, Berg och Bartók (som alla är med i min bok, men med andra verk än de som framförs här). Läs mer
på Berwaldhallens hemsida.

Denna vecka är jag för övrigt med i ICA-Kuriren i en mysig intervju! Shout out till ICA :) Jag jobbade på ICA Linero som sommarjobb när jag var 24, vilket riktigt gamla Annika Flynner-läsare kanske minns. Det var inte så fett. Men men. Älskar fortfarande ICA:s mozzarellapizzor.

morrissey

 

Morrissey och The Smiths har räddat många tonåringars liv. Inte mitt. Jag började lyssna på The Smiths först i vårterminen i trean (då jag införskaffade ”Louder than bombs” och ”The queen is dead”), några månader innan jag fyllde 19, och just då hade det äntligen vänt för mig - min långa ökenvandring genom ensamhet och ångest hade precis tagit slut, jag hade hittat människor som än idag tillhör mina bästa vänner. Jag blev berörd av mörkret och desperationen i vissa av låttexterna, de påminde mig om känslor jag nyss hade haft, men det var inte längre mitt liv. Jag uppfylldes snarare av den berusande energin i låtar som ”Panic” och ”Cemetery gates”. Jag kände också irritation för att jag hade varit så dum och väntat så länge med att lyssna på dessa skivor. Morrissey hade kunnat bli min bästa vän, om jag bara hade lärt känna honom lite tidigare, gärna fyra år tidigare. Han hade kunnat lära mig att vända utanförskap till stolthet, sorg till ilska, apati till eld. Istället lyssnade jag som en galning på gammal soul och ny hiphop och tröstade mig med ren eskapism. Nåväl, jag överlevde även på det viset.

Några år senare, året då jag fyllde 21, upptäckte jag Morrisseys ”Vauxhall & I” eftersom en tjej jag blev ihop med då lyssnade mycket på den. Jag tyckte att det var en helt fantastisk skiva. Än idag är det en av mina absoluta favoritskivor. Samtidigt: den hade kanske betytt någonting annat för mig om jag inte varit förälskad och lycklig när jag upptäckte den? Den vackert lugna resignationen i ”Now my heart is full” och den fritt fallande ångesten i ”Speedway”, skivans två bästa låtar om du frågar mig, fick liksom inte riktigt fäste i min själ, jag bara beundrade dem på avstånd. Det är kanske en helt meningslös sak att vara bitter över – att man mådde för bra när man upptäckte Morrissey. Men jag är inte riktigt bitter, jag försöker bara förstå varför jag aldrig blev en fullblodsfan trots att han verkligen var min kopp te.

Det är ju så himla bra låtar, så starka texter, en så underbar sångröst. Och mer än så – sättet som Morrissey skapade sin egen värld på, att genom titlar, låttexter och skivomslag etablera ett eget universum av kultur och mysiga referenser, det har jag alltid tyckt varit så fascinerande. ”I tried to live in the real world instead of a shell / but I was bored before I even began”. Många artister har kanske gjort det mer eller mindre, men i Morrisseys fall är det extremt, hos honom finns det ingen gräns mellan verkligheten/samtiden och hans kompakta drömvärld. Ett mentalt pojkrum som odlas som en lyxig trädgård – han kanske ser fler filmer, köper fler sjutumssinglar och läser fler böcker, men det är alltid filmer från samma tid, artister från samma svunna era, böcker av samma författare. Han utvecklas inte, han har ingen lust att utvecklas, pojkrummet fortsätter att vara ett pojkrum, långt efter att Morrissey blivit vuxen. Att vara uttråkad och vilja flytta hemifrån, att längta efter att lämna sin trista uppväxtort, den känslan är alltid närvarande även när Morrissey inte sjunger om den direkt. Och hatet mot alla som inte förstår, det ack så oklädsamma bittra hatet, det kan Morrissey inte heller släppa. Ett hat som är helt normalt och kanske till och med sunt om man är 16 år gammal, men som blir märkligt och en smula patetiskt om man är 30+ eller, som Morrissey, medelålders.

Häromdagen började jag lyssna på Morrissey igen. Det började med att jag fick lust att höra ”Everyday is like sunday”, sen ville jag höra hela ”Vauxhall & I” och den var så himla bra, sen kunde jag inte sluta. Jag gjorde en playlist med allt som Morrissey gjort i kronologisk ordning, sedan kokade jag ner det till de låtar som jag tycker är hans 50 bästa, och nu kan jag inte lyssna på något annat. Det är så fruktansvärt bra musik!
Här är min playlist om någon är intresserad.

Det känns kul att lyssna på Morrissey nu, för det känns som få artister passar sämre in i Stockholm 2017 än han. Han är en vit, medelålders man som gillar gitarrock, har sagt rasistiska saker, skrivit en roman med fruktansvärt pinsamma sexskildringar och aldrig förstått sig på cool dansmusik. Han röstade säkert för Brexit. Han är så fel, fruktansvärt ohipp. Det är skönt. Men det är också trevligt att lyssna på honom nu, när jag är så långt från tonåren och det livet och det lidandet. I år fyller jag 35, jag tycker om mitt liv och jag är inte ensam. Att lyssna på ”Last night I dreamt that somebody loved me” får mig inte att känna att den handlar om mitt liv, eller om ett liv jag levde tills alldeles nyligen. Jag kan se nyktert på den, det är bara en låt (och just i det fallet, inte världens bästa låt, men rätt bra). Och så är det med alla hans låtar – de handlar inte om mig, de handlar om honom. Jag kan uppskatta dem på ett annat sätt, se dem som konstnärliga verk snarare än som min dagbok. Och min fascination och ömhet för Morrissey, denna fullständigt unika och helt underbara artist, har blivit större än någonsin.

Jag tycker om mörkret hos Morrissey. Jag blir berörd av det. Jag tycker också om hans anglofili, hans fåniga humor, hans språk och hans naivitet. Han poserar inte – han är extremt medveten om allt han gör och hur han framställer sig själv, visst, men de impulserna kommer så att säga från en ren plats, från en innerlighet. Från honom själv, inte från ett ängsligt begär att tillfredsställa andra. Jag tycker också väldigt mycket om hans sångröst och hans elegant glidande melodier. Fast mest tycker jag om mörkret, det fina mörkret, rädslorna, nakenheten. Det är bra att lyssna på sådan musik även när man inte mår dåligt, för att påminna sig om vad livet är, hur det kan kännas, och var man kommer ifrån. Som Håkan Hellström sjöng: parkbänken är aldrig långt borta.

Allt som Morrissey och The Smiths gjort är inte bra, och vissa låtar är bra men så uttjatade att jag inte pallar lyssna på dem igen. Därför är det så skönt att lyssna på en playlist med mina favoritlåtar istället för de vanliga skivorna – jag slipper ”Girlfriend in a coma”, ”Ask”, ”This charming man” och några andra. Och Morrisseys soloskivor, som med undantag för ”Vauxhall & I” är hysteriskt ojämna, framstår nu som extremt starka. Playlisten börjar lämpligt nog med ”Back to the old house” från 1983 och jag hade tänkt låta den sluta 1995 (”Southpaw grammar”, som visserligen inte finns på Spotify, makrerade slutet på Morrisseys storhetstid), men jag kunde inte låta bli att ta med 1997 års ”Alma matters” och 2004 års ”The first of the gang to die”. Så spellistan slutar med två jublande poplåtar som får mig att dansa framför spegeln och sjunga med. Det känns också fint på något sätt, att man ändå kan rita den utvecklingskurvan i Morrisseys tidslinje: från inåtvänd ångest och blockering  till charmerande livsbejakande. Han sjunger om sig själv även i ”The first of the gang to die”, tror jag, men med distans och stolthet. Det är en berättelse om en märklig hjälte. He stole all hearts away.

jättefin recension av min bok i sydsvenskan!


Sydsvenskan var den första tidning jag skrev en text jag fick betalt för. Det var sommaren eller hösten 2001 och det var någon sorts krönika i deras fredagsbilaga Dygnet Runt. Nu har Tor Billgren som är kritiker där recenserat min bok och skrivit jättesnälla saker, jag blir så glad!
Här kan man läsa :)

youtube-intervjuad av anna christoffersson!

 

Den fina artisten
Anna Christoffersson har på sin YouTube-kanal startat en serie där hon intervjuar diverse kulturfreaks, i detta första avsnitt intervjuar hon mig och vi pratar om klassisk musik! En riktigt mysig intervju om musik och konst som ägde rum på Filmhuset förra veckan :) 

Ett signerat exemplar av min bok "Den andra musiken" lottas ut - om man vill vara med i tävlingen är det bara att dela filmen från YouTube på sin Facebook och skriva att man vill ha boken så att Anna ser det (vilket man nog enklast gör om man taggar hennes officiella Facebooksida när man skriver) senast den 24 mars!

författarträff på hedengrens bokhandel torsdag 9 mars!



Eftersom jag handlat böcker på Hedengrens ända sedan jag flyttade till Stockholm känns det extremt stort! :))
Info på deras hemsida:

 

igår var jag & boken med i nyhetsmorgon tv4!


Det var jättekul!
Man kan kolla här, typ tio minuter långt klipp :)

mysigt att vara med i nordegren & epstein i p1!


En vecka sen :) man kan lyssna här:


etta på försäljningslistan på bokus och adlibris!

 
 
asså wow!!! :)))

torsdag 22 februari: författarkväll på stockholms stadsbibliotek!



Kl 18:00, fri entré! Musik, samtal, frågestund :)
Läs mer här
 

recensioner av min bok i dn, svd, expressen och p1 kultur

Jag har fått fyra recensioner av min bok hittills! Först (söndag 12 februari) kom Expressen, en recension som var ganska kritisk, det var inte så kul. Man kan läsa här.

Men några dagar senare (onsdag 15 februari) kom en jättelång och jättefin recension i P1 Kultur, av Magnus Lindman, jag blev väldigt glad då! Man kan lyssna här:



Några dagar senare, lördag 17 februari, kom en väldigt kritisk recension i Svenska Dagbladet. Recensenten verkade vilja ha en annan bok än den jag skrivit, att jag antingen borde ha hållit mig till ett litet ämne (typ Beethoven) eller skrivit mer musikteori. Jahapp. Man kan läsa här om man känner för det.

Dagen efter kom dock en JÄTTEFIN recension i DN skriven av Göran Greider. Jag blev så himla glad! Är fortfarande glad :) Så fett att få tummen upp av en hjälte. Tack Göran. Här kan man läsa.

 
 
 

intervju i p1 morgon! :)



Rätt mysig intervju! Även om jag var ganska förkyld den dagen... tisdag förra veckan!
 

reportage i mitt i-tidningarna!



Om klassisk musik och min bok :) kom förra veckan, man kan
läsa hela artikeln här!
 

mer uppmärksamhet för "den andra musiken"!

Jag är så glad att så många uppmärksammar min bok! Här är några grejer som jag inte postat på bloggen tidigare:
 
Dagens Nyheter, söndag 22 januari (om det är svårt att se hela bilden, klicka här så öppnas den på en egen sida)
 

Dagens Nyheter, fredag 27 januari
 
Jag blev intervjuad av Linnea Wikblad i "PP3" i Sveriges Radio P3, tisdag 24 januari - lyssna här!
 
Etc Göteborg, lördag 21 januari. Om det är svårt att se hela bilden, klicka här så öppnas den på en egen sida. (Sorry för det konstiga formatet, jag fick den här bilden av mitt förlag som har fått det genom någon avancerad digital tjänst som söker på deras författare och titlar... Etc har inte lagt upp artikeln på sin hemsida tyvärr.)
 
 Filter, februarinumret 2017
 

P5 STHLM, fredag 27 januari (lyssna här)


... och vid samma tillfälle spelade P5 STHLM in en liten film med mig där jag fick prata om tre verk.

Och sist men inte minst: för ett par dagar sen var jag med i "Breaking news" på Kanal 5 med Filip & Fredrik. Nu handlade det inte specifikt om min bok, utan det var en liten debatt mellan mig och Agneta Sjödin om Sting och Polarpriset (en av oss var för att han fick det, en av oss var emot), men Filip & Fredrik nämnde i alla fall boken när de presenterade mig, så det kändes kul! Man kan kolla här (om man spolar fram 28 minuter och väntar tills reklamen är slut).


Kommande grejer: 
- intervjuer i ICA-Kuriren och Mitt i-tidningarna, kommer att publiceras de närmaste dagarna
- intervju i P1 morgon, tisdag 14 februari
- författarsamtal på Stockholms stadsbibliotek, 23 februari kl 18:00
- författarsamtal på Hedengrens bokhandel i Stockholm, 9 mars kl 17:30
- författarsamtal på Akademibokhandeln i Uppsala, 4 maj kl 19:15

ikväll lördag 28 januari: 6i #3!!!



Kom!!! Om ni är i Stockholm och gillar att dansa till 6i tunes :) obs fri entré!

intervjuad igen av svt, nu för kulturnyheterna!



Inslaget sändes igår på Kulturnyheterna efter Aktuellt, man kan
kolla här!

nu kan man köpa min bok "den andra musiken"!



Den lilla intervjun ovan är från bokförlaget Atlas hemsida. Nu kan man köpa boken via deras hemsida,
länk här, den kostar 185 kr! Den finns även att beställa från Adlibris, CDON, Bokus och såna ställen :)

Idag var jag förresten med i programmet PP3 i Sveriges Radio P3 och blev intervjuad om boken, jag fick spela upp flera musikexempel och kommentera dem, hur mysigt som helst! Lyssna här:


kulturstudion



Jag var med i Kulturstudion i SVT2 igår kväll,
kolla gärna! De första fem minuterna, jag pratar lite om Mendelssohn och om min bok :)

busu & Gustav norén & marius mane - pull up in the dark



från
vinterfall 

notera gärna hur denna låt slutar med frasen "i will always love you" och nästföljande låt på listan, burials "young death", börjar med frasen "i will always be there for you". jag blir alltid väldigt nöjd när jag lyckas få till såna snitsiga länkar mellan två låtar på en playlist :)

Tidigare inlägg