flyplan ?ver hav, 1930
Flygplan över havet, 1930

porco rosso ?ver molnen
Nära döden-scenen i Porco Rosso

Förlåt, jag vet att jag skrivit om Miyazakis "Porco Rosso" innan. Men jag såg den ikväll igen med några kompisar, och den är bara så underbar. Helt genomdränkt i 1930-talsromantik och oändlig fascination över de maskiner som gör att människor kan flyga. Men framförallt, dessa flyplan, dessa underbara flygplan. Hayao Miyazaki är en av få människor jag vet som lyckats behålla barnets storögda naivitet genom hela livet. Shigeru Miyamoto är en annan. Två japaner som aldrig kommer sluta drömma. Med det sagt: jag tycker "Min granne Totoro" är fett överskattad. Fast den kanske är roligare att se på bio än på en obekväm stol framför en sunkig datorskärm. Men hur som helst så är den ingenting mot Porco Rosso. Förutom flygplansromantik har den humor, psykologisk trovärdighet, italofili och en ovanligt vacker nära döden-sekvens; vad mer kan man begära av en film?

En annan sak, och det här nämnde jag i förbifarten för inte så länge sen: jag tycker verkligen att det känns knäppt att alla har MySpace-sidor. Att alla ens kompisar har det är väl fine. Att alla som gick i samma klass som en på högstadiet har det kan man väl leva med. Men artister, författare, journalister, folk som man älskat och beundrat, varför måste de ha MySpace-sidor? Det finns en mur mellan dyrkad och dyrkande som alla är så ivriga med att riva ner, i demokratins och kommunikationens namn. Men jag vill behålla muren, jag vill behålla distansen. Det har sagt att MTV dödade mystiken med popmusiken. Men det är inget mot vad MySpace har gjort. Tänk på Bowie, tänk vad ouppnåelig och därmed underbar han var under 70-talet - är det inte så man vill ha sina hjältar? Höljda i dunkel, fulla av hemligheter, mottagliga för våra egna projektioner? Nu får man en keff blogg av sin favoritförfattare som berättar att han var på en tråkig middag igår eller att han inte varit på toaletten på två dagar. Fy fan. (Det är klart att alla människor går på toaletten, men vill men erkänna att ens Gud är en människa? Jag vill fan inte det. Låt mina känslor vara ifred, låt mig få behålla min passionerade dyrkan.) Ännu värre är det med de som lägger upp ofärdiga eller ratade verk, som en "bonus till fansen". Nej, jag vill inte veta att du är kapabel till att göra dåliga grejer också. Ha lite yrkesstolthet. Sluta let it all hang out. Är det något jag hatar så är det slarv.
Kommentera 2
OK en annan sak: idag kom nya numret av Nöjesguiden, där jag är ny skivrecensent! Skriver bl.a. en nördig krönika om Timbaland och Duke Ellington. You know me...

(Nästa inlägg blir roligare, lovar.)
Kommentera 3
di
Alltså om man går radiolinjen på DI (vilket jag kanske ska göra), tror ni man utbildar sig till att bli journalist eller kulturjournalist då? För ärligt talat, jag vill verkligen inte bli journalist-journalist. Fy fan vad knegigt och bull. Få ett uppdrag. Göra en tråkig intervju. Göra ett "knäck". Usch. Nej, det enda som lockar mig med DI är att man kan bli typ den nästa Mats Nileskär eller den nästa Gunnar Bohlin. Bara softa och snacka om det man tycker om. Fördelen med att jobba på radio om man är musikjournalist (framför att bara skriva) är ju att man kan spela upp alla låtar. Men det kanske är naivt att tro att det är såna som de vill ha på SR? Att ägna sig åt kulturrapportering hela dagarna kanske är ett privilegium, en befordran, något som man uppnår först efter många års trogen tjänst? Fast SR kanske inte är sugna på att anställa någon these days. Efter alla kontroverser, nedskärningar och ommöbleringar känns det lite som att utbilda sig till radioproducent 2007 är som att utbilda sig till IT-konsult 2001. Lika dödsföraktande. Å andra sidan: av alla fakulteter, skolor och institutioner jag varit på är DI den klart trevligaste. Man skulle kunna gå där två år bara för att vara där och hänga med dem som går där. Hm... fast det kanske inte är rätt skäl? Ja, som ni hör har jag beslutsvåndor. Om jag struntar i DI kan jag bli human rights-jurist och doktorand i litteraturvetenskap och ändå fortsätta skriva som jag gör nu. Frågan är: vilken framtid är den minst deppiga?
Kommentera 19
Visa fler inlägg