iris dement



"Iris DeMent", tänkte jag när jag såg hennes namn på affischerna till årets Way Out West-festival, "vem är nu det?" Namnet kändes bekant, ingen artist jag lyssnat på men som typ Lennart Persson hyllat. Jag vet inte. Men jag läste lite om henne och började instinktivt gilla henne. Mycket riktigt är hon en rootsig countrykvinna, för ung för att tillhöra popmusikens mytologiska era men för gammal för att vara cool och intressant för media. Hon var 25 år gammal när hon började skriva låtar och över 30 när hon skivdebuterade 1992 - jag älskar sånt, skapande människor som inte är hippa underbarn men som har något i sig som växer fram. Och nog växer hennes låtar långsamt. I fjol släppte Iris sin första skiva med nyskrivet material på 16 år. Hon har inte tagit en aktiv paus från musiken, låtarna har helt enkelt fått ta den tid de tar. Och hon skriver exakta låtar, med långa välformulerade texter, och hon sjunger dem med en otroligt vacker och själfull countryröst. Hon gör vuxen musik, hennes låtar handlar om religion och familj och existensen och vardagen, jag gillar det också, det är no bullshit-musik. Jag gjorde en playlist med Iris DeMents i mitt tycke 30 bästa låtar -
lyssna här.

miley cyrus - we can't stop



Från
sommarpärlor som jag tycker att ni ska kolla in på Spotify!

(Man kan problematisera att Miley twerkar i videon - läs den här artikeln till exempel.)

Kanye West - Yeezus



Idag recenserade jag Kanye Wests nya skiva för Kulturnytt i P1. Ni kan lyssna här nedan, eller läsa recensionen om ni hellre vill det på
Kulturnytts hemsida.

Lyssna: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli recenserar ”Yeezus” av Kanye West

En sak som jag ville säga men inte hann med på den begränsade tiden var att "Yeezus" är för Kanye West vad "Helter Skelter" var för Beatles (reaktionen på att det kommit ett nytt hårt rocksound och rädslan för att vara passé) och "Some Girls" för Rolling Stones (kreativ nytändning efter att punken hade kommit och förvandlat dem till dinosaurier). Beatles kunde inte göra en "Sgt Peppers Hearts Club Band 2" och Kanye kunde inte göra "My Beautiful Dark Twisted Fantasy 2" - det här var det enda logiska steget framåt.

podcast: fredagsbus med the baby steps & nrfn



Klubbarrangörerna Fredagsbus gör
en serie podcasts för Nöjesguiden, där DJ:s får snacka lite om musik i ett samtal som spelas in några timmar innan deras klubb börjar. Häromveckan var klubben The Baby Steps - Love Lagerberg och Josefin Norén Almén aka Kärleksdöden - föremål för detta mys. Och jag var programledare/producent för podden! Det var extremt kul faktiskt, ni kan lyssna på nätet eller ladda ner podcasten som mp3 (högerklicka och välj "spara mål som"). Vi snackar om aktuella musikspörsmål och spelar asbra låtar med Yemi, Mount Kimbie, Daft Punk, The-Dream, Sum Comfort och Knxwledge. Tack till Oskar som var ljudtekniker och Fredagsbus som made it happen!

 

sommarpärlor



Det har varit en hård vecka. Jag har pusslat ihop årets sommarlista, efter tre månader av låtinsamlande, och nu är jag äntligen klar - ladda ner
sommarpärlor nu! 100 asbra låtar som fångar olika nyanser av sommaren - det göttiga och livsbejakande, det coola och semesternöjda, den loja strandmelankolin, de hjärtskärande solnedgångarna, de vibrerande nätterna, det befriande duggregnet. Denna gång blev det rätt mycket nya låtar, vilket alltid känns kul. Inte så mycket jazz (fick dock med MJQ:s underbara "I've lost your love") eller klassiskt (dock en asbra symfonisats av Haydn som går i moll, ovanligt för honom) och typ ingen gammal soul alls (fast D'Angelos "I found my smile again" är ju oldtime-funky). Men mycket hiphop och R&B och kul elektronisk musik. Även ett par klubbklassiker från 1990: "Venus" med Don Pablo's Animals och "Moments in soul" med J.T. & The Big Family (båda var med på samlingsskivan "Rave" som min storebror köpte som LP den hösten, han var då 11 och löjligt cool). Sistnämnda låt samplar för övrigt samma Art of Noise-låt som norska rapparen Phil T. Rich i "Flexnes", en asbra låt som också är med här. Särskilt nöjd blev jag med det technicolorsuddiga latino/L.A.-partiet som börjar med "Mí cumbia" och slutar med "Scar Tissue" (Eggstone klämdes in där pga marimban! Hoppas de inte dödar Amerika-illusionen för er), egentligen är allt det där ett försök att sätta Lana Del Reys fantastiska "Young and Beautiful" i korrekt kontext. Bla bla. Hoppas ni gillar listan i alla fall! Som vanligt är låtordningen utmejslad med kirurgisk precision. (Jag undrar varför jag tycker det är så kul? Det är som soduko, det är som att lägga pussel med 100 bitar.) Men om ni älskar shuffle så go ahead (TACK Nicholas, vad SNÄLLT!). Nästa årstidsplaylist kommer i september.

Artister som är med på sommarpärlor: Mariah Carey & Miguel, Kelly Rowland, Miley Cyrus, Iggy Azalea, Cassie (fast det står ”Evil Empire”, det är namnet på mixtapemakaren), Flosstradamus, Phil T. Rich, Jeremih feat. Lil Wayne & Natasha Mosely, Autre Ne Veut, Jakwob feat. Maiday , Baby D, Little Jinder, Milky, Rebecca & Fiona, Deadboy, Aidonia, Vybz Kartel, Bramma, Major Lazer  feat. Shaggy & Wynter Gordon, Max Liese, Future, Deptford Goth, Oskar Linnros, Alan Hull, Ricchi E Poveri, Ramón Ropaín, The Roaring Lion, Celia Cruz, Lana Del Rey, Milt Jackson Quintet, Eggstone, Santo & Johnny, Red Hot Chili Peppers, Lorentz & Sakarias, Ibéria, Ghosttown DJ's, Mount Kimbie, Destiny's Child, Aaliyah, Peaking Lights remixade av John Talabot, The Rah Band, R. Kelly feat. Cam’Ron, Jay-Z, Noreaga & Vegas Cats, Taylor Swift, The Pastels, Grin, The Doobie Brothers, Fryars, The Field Mice,  Big Audio Dynamite, Bananarama, J.T. & The Big Family, Main Attrakionz Feat Davinci, Billy Idol, Gold Panda, Bibio, Trees, Haydn framförd av Philharmonia Hungarica under Antal Dorati, Vampire Weekend, The Beach Boys, Phoenix, Daft Punk feat. Panda Bear, Donald Fagen, Stevie Wonder, Joni Mitchell, The Carpenters, The Walker Brothers (egentligen Scott Walker solo), Lloyd Cole & The Commotions, Lambchop, Van Morrison, Grouper, Vector Lovers, Tourist, Lapalux feat. Kerry Leatham, Rocko feat. Future & A$AP Rocky (det är en remix, i originalet rappar Rick Ross om daterape, kändes sådär), Lady, Lady Tiffany feat. Dub Bang Em, French Montana feat. Lil Wayne, Drake & Rick Ross, Don Pablo's Animals, Lil Slim, Lil Kim & Tiffany Foxx, Lil' Cease feat. Black Rob & Peedi Crakk, POLIÇA & Mike Noyce, Blood Diamonds & Dominic Lord, Kid Cudi feat. Haim, Mykki Blanco, Shabazz Palaces, Camp Lo, D'Angelo, Mary J. Blige, Buffalo Springfield, Kendrick Lamar feat. Schoolboy Q, Min Stora Sorg, Håkan Hellström, J.S. Bach framförd av Alexandre Tharaud, Skriet, Bruce Springsteen, Prefab Sprout, Monica Zetterlund, Nick Drake och Belle & Sebastian.

<3



Åh! Min älskade Q-Tip blir
intervjuad av Jefferson "Chairman" Mao (en av hjältarna från tidningen Ego Trip). Två timmar. Han snackar om musik, vad den betyder för honom, hur han skapar musik. Detta är guld. PS vad snygg han är? Fortfarande alltså? Gud. Kommer ALDRIG bli objektiv när jag pratar om Q-Tip, han och A Tribe Called Quest betyder för mycket för mig. Det är typ som Paul Weller för Andres Lokko, eller Depeche Mode för Fredrik Strage, eller [insert namn på manlig artist/grupp] för [insert namn på manlig musikjournalist].

Vilken funktion fyller Q-Tip för mig idag? Jag tror att han påminner mig om att det finns ett värde i den rena grooven, det rena svänget, det icke-intellektuella som inte har en massa fancy ackordföljder och Vackra melodier (eller "coola"/"moderna" rytmer). Han påminner mig också om att man kan vara the coolest cat on the block och ändå vara snäll och ödmjuk. Det gläder mig att Q-Tip mår bra och får jobba med musik (han är extremt anlitad som DJ, och blir anlitad av Kanye West då och då för hjälp med produktionerna). Men jag undrar om han har barn? Hoppas det. Tror att han skulle bli en bra pappa. Ok förlåt.

hurra! colleen har gjort en ny skiva!

Och vilket fint skivomslag:



Jag
gillar ju Cecile "Colleen" Schott väldigt mycket. Och nu är hon tillbaka! Sex år efter förra fullängdaren "Les Ondes Silencieuses". På nya skivan "The Weighing of the Heart" som släpptes för ett par veckor sedan (och som finns på Spotify) sjunger hon dessutom, väldigt vackert. Överlag känns skivan rakare och mindre psykig än något Colleen gjort tidigare. Det är bara att tacka och ta emot. Sommaren 2013 har vunnit ännu en nyans.

jag gillar grouper



Liz Harris växte upp i en hippieliknande bosättning i norra Kalifornien. De kallades för The Group och praktiserade en variant av den religiösa tänkaren Gurdjieffs lära som kallades för The Fourth Way. De som bodde där refererade till varandra som "groupers", och när Liz började göra musik valde hon Grouper som artistnamn, men ironiskt nog gör hon extremt individualistisk och ickekollektiv musik - det är bara hennes röst, hennes gitarrer och en massa effekter som hon skapar med sin dator. Jag tycker ändå att man kan höra något andligt, spaced out-flummigt och antietablissemang i hennes drömska musik, som är mörk men inte farlig. Den är bara väldigt nokturn och väldigt vacker. Jag halkade in på den av en slump häromveckan - jag läste wikipedia-artikeln om "psychedelic folk" (varför? varför inte?) och klickade mig vidare, som man alltid gör, och upptäcker något som man inte visste att man letade efter, som man alltid gör. (Jag har börjat inse att mina irrgångar på Wikipedia och Spotify kanske inte är den mest praktiska vägen för att upptäcka ny musik. Nu har jag skaffat
ett konto på SoundCloud och blir yr och lycklig när jag tänker på all musik som jag kan upptäcka genom att följa olika personer med bra musiksmak och kolla vad de har like-markerat. Men det är en annan historia.) Jag upptäckte Grouper och jag lyssnade och jag tyckte att det lät underbart. Vissa låtar är mer poppiga än andra, som fina singeln "Water People", medan vissa är så vaga och drömska att de känns som modern semi-analog ambient. Hon har för övrigt gjort ett performance en gång som gick ut på att hon spelade ett musikstycke som varade i sju timmar, och publiken fick ligga och sova under tiden, glida in och ut ur sömnen. Låter mysigt. Här är en Spotify-lista med Groupers verk i kronologisk ordning som jag snott ihop. Enjoy!