"Iris DeMent", tänkte jag när jag såg hennes namn på affischerna till årets Way Out West-festival, "vem är nu det?" Namnet kändes bekant, ingen artist jag lyssnat på men som typ Lennart Persson hyllat. Jag vet inte. Men jag läste lite om henne och började instinktivt gilla henne. Mycket riktigt är hon en rootsig countrykvinna, för ung för att tillhöra popmusikens mytologiska era men för gammal för att vara cool och intressant för media. Hon var 25 år gammal när hon började skriva låtar och över 30 när hon skivdebuterade 1992 - jag älskar sånt, skapande människor som inte är hippa underbarn men som har något i sig som växer fram. Och nog växer hennes låtar långsamt. I fjol släppte Iris sin första skiva med nyskrivet material på 16 år. Hon har inte tagit en aktiv paus från musiken, låtarna har helt enkelt fått ta den tid de tar. Och hon skriver exakta låtar, med långa välformulerade texter, och hon sjunger dem med en otroligt vacker och själfull countryröst. Hon gör vuxen musik, hennes låtar handlar om religion och familj och existensen och vardagen, jag gillar det också, det är no bullshit-musik. Jag gjorde en playlist med Iris DeMents i mitt tycke 30 bästa låtar - lyssna här.