Hiphop 
Stress 
”Playlist 2” 
(SoBlue/Svenska Inspelningar/Universal) 
Betyg: 3 

Looptroop Rockers 

”Naked Swedes” 
(DvsG/Sony) 
Betyg: 3  

Svensk hiphop gick in i en ny era 2011 när skivbolaget SoBlue lanserades och började spotta ur sig hits producerade av Can ”Stress” Canatan. Ett av etikettens första albumsläpp var Stress egna ”Playlist”, fylld med tung bas, perfekta röstsamplingar och samarbeten med alla från stjärnor som Petter och Timbuktu till SoBlues egna artister Abidaz och Kartellen.   

Uppföljaren ”Playlist 2” är en mer koncentrerad (färre låtar) men också mer varierad skiva. Stress testar R&B, samarbetar med The Real Group (!) och gestaltar hiphopens utveckling genom att använda tre olika beats, symboliserande olika tiders hiphopsound, i en och samma låt (”Arkivet” med Adam Kanyama). Men det är moderna dansgolvsbangers som Stress är bäst på, och tyvärr är dessa i minoritet denna gång. 

Även Looptroop Rockers skivor präglas av en ensam producents vision. Gruppens styrka ligger i dynamiken mellan Promoes, Supremes och CosMICs ilskna vänsterpolitiska texter och producenten Embees eleganta beats. Från att ha varit starkt DJ Premier-inspirerad har han med åren gjort alltmer mångbottnade och poppiga beats, allt oftare med fokus på sväng snarare än melankoli.  

På detta sjunde album har Looptroops vokalister tyvärr återgått till att rappa på engelska, efter fjolårets fina svenskspråkiga skiva ”Mitt hjärta är en bomb”, och låter nu en smula mindre personliga och angelägna. Men låtarna lyfts av Embees tjusiga beats.  

Bästa spår: ”Malmö stad” med Stress, ”Another love song” med Looptroop Rockers  

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2014-10-29)
Kommentera 0

höstljus

Publicerat i: Allmänt


Det har dröjt längre tid än vanligt. Den kom inte i början av september. Den kom inte i slutet av september. Det är nu slutet av oktober, bara lite mer än en månad kvar av den officiella hösten, men nu är den här: höstljus, en playlist jag gjort med 100 låtar för denna höst.

Det blev ovanligt många nya låtar denna gång. Dessutom har jag tillämpat ett nytt tillvägagångssätt när jag satte ihop listan, väldigt matematiskt och pyssligt: jag kokade ner en lista på över 300 låtar genom att välja ut 25 hiphoplåtar, 25 R&B-låtar, 20 pop/rock/jazz/folk-låtar från förr, 20 sådana låtar från 2010-talet, och sist men inte minst tio låtar som jag bara kände att jag måste ha med. Sedan korsade jag de olika genrerna så att det blev varannan hiphoplåt och varannan R&B-låt, och lade in de övriga låtarna i olika sjok lite här och var, med de tio "specialarna" som början och slut, fem låtar i varje kant.

Det låter kanske autistiskt men jag tänker lite hur Arnold Schönberg bar sig åt när han revolutionerade konstmusiken i början av 1900-talet: regler får ersätta romantik, av den enkla anledningen att det är kul att bli överraskad. "Aha!" utbrast kanske Schönberg förtjust när han spelade igenom den bisarra tolvtonsmusik som han nyss hade komponerat (han kan omöjligen ha föreställt sig i sitt huvud hur den lät innan han spelade den, hur musikalisk han än var), och "aha!" utbrister jag förtjust när Mobb Deep följs av Bladee som i sin tur följs av Common & Cocaine 80s. Det är inte jag som valt att de ska komma i just den ordningen, och ändå är det ju jag som gjort det.

Tack till Calle och Mix, ovärderliga inspirationskällor när det gäller ny musik. Artister som är med på höstljus: Peggy Lee, Torkel Rasmusson, Billy Paul, Dean Friedman, Bee Gees, Sean Nicholas Savage, Kindness, Caribou, Kidnap Kid, SBTRKT feat. Denai Moore, Tove Lo, Dej Loaf, I LOVE MAKONNEN feat. Drake, Travi$ Scott feat. The 1975 & Big Sean, Chris Brown feat. Lil Wayne & Tyga, Rich Gang, Lorentz feat. Duvchi, Sinkane, Eagles, Labyrinth Ear, Orup, Hawaiian Gremlins, Neil Young, Ásgeir, George Jackson, TOPS, Paul McCartney & Wings, Franska Trion, Wim Mertens, Mariem Hassan, Kourosh, GZA, Tinashe feat. ASAP Rocky, Rae Sremmurd, Rochelle Jordan, DJ Mustard feat. Lil Wayne, Boosie Badazz, YG & Big Sean, The Weeknd, T.I. feat. Iggy Azalea, Jessie Ware, Lil Mook feat. Rich Boy, Mary J. Blige, Mobb Deep, Bladee, Common feat. Cocaine 80s, Brandy, Jeezy feat. Future, Dante feat. Adiam, Fat Joe feat. Rick Ross, French Montana & Tiara Thomas,  PARTYNEXTDOOR feat. Drake, Silvia Capova som spelar ett impromptu av Franz Schubert, Charlie Haden & Alice Coltrane, Miles Davis, Cecil Gant, The Fleetwoods, Roy Orbison, Drake (än en gång, men här solo!), Banks, Beautiful Lou feat. Action Bronson & Riff Raff, Jhene Aiko feat. Cocaine 80s, Young L, Vanessa Falk, Tyga feat. Young Thug, Keyshia Cole, Juicy J feat. Lil Bibby, Nicki Minaj & Young Thug, 112, Lyrica Anderson feat. Kevin Gates, Jayd Ink feat. Jahkoy, Mike-Dash-E feat. Clyde Carson, Kwabs, Zilla, Teyana Taylor, Wu-Tang Clan, Tamar Braxton feat. Future, Future Brown feat. Tink and 3D Na'Tee, CiRcUs LiBeRtY, Blake Kelly feat. Mark Jackson, Luu Breeze, Denzel Curry feat. Mike Dece, Lydia Ainsworth, Gunplay feat. Young Dro, Pearl feat. Niia, Anushka, Denitia and Sene, Young Magic, Royal Esquires, Barbara Lynn, Whitney Houston, Perfume Genius, Avi Buffalo, Leonard Cohen, John Fahey, Bill Fay, The Cardigans, Kate Bush, Donovan, Vashti Bunyan, The Tallis Scholars som sjunger en 40-stämmig motett av Thomas Tallis, Håkan Hellström och Yung Lean.
Kommentera 0
 


John Legend
Scen: Ericsson Globe, Stockholm
Betyg: 3

Det finns en grundregel för musik som handlar om sex: det måste finnas något mörkt och suggestivt i musiken för att det ska bli bra. Det fattade både Debussy och Prince.

Någon som däremot inte fattat det är John Legend. När hans muntra och duktiga Ally McBeal-soul frontalkrockar med explicita sextexter önskar man som lyssnare sig en skämskudde som airbag. Det är svårt att skilja vissa av låtarna som framförs under denna konsert, exempelvis gladporriga ”P.D.A. (We just don’t care)”, från Tommy Nilssons ”Vill du ha sex med mig”. Ett milt, belåtet leende vilar över denna musik, på ett högst obehagligt sätt.

Det är nu inte John Legends libidopop som lockat en arenapublik denna höstkväll, utan ”All of me”, singeln från John Legends senaste skiva som blivit hans största hit någonsin. Han skrev den till sin nyblivna fru och den har redan har blivit en standard på bröllop. Det är en pianoballad så enkel och platt att förälskade lyssnare kan projicera exakt vad som helst på dess yta, och gör det.

Problemet med John Legend är att han är en soulartist utan soul. Han sjunger fint men aldrig lidelsefullt – väldigt mycket kropp, väldigt lite själ. Han spelar piano skickligt men är mer intresserad av prydlig dekoration än av sväng. Han är en proffsig låtskrivare, men kärnan i hans skapande är en nördig kärlek till lyckade poplåtar, han ger egentligen aldrig något av sig själv.

Konsertens höjdpunkter är de skarpa låtarna från debutalbumet ”Get lifted”. Trevligt nog framförs en cover av The Staple Singers ”Let’s do it again” som en inledning till ”Number one” som samplar just denna soulklassiker. Mindre lyckade är versionerna av Harold Melvin & The Blue Notes ”Wake up everybody” (det triumfatoriska slutpartiet skippas, vilket stympar låtens hela budskap) och Michael Jacksons ”Rock your body” (främst för att John Legend dansar stelare än Beatrice Ask på Alliansens kickoff).

Givetvis får ”All of me” avsluta hela konserten, ackompanjerad av massiv allsång. Där och då är det popmusik i sin mest bokstavliga form: populär musik, folkets musik. Och det är folkmassans känslor som fyller låten med innehåll, det är kommunikationen mellan artist och publik som gör framträdandet starkt.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2014-10-22)
Kommentera 1
Visa fler inlägg