Jag hatar inte Teenage Fanclub, men det är ett sjukt överskattat band. Ärligt talat förstår jag inte hur de kan vara "gitarrpopbandet för såna som egentligen har växt ifrån gitarrpop" - så jävla bra är de inte helt enkelt. Det brukar ofta pratas om deras stämsång, deras perfekta popmelodier och deras noga uttänkta ackordföljder. 'Scuse me?

Stämsång kan vara världens bästa instrument. Men det är inte fallet när några skäggiga skottar försöker sjunga samtidigt bara för att de gillar The Byrds. Och när vi ändå är inne på deras Byrds-dyrkan, vad är grejen med gitarrerna? Alla refererar hela tiden till Teenage Fanclub som typ den bästa janglepopen. Själv hör jag bara slarvig britpop-dist.

Skit samma. Teenage Fanclub har i alla fall EN låt som är väldigt bra, och det var därför som jag ville skriva om dem idag. Den heter "Your love is the place where I come from" och kan inte beskrivas som något annat än en bra rocklåt. Väldigt platt och väldigt vit, men jag gillar den. Den passar den här årstíden.

OK, that's it. Jag tänker inte se dem på någon festival och fälla en tår i ölglaset när de spelar Balladen, och jag tycker inte att ni ska göra det heller.
Kommentera 1
Jane Campion är den enda kvinna som fått Grand Prix i Cannes. oh, yeah? det var som fan. Trigga mig inte mer nu. Snart gör jag min jävla kvinnliga film. ska söka in på Di i år igen. var ju ändå så begåvad att jag kom till sista förra gången.
Kommentera 9

kornel kovacs

Publicerat i: Allmänt
Fan, han skriver bra. Jag önskar att han inte gjorde det - då hade jag haft rätt att vara bitter för att jag inte fick jobbet som jag sökte på Nöjesguiden. Emelie Thorén svarade inte ens på mitt mail, men det har jag respekt för. Jag hade inte heller svarat på mail om jag var redaktör. Det är ju hela poängen med det.

Vissa läsare tycker kanske det är konstigt att jag skriver så mycket om journalister här. Men vad ska jag säga, jag intresserar mig för journalister eftersom jag intresserar mig för kulturjournalistik. När jag läser en skivrecension tänker jag ofta först och främst på vem det är som skriver, snarare än vilken skiva som recenseras. Gör inte ni det? Andres Lokko skrev en recension av Tomas Ledins senaste skiva i SvD - jag hade inte bemödat mig med att läsa den om Stefan Malmqvist hade skrivit den.

De flesta nöjer sig med att recensera skivor eller filmer. Jag recenserar recensenter. Och Kornel får ett högt betyg. "Rush" med Paula Abdul var för övrigt en av de tidigaste och viktigaste videorna även i mitt liv. Kommer ihåg så jävla tydligt när de sticker en kniv i killens bildäck. That shit was mean.
Kommentera 1
Visa fler inlägg