så som de dansar 2 minuter in i denna video, så ska jag dansa ikväll! 
Kommentera 0


Soul
Anthony Hamilton
”Home for the holidays”
(RCA/Sony)
Betyg: 4

Eftersom soul är en väldigt kristen musikgenre – den har rötter i gospel och många soulartister är djupt troende – borde den vara perfekt för modern julmusik. Tyvärr är det få samtida souljulskivor som hittar rätt tonläge, vi får oftast jolmigt sockersött gos (Mary J Blige) eller ett ängsligt rastlöst klubbsound (Destiny’s Child).

Men Anthony Hamilton är rätt person för jobbet. Han har alltid haft en vuxen stil – han slog igenom först när han var trettio plus och han har en gammaldags köttig sångröst som aldrig behövt autotune. Han är nu fyrtiotre år gammal, har sex barn och hans julmusik präglas av en rak längtan efter närhet.

Kristendom handlar inte så mycket om kyrka som om människor, hur man behandlar andra. Hamilton låter inte som att han försöker waila snyggast i församlingen, han sjunger om kärleken till en partner, till en familj och, i sista låten, nyskrivna ”Spirit of love”, till hela mänskligheten.

”Tis the season” som doftar klassiskt nittiotal-slowjam är en annan höjdare i det nyskrivna materialet. Men tonvikten ligger som sig bör på klassiker. Hamilton hyllar både standards – han gör en ljuvligt avslappnad after hours-tolkning av ”The Christmas song”– och soulhistorien, genom covers av James Brown och The Emotions. Struttig upptempo blandas med mjuka ballader, allt låter naturligt och varmt. Det är den bästa julskivan som gjorts sedan Tracey Thorns ”Tinsel and Lights”.

Bästa spår: ”What do the lonely do at Christmas”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2014-12-17)

Apropå julmusik så pratar jag om just detta i när jag gästar P1:s uppesittarkväll innan julafton, lyssna gärna! Strax efter kl 22 på tisdag 23 december. Jag spelar tre av mina favoritjullåtar och pratar lite om dem :)
Kommentera 0


från höstljus

Charlie Haden dog i somras, 76 år gammal. Vila i frid, du ängel vid kontrabasen. Det Charlie Haden skapade tillsammans med Ornette Coleman i skarven mellan 50- och 60-tal är inget annat än sublimt. Frijazz kan vara kaos, men Hadens bassträngar lät alltid så snälla. Här är en liten playlist med Charlie Haden som jag gjorde i somras, i fall ni är sugna på att höra mer.
Kommentera 0
Visa fler inlägg