Pop
Blood Orange
”Freetown sound”
(Domino/Playground)
Betyg: 4

Många av de bästa skildrarna av New York kommer inte från New York utan utifrån.

Under Broadwaymusikalernas gyllene era på 1930-talet skrevs många av de största succéerna av Cole Porter – som dock kom från Indiana och bodde i Paris i flera år innan han gjorde New York till sin stad och skrev fantastiska låtar som ”I happen to like New York” (Harold Langs inspelning rekommenderas varmt). Tom Wolfe, vars stora roman ”Fåfängans fyrverkeri” fångade många dimensioner av 1980-talets New York, kommer från Richmond, Virginia och flyttade till New York först i trettioårsåldern. Brooklyns mest legendariska hiphopduo Gang Starr härstammar från Boston (Guru) respektive Houston (DJ Premier). Från Houston kommer även filmregissören Wes Anderson som gjort den djupt New York-romantiska och älskade ”The Royal Tenenbaums”. Elton Johns magiska ballad ”Mona Lisas and mad hatters” med sin text om (eventuellt homosexuella) New York-söner som flyr från det förflutna och finner varandra, skrevs av Bernie Taupin som liksom Elton John är engelsman. Och så vidare.

30-årige Dev Hynes är de senaste årens mest lysande New York-skildrare. Han föddes i Houston, Texas men familjen flyttade till England när han var två år gammal och det var där, i Essex, som han växte upp. I de sena tonåren flyttade han till London och blev som sångare, låtskrivare och gitarrist medlem i det stökiga punkfunkbandet Test Icicles, som dansade en sommar och gav ut ett album, innan de splittrades och Hynes flyttade till New York. Han bytte nu inriktning, till indievinglig folkpop med personliga texter och quirky charm, och kallade sig Lightspeed Champion på sina två första soloalbum. Men staden som var hans nya hem hade ännu inte färgat av sig på hans musik.

Först när Dev Hynes släppte sitt tredje soloalbum ”Coastal grooves”, nu under namnet Blood Orange, hittade han hem som artist. Han sjöng melankoliskt om New Yorks transor och prostituerade till tonerna av minimalistisk discopop med surfrockreverb, en sorts blandning av Lou Reed och tidiga Prince. Han hade hittat sin röst och hittat svänget. 

Efter det exploderade Dev Hynes kreativitet fullständigt – han skrev och producerade fantastiska singlar åt andra artister, komponerade det vackra och underskattade soundtracket till ”Palo Alto” och gav ut 2013 års bästa skiva: ”Cupid deluxe”. Där fick alla frön från ”Coastal grooves” växa ut till grandiosa träd, och mörkret fick sällskap av pastellfärgade syntsjok. Han fångade stämningarna både i gryningen på Times Square, fester på hustak i Brooklyn och tempot i tunnelbanan.

Nu är Dev Hynes femte soloalbum äntligen här. På ”Freetown sound” är New York mer framträdande än någonsin i musiken, på ett väldigt konkret sätt. Låtarna består liksom på föregångaren huvudsakligen av slickt funksväng, söta melodier, lent vemod och nostalgiska syntar. Men nu finns ett nytt inslag: med sin iPhone har Hynes spelat in ljudet av folk på gatan, en operasångerska i Central Park, en jazzsaxofonist i det avlägsna. Tillsammans med andra samplingar med New York-koppling, som en acappellasnutt från De La Souls ilskna ”Stakes is high” eller gammal scratch, hittar de in i låtarna, en krydda som skapar djup. 

Dev Hynes har bott i New York i tio år, men engelsmannen har fortfarande outsiderns perspektiv, en fascination och en förälskelse. Och just därför blir hans musikaliska New York-porträtt så levande. ”Freetown sound” kommer förgylla sommaren med sina blänkande vykort från det stora äpplet.

Bästa spår: ”Squash squash”, ”Augustine”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

BONUS: Fem låtar som Dev Hynes gjort med andra artister

Solange Knowles ”Losing you” (2012)
Beyoncé i all ära, men hennes syster Solanges bästa låt är på en annan nivå än stjärnans hitlåtar. Över en studsande, svepande groove sjunger Solange om kärleken som hon just i denna sekund inser är förlorad. Den glada melodin gör det bara mer hjärtskärande.

Sky Ferreira ”Everything is embarassing” (2013)
Kanske den bästa popsingel som kommit detta decennium. En bankande längtan efter att få sin kärlek besvarad, med en melodi som glimrar i verserna, lyfter från marken i refrängerna och i sticket flyger rakt upp i stratosfären. Definitionen av bitterljuvhet. 

FKA Twigs ”Hours” (2014)
Den hippa drottningen av avantgarde-RnB-electronica-pop sammanförde på sitt debutalbum ”LP1” Dev Hynes, Clams Casino (hiphopvisionären som även medverkade på ”Cupid deluxe”) och Emile Haynie (som skrivit några av Lana Del Reys bästa låtar) för denna fina låt.

Kindness ”Why don’t you love me” (2014)
Dev Hynes har en tvillingsjäl i Adam Bainbridge, alias Kindness. Han bidrog musikaliskt på ”Cupid deluxe” och regisserade dessutom videor till flera av skivans singlar. I gengäld gästsjöng Blood Orange på denna sång på Kindness superba album ”Otherness”.

Carly Rae Jepsen ”All that” (2015)
En långsam och sensuell ballad som för tankarna till ”Do me, baby” av Prince men som också har sötman från Cyndi Laupers hittar. Dev Hynes skrev den ihop med ”Call me maybe”-stjärnan Carly Rae Jepsen vars begåvning han sedan dess har hyllat i intervjuer.

(Dagens Nyheter 2016-06-29)
Kommentera 0


Pop
Alexis Taylor
”Piano”
(Moshi Moshi/Border)
Betyg: 4

Hot Chip är inte bara mästare på att jonglera med olika genrer inom dansmusik och förvandla experimenterandet till pop. De har också skrivit glimrande ballader, ofta liknande gospelhymner, som de klätt i tjusiga produktionsrustningar. Alexis Taylor, gruppens huvudsaklige sångare och låtskrivare, fokuserar på sitt tredje soloalbum just på balladerna men väljer att klä av dem. Skivan består av avskalade tolkningar – bara piano och Taylors mjuka sång – inspelade live i studion. Här finns både låtar som Taylor tidigare gjort med Hot Chip och About Group (samtliga bättre än sina originalversioner), välvalda covers och vackra nyskrivna bitar. Tveklöst hans bästa soloprojekt hittills och ett nästan lika fint sång-och-piano-album som ”Ella Fitzgerald sings songs from ’Let no man write my epitaph’”.

Bästa spår: ”Don’t it make my brown eyes blue”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2016-06-22)
Kommentera 0


Dansmusik
Dan Lissvik
”Midnight”
(Smalltown Supersound/Border)
Betyg: 3

Service-eran, ett av de vackraste kapitlen i svensk musikhistoria, inleddes 2001 med Dan Lissviks och Rasmus Häggs debutsingel under namnet The Studio. Duons suveräna debutalbum ”West coast” från 2006 drev scenens musikaliska ideal till sin spets. Dan Lissvik släppte ett nästan lika starkt soloalbum ett par år senare men övergick liksom Rasmus Hägg till att producera och remixa andra artister. Mer än på den skiva som Lissvik släppte 2014 under namnet Atelje, en smygstart på den comeback som nu står i full blom, vittnar ”Midnight” om en stor utveckling i Dan Lissviks sound. Han har rört sig mot feelgooddisco à la Todd Terje – musiken är mer avslappnad, lättillgänglig och tydlig än tidigare, men också mindre mångfasetterad och fascinerande. Ett kärt återseende men ingen omvälvande upplevelse.

Bästa spår: ”D”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2016-05-15)
Kommentera 0
Visa fler inlägg