big boi & kid cudi - she hates me



Från
vintervindar. Gott nytt år!

annika flynners årsbästalistor 2012

Topp 30 album:

1. Anna von Hausswolff, ”Ceremony”

2. Lorentz & Sakarias, ”Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast”

3. Frank Ocean, ”Channel Orange”

4. Grimes, ”Visions”

5. Brandy, ”Two Eleven”

6. The xx, ”Coexist”

7. Kendrick Lamar, “Good Kid, m.A.A.d City”

8. Isabelle Faust & Claudio Abbado, “Berg · Beethoven: Violin Concertos”

9. Kindness, “World, You Need A Change of Mind”

10. K Michelle, ”0 Fucks Given”

11. Actress, ”R.I.P.”

12. Jonas Lundqvist, ”Så e de me de”

13. Cooly G, ”Playin' Me”

14. Frida Hyvönen, “To the Soul”

15. Miguel, ”Kaleidoscope Dream”

16. Cat Power, ”Sun”

17. El Perro del Mar, ”Pale Fire”

18. Lightships, ”Electric Cables”

19. Tracey Thorn, ”Tinsel and Lights”

20. Dirty Projectors, “Swing Lo Magellan”

21. Bob Dylan, ”Tempest”

22. Genia Kühmeier, Bernarda Fink & Christoph Berner. “Dvořák: Zigeunerlieder“

23. Rihanna, “Unapologetic”

24. Hot Chip, “In our Heads”

25. Winhill/Losehill, “Swing of Sorrow”

26. Tindersticks, “The Something Rain”

27. Grizzly Bear, “Shields”

28. Dawn Richards, ”Armor On”

29. Saint Etienne, “Words and Music by Saint Etienne”

30. Min Stora Sorg, ”EP”

Topp 30 låtar (
Spotify):

1. Sky Ferreira, "Everything is embarrassing"

2. Lorentz & Sakarias , ”Garbo, Astrid & Taube (feat. Duvchi)”

3. Solange, "Losing you" 

4. Jessie Ware, ”Wildest Moments”

5. Frida Hyvönen, ”Gold”

6. Kendrick Lamar feat Dr. Dre, “The Recipe”

7. Waka Flocka Flame, “Triple F Outro - feat. Wooh Da Kid”

8. Bobby Womack, “Please Forgive My Heart”

9. R. Kelly, “Feelin' Single”

10. Romain Virgo, ”Press On”

11. Agnes, ”One Last Time”

12. Future, ”Same Damn Time”

13. Lana Del Rey, ”National Anthem”

14. Mack Beats, ”I Centrum (feat. Jaqe)”

15. The 2 Bears, “Heart of the Congos”

16. Action Bronson Feat. Riff Raff, “Bird On A Wire”

17. Zhala, ”Slippin Around”

18. Martha Wainwright, ”Proserpina”

19. Frankie Rose, ”Pair Of Wings”

20. DJ Khaled feat. Scarface, Nas & DJ Premier, ”Hip Hop”

21. Ne-Yo, ”Lazy Love”

22. Rasheeda, “Legs to the Moon (feat. Kandi)”

23. Santigold, ”Disparate Youth”

24. Alicia Keys feat. 50 Cent & Dr. Dre, ”New Day (remix)”

25. Dirty Projectors, “Gun Has No Trigger”

26. Cooly G, “He Said I Said”

27. Justin Bieber, “Die In Your Arms“

28. Bonnie Raitt, “You Can't Fail Me Now”

29. T.I., “Can You Learn - feat. R. Kelly”

30. Rihanna, "Diamonds"

Topp 10 filmer:

1. Äta sova dö

2. Marketa Lazarova (ok, över 40 år gammal, men denna bioupplevelse på Cinemateket var ändå unik för 2012 - det verkar vara ganska svårt att få tag i denna film)

3. Weekend

4. Argo

5. Caesar måste dö

6. Laurence anyways

7. Moonrise Kingdom

8. Palme

9. The Dark Knight Rises

10. Woody Allen. A Documentary

Topp 10 konserter:

1. Araabmuzik på Way Out West

2. Anna von Hausswolff på Stockholm Music & Arts

3. The-Dream på Peace & Love

4. D’Angelo i Filadelfiakyrkan

5. Björk på Stockholm Music & Arts

6. Drake i Globen

7. Beethovens nionde symfoni med Herbert Blomstedt och Radiosymfonikerna på Berwaldhallen

8. Rihanna på Peace & Love

9. Aleks på Way Out West

10. Antony & The Johnsons på Stockholm Music & Arts

Topp 10 scen:

1. "Spöksonaten" på Dramaten

2. "Alla ska dö men jag ska dö först" på Drottningholms slotttsteater

3. Mozarts c-mollmässa på Kungliga operan

4. "Parsifal" på Malmö opera

5. "bODY_rEMIX/gOLDBERG_vARIATIONS" på Dansens hus

6. "Dissekering av ett snöfall" på Dramaten

7. "Lohengrin" på Kungliga operan

8. John Cage-hyllningen på Drottningholms slottsteater

9. "Paradisets barn" på Dramaten

10. "Antigone SR./Twenty Looks at Paris is Burning at the Judson Church" på Dansens hus

Topp 10 konst:

1. Helene Schjerfbeck på Prins Eugens Waldermarsudde

2. Carl Michael von Hausswolffs ”I died here (Matter IV)” på Bonniers konsthall

3. Eugène Jansson på Prins Eugens Waldermarsudde

4. Heikki Marila på Kungliga Konstakademien

5. Klara Kristalova på Bonniers Konsthall

6. Jan Groth på Galleri Riis

7. Wolfgang Tillmans på Moderna Museet

8. Jesper Nyrén på Enköpings konstförening

9. Picasso/Duchamp på Moderna Museet

10. Christer Strömholm på Fotografiska

EDIT: jag kom på i morse att Sky Ferreiras "Everything is embarrassing" ändå är 2012 års bästa låt. Den tar därmed ett skutt upp från plats nio til plats ett på låtlistan. Som min vän Max påpekat - sticket i slutet är helt sublimt. Smälter varje gång.


vintervindar



Så var det dags igen. För några minuter sedan blev jag äntligen klar med en Spotify-playlist som jag arbetat på i tre månader och som jag kallar för 
vintervindar - lyssna här! Det rör sig, som vana bloggläsare säkert kan räkna ut, om 100 låtar från alla genrer och tider som med skrämmande precision placerats i en kedja som bildar soundtracket till årstiden vi befinner oss i just nu. Denna gång har det blivit mycket hiphop och R&B, men också riktigt mörka emo-ballader. Ja, det är nog den långsammaste spellista jag har gjort, och kanske den mest krävande, men i så fall också den hårdaste och tyngsta. Det handlar om vintern, och fokus är på kampen mellan ljus och mörker, mellan den iskalla kylan utomhus och värmen som man kommer in till, mellan total ångest och flödande kärlek. Det pendlar fram och tillbaka under hela listan, och när Martha Wainwrights "Proserpina" tar vid där John Cages labyrintiska pianomeditation "In a landscape" slutar är stämningen knappast vrålmunter. Medan leendet som sprids på mina läppar inte kunde vara större när Melina Mercouris "Aldrig på en söndag" tågar vidare in i Sonny Rollins "St Thomas", The Beginning of the Ends "Funky Nassau" och Solanges "Losing you".

Slutet på listan är väldigt speciellt (jag vill ju helst att ni lyssnar på mina listor utan att shuffla). Beth Ortons och Terry Calliers långa duett "Pass in time" är en otroligt fin låt och skulle kunna avsluta en sådan här lista, men vintervindar slutar inte där. Är det så säkert att allt kommer att pass in time? Efter att duons sista ord klingat ur kommer John Cage med ett av hans "six melodies" framfört på violin och harpa - den är orolig och ifrågasättande, hela världen sätts i gungning. Därefter komer Aphex Twins impressionistiska pianoballad "Nanou2" som försöker lugna och dämpa ångesten med vackra ackord, men lyckas inte riktigt, eftersom denna låt är så upplöst och odefinitiv till sin natur. In smyger då nästa låt - Arvo Pärts iskalla "Für Alina" som är kort och väldigt tyst men stenhård i sin övertygelse om alltings meningslöshet. Den tippar över osäkerheten till mörkrets fördel. Här känns vintern som en spegel av livet, man ser allt som det är, och det är fruktansvärt. Men så, när det långa sista ackordet långsamt har klingat ut, kommer en sista låt på listan. Det är Tracey Thorn och låten "Joy", första låten på hennes senaste skiva, som är ett coveralbum med jullåtar, dock har hon skrivit vissa låtar själv, däribland denna. Den ställer sig upp och säger: jag vet att livet är hemskt, jag vet att allt är osäkert och alldeles för kort, men jag tänker inte låta det släcka min livsnista. Det finns skönhet, det finns värme, och jag väljer att tro på att det finns hopp. Till och med: glädje. Det är så jag vill avsluta denna lista.

Förlåt om jag låter högtravande. Musik betyder så himla mycket för mig bara. Hoppas ni gillar listan. Imorgon kommer min årsbästalista!

intervju med lorentz & sakarias


Älskar att få uppslag! Förlåt. Ge mig det. Jag är fattig och frustrerad. Den ömhet jag är värd.

Lorentz & Sakarias "Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast" är ett av årets allra bästa album. Gud vad jag har lyssnat på det och gud vad jag älskar det. Förra veckan gjorde jag en lång intervju med Lorre och M-punkt för Etc Stockholm, det blev en riktigt lång intervju. Vi satt och snackade i två och en halv timme, och när jag sedan transkriberade allt blev det 15 sidor i Word! Allt fick givetvis inte plats i artikeln, och jag kanske släpper några "bonus beats" här någon gång som jag gjorde med min stora Håkan Hellström-intervju häromåret... vi får se... men den text som publicerades i tidningen kan ni i alla fall läsa
här (versionen på hemsidan är faktiskt lite längre än den som publicerades i papperstidningen). Enjoy! Och lyssna på skivan om ni inte redan gjort det.

frida hyvönen @ berwaldhallen



Den 7 och den 8 december spelade Frida Hyvönen i Berwaldhallen backad av Sveriges Radios Symfoniorkester med dirigenten Hans Ek (som bland annat dirigerade John Cage-konserten på Drottningholms slottsteater som jag var på tidigare i höstas). Jag var där på den första konserten. Det var asbra.

Frida inledde med "This night I recall you" och jag kände omedelbart en rysning. Den låten, jag kan inte förklara för er hur mycket den betyder för mig. Våren 2007 var den soundtracket till alldeles speciell sorg. Och jag har inte hört Frida framföra den live sedan "Pudel"-föreställningen i Malmö. Hur som helst, det fanns många höjdpunkter denna kväll, bland annat "Dirty dancing" med läckra kastanjetter, "Saying goodbye" och avslutningen "Oh Shanghai". "Once I was a serene teenaged child" som Frida framförde solo vid flygeln (helt rätt) var också fantastisk. Men låten jag satt och väntade på under hela konserten - den ljuvliga "Gold" som avslutar Fridas senaste album "To the soul" - kom tyvärr aldrig.

Det var en omsorgsfullt varierad konsert. Frida sjöng ett par covers, bland annat en låt av Judee Sill som hon älskar så mycket (hon snackade om henne i sitt sommarprat i P1 häromåret), dock inte "Jesus was a crossmaker" som hon spelat in utan en annan låt. Jag har lite svårt för Judee Sill och hennes kärvhet, men jag fattar varför hennes estetik tilltalar Frida Hyvönen - det är "smart" låtskrivande, inte leende organiskt låtskrivande, full av skarpa, ofjäskiga texter. Men samtidigt lite tråkigt, rent musikaliskt, tycker jag. Aja. Radiosymfonikerna fick också spela några nummer med klassisk musik (utan Frida), detta uppskattade jag rent principiellt även om inte musikvalen inte var helt klockrena.

En annan variationsgrej var att man blandade ballader med upptempolåtar. Självklart kan tyckas, men jag vet inte - det är mycket lättare att arrangera popballader med stråkar och blås och få det att låta bra, än att göra samma sak med upptempolåtar. Såvida man inte gör typ Motown-stompiga låtar, men det är ju inte såna upptempolåtar Frida Hyvönen gör. Jag tyckte ärligt talat att upptempolåtarna kändes lite krystade med stråkarna, de tillförde ingenting. Balladerna - och "Enemy within" med sina tjusiga tempoväxlingar - var dock hur bra som helst.

I skuggan av Anna von Hausswolffs magnifika "Ceremony" har Frida Hyvönens senaste album blivit lite bortglömt. Vilket är lite oförtjänt. Det finns fortfarande bara en Frida Hyvönen. Och jag älskar henne.

juloratoriet



Det är juletider och jag embracear väl valda delar av detta. Glöggfester med vänner och vin - ja, lussekattfrossa - ja, konsumtionhets och materialism - nej, tvångsmässigt traditionstrogen julafton - nej. En positiv sak med denna julsäsong var att Uppsala domkyrkokör med Svenska barockensemblen gav Johann Sebastian Bachs juloratorium i Uppsala domkyrka (de kanske gör det varje år?), och jag begav mig dit.

Bach komponerade detta verk till julen 1734, och han var då 49 år gammal. Han samplade sig själv genom att inkorporera gamla verk fast ändrade i dem och bytte ut texten - därför har verket genrebeteckningen "parodi", men det här har ingenting med Den Nakna Pistolen och Hot Shots 2 att göra. Istället var det asbra musik, som i alla fall hos mig framkallar den varmaste av julstämningar. På Spotify finns flera inspelningar, jag skulle vilja rekommendera
denna med dirigenten Jon Eliot Gardiner.

Jag är ateist. Den extas som konst kan framkalla är det närmaste en religiös upplevelse jag kommer. Därför tänkte jag på den underbare tonsättaren Bach, och inte någon gudomlighet, som adressat till lovsången i denna koral som sjöngs under konserten (avslutningen på juloratoriets del II):
 
Högtlovad vare Herrens nåd,
hans makt, hans underfulla råd!
Högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!

Översättning Britt G. Hallqvist; juloratoriet framfördes på originalspråket tyska, vilket man får vara tacksam för. Annars var konserten en lite ojämn upplevelse - kören sjöng alldeles för tyst/slappt (solisterna var dock väldigt bra), man framförde bara de första tre av juloratoriets sex delar (!) och när allt var slut avslutades allt med en psalm som alla i kyrkan ställde sig upp och sjöng tillsammans. Jag blev mycket förvirrad av detta sistnämnda. Inget ont om Församlingssång (sv.ps. 125:13-15), men denna enkla melodi (komponerad av Martin Luther!) kan inte mäta sig med Bachs utsökta musik, och allsång är ju inte alls samma typ av konsertupplevelse som att lyssna på proffs. Men strunt samma, det var ändå en bra konsert. Och musiken i sin helhet, utan appendix-församlingssånger, kan jag lyssna på när som helst (och gör det ofta nu i dagarna). Thank God for Spotify.

helene schjerfbeck


"Dörren", 1884

"Maria", 1909

"Arbeterskan", 1905


"Självporträtt med svart fond", 1915

Just nu (fram till 24 februari 2013) pågår en utställning med den finlandssvenska konstnären Helene Schjerfbeck (1862-1946) på Prins Eugens Waldermarsudde. Jag var där för några veckor sedan och älskade den! Schjerfbeck var inte bara ett underbarn (hennes stilleben med vanitasmotiv som hon gjorde som 13-åring är skrämmande bra) utan hon fortsatte att utvecklas och fick ett andra genombrott när hon var medelålders och bortglömd. Älskar sånt! Även om hennes uttryck skilde sig mycket genom åren så finns en konstant: hon är mästerlig på att fånga ansiktsuttryck och minspel. Jag var inte megaförtjust i de japanskt insirerade, hårt stiliserade och nästan serietidningliknande målningarna som hon gjorde rätt sent i sin karriär, men alla andra faser tyckte jag var fascinerande - inte minst de allra sista målningarna, de nakna mötena med åldrandet och döden. Utställningen rekommenderas varmt till alla som är i Stockholm!