Kommentera 0

haydn/doráti

Publicerat i: Allmänt
Philharmonica Hungarica.
 
Hösten 1956 ägde Ungernrevolten rum. Sovjetunionen kväste den brutalt och efteråt hade 2500 personer dödats, varav 1569 civila. Mitt i all detta kaos flydde många landet, bland annat många medlemmar ur Ungerns nationella symfoniorkester, som efteråt bildade den nya orkesterns Philharmonia Hungarica. Med hjälp av dirigenterna Zoltán Rozsnyai (tidigare dirigent för den nationella symfoniorkestern) och Antal Doráti (född i Ungern 1906 men en amerikansk medborgare sedan 1947) växte Philharmonica Hungarica till en av Europas mest berömda orkestrar - och fick ekonomiskt stöd av Västtyskland under kalla kriget eftersom orkesterns existens i sig fungerade som antisovjetisk propaganda. Efter Sovjetunionens kollaps och Tysklands enande fanns inte samma politiska incitament att hålla orkestern vid liv, och den lades ner 2001.
 
På 1970-talet gjorde Philharmonica Hungarica sin viktigaste insats för musikvärlden. Ledda av Antal Doráti spelade man in samtliga 104 symfonier av Joseph Haydn. Haydn föddes i en österrikisk by på gränsen mellan Ungern och Österrike och var under nästan hela sitt yrkesverksamma liv baserad hos familjen Estarhazys palats i Ungern. Fast han gjorde en del resor och togs emot som en kung i Paris och London, där "Parissymfonierna" respektive "Londonsymfonierna" beställdes och komponerades. I alla fall, jag tror inte att det var en slump att just Haydn valdes av Doráti. För de stackars exilungrarna i Philharmonica Hungarica var Haydn en symbol för ungersk stolthet, musikalisk perfektion, ett arv att förvalta. Det var nog med både glädje och allvar som de tog sig an mastadontuppgiften att spela in alla 104 symfonier. Tack vare Dorátis mästerliga dirigering blev resultatet förträffligt. Finns på Spotify, hela boxen.
 
Jag älskar Haydn. Jag brukar säga att av Wienklassicismens tre giganter - Haydn, Mozart och Beethoven - så var Haydn tveklöst den coolaste. Inte hurtig och hittig som melodikungen Mozart, inte dramatisk och pretentiös som den otrolige Beethoven, utan lätt och elegant. Lejonparten av Haydns verk går i dur. De sorger och motgångar han mötte i livet skymtar bara förbi väldigt subtilt i hans musik, som inte låter som en dagbok utan snarare som en mysig verklighetsflykt. Och ibland är det just vad man behöver. Att tränga in i och skapa sig en relation till 104 olika symfonier är ingen lätt sak, speciellt när de inte är så våldsamt individualistiska till sin karaktär, men jag satte ihop en Spotify-lista med de långsamma satserna. Som faktiskt låter riktigt bra! (Det blev faktiskt 105 spår, för man har efter Haydns död upptäckt fler symfonier än de som ingår i den ursprungliga katalogen.) Somrig och stilig musik, lite Burt Bacharach för 1700-talet, nästan som ett soundtrack till att bo på Versailles. En dagdröm som är lika attraktiv för mig som den var för ungerska filharmoniker i exil.
 
Antal Doráti.
Kommentera 0

Justin Bieber - Believe

Innan Justin Timberlake upptäckte hiphop och blev en sexsymbol var han en ung stjärnögd kandidat till att bli sin tids Michael Jackson – han var en perfekt popstjärna, och Justin Bieber är just nu på precis samma plats i sin karriär. Han har nyss fyllt 18 och står mitt emellan barndomens vackra naivitet och en vuxen persons allvar och libido. Hans sång lyser av känslor, hans melodier är de bästa skivbolagspengar kan köpa. Om man tycker att Justin Bieber är töntig tycker man att popmusik är töntigt. När 70-talets Motown, 90-talets Darkchild och 10-talets Bieber smälter samman i Die in Your Arms är det bara att kapitulera. Det här är det stoff som drömmar vävs av.

BETYG: 5/6 (från Nöjesguiden)



Andreas Söderström & Johan Berthling - 30 grader i februari

Det är inte alltför långsökt att se 30 grader i februari som en pendang till japanska Tenniscoats Papa’s Ear som släpptes tidigare i år – detta fina album producerades av Johan Berthling och gitarristen Andreas ”ASS” Söderström gjorde en stark insats som studiomusiker. Även i 30 grader i februari förenas Berthling och Söderström genom ett externt Asienanknutet projekt – i detta fall en tv-serie om svenskar som lämnat Sverige för att söka ett lyckligare liv i Thailand. Det fantasifullt arrangerade soundtracket är smakfullt och lyckas inkorporera exotiska inslag utan att förfalla till kitsch – det är ljudet av drömmen om Thailand, filtrerad genom ursvensk försiktighet. Det klassiska problemet med soundtrack – att ljudskisserna förlorar en del av sin tjusningskraft utan de rörliga bilderna – är inte så påtagligt i detta fall. Ovanligt. Men så är Söderström och Berthling också mästare i melankolisk halvakustisk ambient.

BETYG: 5/6 (från Nöjesguiden)



The Smashing Pumpkins - Oceania

Smashing Pumpkins var ett av 1990-talets stora amerikanska alternativrockband. Deras framgång låg i att gruppens frontman Billy Corgan lyckades balansera mellan ösig festivalvänlig riffrock och melodikänsligt låtskrivande. Men efter att gruppens fjärde album Adore blev en flopp – skivan hade ett nedtonat, ibland elektroniskt sound, och vägrade vara rockig, med försäljningssiffror därefter – tappade Corgan självförtroendet och sin kreativa kompass. Sedan dess har han gjort allt för att rocka tillbaka sin gamla publik, till allt sorgligare resultat. Oceania är gruppens andra skiva sedan återföreningen häromåret, men Corgan är nu den ende kvarvarande originalmedlemmen. Visserligen låter det bättre och inte så ilsket idiotrockigt jämfört med gruppens senaste två album, men låtskrivarskärpan förlorade Billy Corgan 1998.

BETYG: 3/6 (från Nöjesguiden)



Ab-Soul - Control System

En av fjolårets mest uppmärksammade hiphopsläpp var Kendrick Lamarrs Section.80 och en av vinterns mest uppmärksammade släpp var Schoolboy Q:s Habits & Contradictions. Kendrick Lamar och Schoolboy Q bildar tillsammans med Jay Rock och Ab-Soul gruppen Black Hippy (bra bandnamn!) och nu är det dags för nästa släpp från denna spännande familj, vars sound hamnar ungefär mitt emellan A$AP-gänget och Odd Futures poppigaste låtar. Ab-Soul är en bra och hyfsat personlig rappare men saknar lite av Kendrick Lamars och Schoolboy Q:s karisma. Välgjorda Control System är ändå ett utsökt svalkande soundtrack till sommaren 2012.

BETYG: 4/6 (från Nöjesguiden)

Kommentera 3
Visa fler inlägg