”So we will vanish”
Svenska Kammarorkestern
Verk av Mikael Karlsson, Felix Mendelssohn och Ludwig van Beethoven.
Solister: Anne Sofie von Otter, mezzosopran, och Johan Dalene, violin.
Dirigent: Michael Collins.
Scen: Örebro konserthus (streamad konsert på orebrokonserthus.com)
Betyg: 4.

Hur kan Anne Sofie von Otter vara så bra? Hon är 65 år gammal, men hennes röst är fortfarande så stark – vacker, uttrycksfull, nyansrik, mästerligt kontrollerad. Och hon fortsätter att söka sig till konstnärliga utmaningar. Beställningsverket ”So we will vanish” är skräddarsytt för henne – hon hade tydliga instruktioner till tonsättaren Mikael Karlsson om vad hon gillade och ogillade med hans tidigare verk, de kom överens om ett tema för sångerna tillsammans, och när hon hade svårt för en av sångerna som textförfattaren Royce Vavrek skrev för projektet var det bara att skrota den och skriva en ny. Detta engagemang har belönat sig, för när von Otter sjunger de tre episka sångerna gör hon det med total inlevelse, hon sveper in sig i musiken.

Karlsson är mest känd för sin vitala och uppfinningsrika balettmusik till Alexander Ekmans hyllade dansföreställningar. Han är en tonsättare med en utåtriktad, filmmusikliknande stil som skiljer honom från många samtida svenska tonsättare, samtidigt som han har ett fint sinne för detaljer och nolltolerans mot tomma klichéer. von Otter ville ha sånger om klimatet, men Karlsson insisterade på att det inte skulle bli ett präktigt pekpinneverk, så därför handlar ”So we will vanish” inte om människans miljöförstöring utan om naturens egen självdestruktivitet.

De tre sångerna berättar tre träds historier: ett träd på havets botten, i det område som dränktes av Nordsjön för 8000 år sedan (”Doggerland”), ett träd som attackeras av eldbärande rovfåglar (”Firehawks”) och ett träd som var det sista av sin art och som vägrade alla försök till räddning, likt en deprimerad gammal diva (”Saint Helena Olive”). En faktiskt ganska lysande sångcykel – tänk Björk med spänstigare sång och lyxigare orkestrering – som förhoppningsvis får ett långt liv.

Johan Dalene gör en fin insats som solist i Mendelssohns violinkonsert, men dirigenten Collins får inte riktigt fart på Svenska Kammarorkestern i yttersatserna, det låter tungfotat och trist. Dalene ser dödligt förälskad ut i musiken när han spelar, som i en ödesmättad första dans. Tyvärr är resten av dansgolvet lite blasé.

Collins och orkestern låter mer inspirerade när de tar sig an Beethovens åttonde symfoni, där finalsatsen är festen som allt det föregående pekar fram mot (inget utrymme för en långsam sats, det hade bromsat upp den upphetsade rörelsen). En värdig avslutning på en fin konsert, som går att streama gratis fram till 19 mars. Gör det.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2021-02-19)