Konstmusik
Floating Points, Pharoah Sanders, London Symphony Orchestra
“Promises”
(Luaka Bop/Border)
Betyg: 5

På pappret är denna skiva en ren dröm, i praktiken är den nästan lika bra. Sam ”Floating Points” Shepherd är en dj och artist inom elektronisk dansmusik med en förfinad och intellektuellt jazzig stil, han förhåller sig till Kieran ”Four Tet” Hebden som Maurice Ravel förhöll sig till Claude Debussy. Saxofonisten Pharoah Sanders är en levande legendar, 80 år gammal, som redan i slutet av 1960-talet förde arvet efter John Coltrane vidare med briljanta och totalt inspirerade album som ”Karma”. Att kombinera den förstnämndes moderna beats med den sistnämndes andligt sökande frijazz, och förstärka allt med en av världens främsta symfoniorkestrar – i en enda lång låt, uppdelad i nio satser – det hade kunnat bli decenniets mäktigaste musikupplevelse. Men ”Promises” är något annat. Inte en explosion utan en intim viskning, helt utan trummor.

De mässande, mystiska arpeggioackorden låter som vaggvisan från Orfeus lyra när han bevekade Kerberos, dödsrikets vakthund. Över denna vackra väv vecklar Sanders saxofonspel ut sig till en lång innerlig sång, tvekande och ofta inåtvänd men samtidigt kraftfull. Orkestern är gravt underutnyttjad men lyfter ändå verket halvvägs in. En unik och ljuvlig resa.

Bästa spår: ”Movement 7”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 202103-31)