Pop
Per Gessle
”Gammal kärlek rostar aldrig”
(Elevator)
Betyg: 1

1986 var ett ödesår för Per Gessle. Gyllene Tider hade splittrats efter ett floppande engelskspråkigt album. Gessle testade att skriva för Melodifestivalen – kunde detta bli hans framtid? Tillsammans med Torgny Söderberg skrev han Lena Philipssons ”Kärleken är evig”, en av hennes starkaste låtar. Den vann nästan Melodifestivalen men slutade som tvåa. Gessle bildade Roxette samma vår och resten är historia.

Men tänk om ”Kärleken är evig” hade vunnit? Och Gessle hade blivit en stjärna som låtskrivare åt andra och lagt ned idén om att själv vara artist? Det hade faktiskt passat honom bättre. För han är begåvad som melodikompositör, men hans väsande sångröst är olidlig och hans karisma saknar charm.

Senaste soloalbumet blandar nyskrivna låtar med nya inspelningar av mycket gamla låtar. Arrangemangen är avskalade, texterna är banala och ingenstans märks sorgen efter Marie Fredrikssons död, inte ens i ”Kom ut till stranden” som tycks handla om henne. Det djupt personliga och känsloladdade låtskrivandet har Gessle svårt för – han är en popsnickrare, varken mer eller mindre. Och melodierna här är snyggare än det mesta inom dagens svenska topplistepop. Tyvärr slösas de på artisten Per Gessle.

Bästa spår: ”Nypon och ljung”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(dn.se 2020-11-07)