Se på egen risk... 

Jason Mraz
Scen: Skandiascenen, Cirkus, Stockholm
Betyg: 2

Jason Mraz är motsatsen till universums svarta hål. Han är ett vitt hål, en plats dit inget mörker når in. Det finns inga frågetecken i hans musik, bara nöjda punkter och glada utropstecken.

Denne ”singer/songwriter/dude” (så beskriver han sig själv på Twitter) sjunger fint och spelar flinkt, och han utstrålar trygghet, trevlighet och optimism. Han krånglar inte till det: Bob Dylan döpte en låt i mitten av 1960-talet till ”Love is just a four letter word”, Jason Mraz har döpt ett av sina album till ”Love is a four letter word”. Nästan samma fras, men ändå inte – bitterheten och grubblandet har skrapats bort, kvar finns bara ett platt konstaterande.

Detta är inte automatiskt något negativt. Artister som enbart vill underhålla med trevlig musik har förmodligen alltid funnits och alltid behövts. Jason Mraz är en ambassadör för livsglädje, en rockmusikens motsvarighet till Clowner utan gränser. Han sjunger jazzigt, både avslappnat lekfullt och melodiskt förtjusande, och har en bossa nova-inspirerad gitarrstil. Att han uppträder solo med akustisk gitarr på denna turné är ett plus – på skiva har han ett beklämmande jämntjockt poprocksound.

I den första säsongen av den norska succéserien ”Skam” åker några 16-åringar ut på landet för att dricka öl, spela gitarr och sjunga sånger – då väljer de Jason Mraz ”I’m yours” från 2008, trots att den är en halv livstid gammal för dem. Så stor är denna hitlåt, och publiken på Cirkus sjunger glatt med i varje textrad när Mraz spelar den. Nästan lika glad stämning blir det när han låter ”93 million miles” övergå i en cover av Monty Pythons putslustiga ”Galaxy song”. Musik som underhållning, jo tack.

Mraz sjunger aldrig om att må dåligt, på sin höjd sjunger han om att må bra efter att tidigare ha mått dåligt. Han undviker de alltför starka känslorna. Han framför en låt om sin farfar och en om sin morfar – sentimentala hyllningsporträtt – men ingen låt om sin relation till föräldrarna, det hade blivit för nära. Det närmaste han kommer allvar är den subtilt suicidpreventiva låten ”If you think you’ve seen it all”, men även den är mysigt hoppfull.

Det är plågsamt genant när Jason Mraz ger sig på att rappa i nya ”Work in progress”, men han verkar åtminstone inspirerad. Det verkar han även i den hittiga ”My own shit”, ännu en ny låt, och han tycks vara på en bra plats kreativt just nu. Han är inte alls obegåvad, bara väldigt begränsad.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2017-01-15)