"Nina, ossia La Pazza per amore” av Giovanni Paisiello
Libretto: Giuseppe Carpani och Giovanni Battista Lorenzi
Med Saara Rauvala, Jens Palmqvist, Hannes Öberg, Hanna Fritzson m.fl.
”Comala” av Pietro Morandi
Libretto: Ranieri de’ Calzabigi
Med Hanna Fritzson, Elisabet Einarsdóttir, Sigrid Vetleseter Bøe, Jens Palmqvist m.fl.
Vadstena-Akademiens kör och orkestser
Musikalisk ledning: Mark Tatlow
Regi och koreografi: Deda Cristina Colonna
Scenografi och kostym: Ann-Margret Fyregård
Scen: Vadstena slott
Opera som konstform har funnits i 400 år, med ett oräkneligt antal pärlor som finns tillgängliga för återuppväckande, men de operor som sätts upp idag är oftast antingen trygga klassiker från den bergfasta repertoaren eller då och då helt nyskrivna verk.
Därför känns det som en stor kulturgärning av Vadstena-Akademien att under den något klatschiga rubriken ”Kär och galen” lyfta upp två italienska operor från klassicismens 1780-tal ur glömskans mörker. De visar sig vara högintressanta båda två – ”Nina, ossia La Pazza per amore” är en romantisk komedi om att tillfriskna från en psykos, och ”Comala” är en minst lika ovanlig kärlekshistoria, en tragedi om att dö av chock. En lyxig föreställning, två korta men kärnfulla operor på en kväll.
”Nina” skrevs av Giovanni Paisiello, en populär tonsättare på sin tid (bland annat för succén ”Barberaren i Sevilla”, som dock överskuggades av Rossinis version som kom många år senare) men bortglömd idag. Den handlar om en ung kvinna, Nina, som fått ett nervöst sammanbrott efter att hennes älskade Lindoro skadats svårt i en duell mot en man som Ninas pappa velat gifta bort henne med. Hon är en kvinna i spillror som lever i en drömvärld: hon väntar glatt på att Lindoro, som alla tror är död, ska återvända, och hon är så borta att hon varken känner igen sin ångerfulle pappa när han kommer och besöker henne – eller Lindoro, som visar sig vara vid liv.
”Comala” är ännu mer indie: ett enda framförande av denna opera finns dokumenterat. Tonsättaren, Pietro Morandi, är mest känd som organist och orgelmusikkompositör. Men librettot skrevs av Ranieri de’ Calzabigi, som samarbetat med Christoph Willibald Gluck, den främste operatonsättaren under perioden mellan barock och klassicism. Berättelsen äger rum i medeltidens Skottland och skildrar hur en kvinna som väntar på att hennes älskade ska återvända från slagfältet går från oroligt ovetande, till förtvivlad när hon luras att tro att han är död, till så gravt chockad när hon ser honom livs levande att det blir för mycket för hennes hårt ansatta hjärta. Hon sjunker ihop och dör, en dramaturgisk platthet som inte irriterar eftersom den raka stilen så tydligt imiterar den hos urgamla sagor. Sorgen och bitterheten som är operans final förstärks av att skurken som lurade Comala aldrig bestraffas. Det finns ingen rättvisa, bara smärta.
På varsitt sätt låter ”Nina” och ”Comala” känslighet stå i centrum – det handlar om kärlek som känsla, inte som ord eller handling (vilket är betydligt vanligare i fiktionen), och om hur denna känsla kan förändra, förvränga och förinta liv. Saara Rauvala är fantastisk som Nina, hon är ett med sin roll och gestaltar ett tragiskt mentalt tillstånd med skrämmande skärpa. De röda skor som hon bär omkring på blir som både tvångströja och romantisk fetisch, och det är först när hon tar på sig dem i slutet som hon återvänder till samhället. Medan Comala, i Hanna Fritzsons genommelankoliska skepnad, bär på pil och båge men strippas på all sin krigarstyrka och överlevnadsglöd.
Sånginsatserna är överlag mycket bra – förutom de två huvudrollsinnehavarna är Elisabet Einarsdóttir och Sigrid Vetleseter Bøe fullkomligt magnifika – liksom den fina kammarorkestern. Det finns bara en stor brist, nämligen den talade dialogen i ”Nina” där sångarna (med undantag för Rauvala) visar sig vara häpnadsväckande stela och nästan buskisartat övertydliga när de sysslar med talteater.
”Kär och galen” spelas in av Sveriges Radio P2 och sänds den 20 augusti, ett hett tips till den som inte har möjlighet att besöka Vadstena för denna fina föreställning.
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
(Dagens Nyheter 2016-07-24)