1995

Vad kvalificerar ett musikaliskt geni? Jag skulle säga att en person som har en fantastisk sångröst, lär sig spela gitarr, bas, piano, synt, trummor och trumaskin och blir fenomenal på allting, som börjar göra egensinnig musik redan som tonåring och som fortsätter att utvecklas, som är vansinnigt produktiv i år efter år (även långt efter att han slutat vara ett med sin samtid), som älskar musik gränslöst och ständigt blir influerad av nya upptäckter, och som har en nästan kuslig förmåga att trolla fram fantastiska rytmer, melodier och refränger - jag skulle säga att en sådan person är ett musikaliskt geni. Prince är det. Eller var det. Sjukt nog var han ännu mer än så. Jag skulle vilja säga att han var en pionjär inom erotisk estetik. Många soulsångare före och efter honom har sjungit om sex, men få artister har gjort utforskandet av sexualiteten till en så stor och viktig del av sitt uttryck som Prince gjorde mellan 1978 och 1993. Sedan kunde R, Kelly ta över stafettpinnen, just i det avseendet.

Jag upptäckte Prince rätt sent, jag var över 20. När jag var liten fattade jag inte riktigt poängen med ren funk. Min första Prince-skiva var "Lovesexy" som jag köpte som begagnad LP 1998, sommaren då jag fyllde 16. Jag tyckte otroligt mycket om "Alphabet street" men i övrigt kändes skivan alldeles för formlös. När jag tog mig i kragen och skaffade "Dirty mind" ett par år senare kände jag i princip samma sak, det var bara poplåten "When you were mine" som jag verkligen älskade på den. Det var först när jag kom över alla Prince 80-talsalbum i en LP-back på loppmarknaden Suckarnas gång i Simrishamn som jag gick all in i Prince universum, och då var det underbart. Men det känns logiskt att hans musik inte är lika omedelbar som till exempel Michael Jackson eller Madonna. Det är mer vuxen musik, och då tänker jag inte bara på texterna. Han är en mer vuxen artist. Och hans grooves åldras inte, precis som Charlie Parkers eller Miles Davis skivor inte åldras, medan många platta popskivor åldras, man tröttnar på dem. Det är så rik musik, rejäl musik, ursäkta om det låter tråkigt. Jag menar bara att det är så fet och ofjäskig musik. Det är funk full av fantastiska och subtila melodier, låttexter och idéer. Det är underbar musik.

Jag blev alltid så häpen av att se Prince på senare år, han såg så ung ut. Någon sa att han plastikopererade sig, det kanske stämde, men det kändes på något sätt osannolikt. Någon annan sa att han hade begärt en gynekologstol som en del av ridern till sin Way Out West-spelning, det kändes på något sätt mindre osannolikt. Hur som helst både såg han ung ut och lät ung och energisk när han spelade. Därför känns det extra sjukt att han är död. 57 år gammal. Det är bara så jävla fel. Jag hade inte begärt att han skulle spela in fler skivor, om han skulle ha bestämt sig för att sluta turnera så hade det varit helt okej det med. Men jag önskar att han hade fått ha ett långt och trevligt liv. Jag tror han älskade livet. Och om han inte gjorde det, så var han fantastisk på att sjunga besvärjelser för att livet skulle bli värt att älskas. Jag vet inte om han någonsin befann sig i "Erotic city" eller om han bara drömde om den platsen. Men när han skapade den världen i sin låt blev den verklig. Så fungerar stor konst.