DJ Premier & The Badder
Scen: Debaser Medis, Stockholm
Betyg: 3

Det här är en märklig konsert: en hiphopproducent som var fantastisk för två decennier sedan och slutade göra intressant musik för över tio år sedan ger sig ut på turné som DJ tillsammans med, inte en rappare, utan ett liveband med trummor, bas och blås. Det är en hiphopkonsert som inte fokuserar på vare sig rap eller (tack och lov) skivspelarakrobatik, och det är inte heller en funkkonsert eftersom musikerna inte gör mer än att spela lite artiga pålägg ovanpå låtarna som DJ Premier slänger på.

Vad är det då? Jo, en enda lång hyllning till hiphopbeats. Det är de glänsande, dovt svängiga och ofta briljanta produktionerna med vilka DJ Premier har skrivit in sig själv i musikhistorien som står i centrum. Och varför inte – det är hög tid att samplingsteknikens och trumprogrammeringens konst uppvärderas. Och en mer lämplig ambassadör för beatskapandet som konstform är svår att komma på.

Som ena halvan av duon Gang Starr blev DJ Premier en symbol för nittiotalets hårda men sofistikerade östkusthiphop. Och medan Gurus eleganta men ofta lite präktiga texter gradvis gav rapparen gubbstatus väckte DJ Premier och hans unika beats allt större beundran. Mot slutet av decenniet var han större än sin grupp, flitigt anlitad av alla från Jay-Z till D’Angelo (och, långt senare, Christina Aguilera). Det som gjorde hans beats speciella var att de blandade nostalgi – vinylscratch och New York-romantik – med udda, djärvt ihopklippta samplingar och trummor så tunga att de lät som jättars steg.

Att denne gamle ikon, som gått på autopilot i så många år nu, plötsligt gör något experimentellt och sökande känns fint. Men även om den är intressant är konserten inte helt lyckad. Dels för att musikerna känns frustrerande underutnyttjade, dels för att de enda vokala inslagen är Premiers osköna hojtande, han låter som en tokberusad Fatman Scoop på gränsen till en hjärtinfarkt.

Men när Premier svämmar över av smärtsam kärlek till Guru (som gick bort 2010) under Gang Starrs ”Moment of truth” är det svårt att inte bli berörd. Och när han och The Badder framför ett par låtar (Das EFX:s ”Real hip hop” och Gang Starrs ”DWYCK”) med bara acapella-versionen av låten tillsammans med liveinstrument och scratch låter konstellationen spännande på riktigt. Det här är ett koncept som kan växa och utvecklas.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2015-09-10)