Mikaelskapellet i Stockholm

Igår var jag på en underbar konsert. Inte Nicki Minaj, som säkert var fantastisk, utan den nystartade vokaloktetten Alio Modos andra konsert och första i Stockholm, på lilla Mikaelskapellet på Karlbergsvägen. Tillsammans med Johan Lindström som dirigerade och spelade cembalo, och David Gammelgård som spelade cello i några stycken, framförde dessa åtta manliga och kvinnliga sångare underskön musik av ett antal tonsättare verksamma mellan det sena 1500-talet och mitten av 1700-talet. Det blev därmed en resa från renässans till barock. Det var så galet vackert, musiken drabbade mig så häftigt, att jag blev tårögd bara några sekunder in i det första stycket, "Adoramus te" av Orlando di Lasso (1532-1594). Och när konserten avslutades med Johann Sebastian Bach ("Sicut Locutos" från hans Magnificat från 1723) upplevdes Bach på ett helt nytt sätt för mig: han kändes modern, med en massa djärva idéer. Och så var det ju, han var egensinnig och nyskapande, men den aspekten försvinner ofta när man lyssnar på honom eller tänker på honom idag, eftersom han betraktas som vaggan till all klassisk musik på repertoaren. Men Bach var ingen mystisk urfader, han var en musikälskare (när han var 20 år gammal vandrade han i 40 mil för att höra sin dåvarande idol Dieterich Buxtehude spela orgel) som på fantastiska sätt satte samman sina influenser till något nytt.

Bach var dock inte det centrala under denna konsert, utan musiken som kom före honom. Vokalmusik med eller utan smakfullt cembalospel, samt ett par instrumentala stycken. Det var sagolikt. Jag blev liksom helt chockad. Jag satt så nära sångarna, sopranernas röster greppade tag i mig och jag svävade upp i rymden. Jag var tvungen att blunda. Denna musik gör sig bäst live, men jag satte ändå ihop en playlist med musiken som framfördes för jag ville höra den igen, det kanske är någon annan som vill lyssna - varsågoda. Och håll utkik nästa gång det kommer en konsert med musik av Orlando di Lasso, Giovanni Pierluigi da Palestrina, Girolamo Frescobaldi, Giovanni Battista Pergolesi eller Alessandro och Domenico (far och son) Scarlatti. Det är musik från tiden innan alla regler föll på plats (med Rameau & Bach och sedan Haydn & Mozart), det är musik som är fri och oförutsägbar, och ofta oändligt vacker.