Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och barn från Adolf Fredriks musikklasser
Musik av Wolfgang Amadeus Mozart, Giacomo Puccini, Georges Bizet, Pietro Mascagni m.fl.
Solister: Charlotta Larsson (sopran), Karolina Andersson (sopran), Katarina Giotas (mezzosopran), Jonas Degerfeldt (tenor), Ola Eliasson (baryton) och Nils Gustén (bas)
Dirigent: Patrik Ringborg
Värd: Petra Mede
Scen: Berwaldhallen, Stockholm
Betyg: 4

”På liv och död i operans värld med Petra Mede” har Berwaldhallen döpt årets lyxiga trettondagskonsert till. Det bjuds kanske inte på så mycket dramatisk död – det är trots allt feelgood som är i fokus på en sådan här konsert – men däremot generöst med operakänsla och en uppsluppen och livfull stämning.

Instrumentala stycken från kända operor används endast som andhämtning mellan de vokala numren, undantaget är Furiernas dans från Glucks ”Orfeus och Eurydike” som är rasande och suggestiv. Det stora krutet läggs på sångnumren, som har en imponerande bredd: från humoristisk stämning i ”Smugglarkvintetten” ur Bizets ”Carmen” till ett avskalat framförande av Nattens drottnings kända aria från Mozarts ”Trollflöjten” (fläckfritt sjungen av Karolina Andersson) till välregisserade masscener som den sicilianskt kärva ”Regina coeli” från Mascagnis ”Cavalleria rusticana” där Katarina Giotas är ett med sin roll.

Mede är fenomenal som konferencier – rolig, charmig och närvarande. Hennes manus är sprängfullt med vassa skämt och rymmer även en subtil politisk kommentar: när hon presenterar ”De flyendes kör” ur ”Kristina från Duvemåla” påpekar hon att denna musikal handlar om desperata svenskar som reste till ett avlägset land i hopp om att få ett bättre liv, vilket är något att tänka på i dessa tider då flyktingar söker sig till Sverige av exakt samma anledning.

Scenografin förbryllar: sångarna parkeras ofta på en enorm brandstege som vetter mot ett av scenens bakre hörn. Avståndet mellan sångare och publik blir för långt. Ett annat visuellt inslag som däremot är ett plus är den vackra kostymen som Diana Orving har designat.

Bland sångarna lyser sopranen Charlotta Larsson starkast. Hon gör inte bara starka framföranden av arior av Cilea och Puccini, hon är också den enda av sångerskorna som inte dränks av orkestern när trion ur Richard Strauss ”Rosenkavaljeren” serveras.

En Rat Pack-inspirerad storbandsjazzig tolkning av Kurt Weills ”Mackie Kniven” är den svagaste länken i kedjan, men den skapar åtminstone omväxling. Allt som allt är det en väldigt lyckad trettondagskonsert. Patrik Ringborg dirigerar med trygg hand, även när kören står på scen framför orkestern och inte ser honom. Kvällens största stjärna är ändå Petra Mede – se till att boka henne nästa år också, Berwaldhallen!

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2015-01-11)