Yung Lean & Sad Boys och Gravity Boys
Scen: Debaser Strand, Stockholm
Betyg: 5

De första svenska artisterna som till fullo har utnyttjat friheten i hiphop, friheten som fick Wu-Tang Clan att rappa om mystiska kammare och flytande svärd, är tvillinggrupperna Sad Boys och Gravity Boys. Detta unga gäng, med Sad Boys vokalist Yung Lean i spetsen, rappar aldrig självbiografiska berättelser. Istället gestaltar Yung Leans låtar allt han fantiserar om och gillar, om det så är designerkläder, Haruki Murakamis litteratur, sexuell dekadens, de surrealistiska världarna i gamla tv-spel eller amerikanska rapklichéer.

Men Yung Leans texter och utstuderat monotona rapstil är bara halva anledningen till att hans musik har blivit så älskad och växt till ett internationellt internetfenomen. Beatsen, skapade av Yung Gud och Yung Sherman, de övriga två medlemmarna i Sad Boys, är de tyngsta, vackraste, modernaste och bästa som svensk hiphop har skådat.

Som liveartist har Yung Lean utvecklats en hel del sedan jag såg honom uppträda på Retreat-festivalen på Trädgården sommaren 2013. Sedan dess har han inte bara släppt två album utan även turnerat flitigt i USA och Europa. Han har nu mer styrka och aggressivitet i sin rap och är trygg på scen, även om konserten till sin natur är kaotisk och oförutsägbar. Yung Sherman sköter beatsen medan Yung Gud inte syns på scen denna kväll. Publiken är stor och entusiastisk, medianåldern är låg.

Gravity Boys inleder konserten. Där Yung Lean varvar rapverser med autotune-sjungna refränger kör Gravity Boys tre vokalister Bladee, Thaiboy Digital och Ecco2k med autotune-sång hela tiden. De piskar upp en mäktig stämning i hits som ”Gtblessgo” och ”Ebay” samtidigt som två EU-flaggor flankerar scenen. Gravity Boys och Sad Boys har alltid varit estetiskt egensinniga och denna detalj fascinerar.

Men det finns en annan aspekt av EU-påminnelsen, nämligen unionens påverkan på Sveriges migrationsrätt. 20-årige Thaiboy Digital, som är född i Thailand men har bott halva sitt liv i Sverige, dock utan sina föräldrar de senaste åren, har sedan 2013 väntat på besked om uppehållstillstånd från Migrationsverket. För några dagar sedan kom beslutet: Thaiboy Digital nekas uppehållstillstånd och måste lämna landet.

EU-loggans ringmur av stjärnor kidnappas av Sad Boys och Gravity Boys för denna kväll i konstens tecken, men samma ringmur ska snart stöta ut honom ur gemenskapen. Diskrepansen mellan eskapistisk autotune-hiphop och brutal verklighet är smärtsam.

Thaiboy Digital ger allt denna kväll och är även backuprappare när Yung Lean spelar. Tillsammans gör de duetten ”Diamonds” som får Strand att kännas som angripen av ett förlösande blixtoväder, och Thaiboy följer upp med sin magnifika sololåt ”Tiger”. Den triumfatoriska stämningen maxas när Yung Lean framför ”Monster” och han avslutar med en stenhård ”Kyoto” med hela gänget på scen.

Lite snopet är det att Yung Lean vägrar att spela sina första, och fortfarande största, hits ”Ginseng strip 2002” och ”Oreo milkshake”. Men för en artist som är så mycket i nuet känns det samtidigt helt logiskt att en helt ny låt som ”How you like me now” prioriteras.

För Sad Boys och Gravity Boys är verkligen här och nu. Att se dem live 2015 är som att se Ebba Grön 1979 eller The Latin Kings 1994, inbillar jag mig. Det finns något underbart i luften. Men också något tragiskt, i Thaiboy Digitals kamp för att få vara svensk.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2015-02-07)