Det satt långt inne - tre år tog det - men nu har jag till slut insett att Mando Diaos "Strövtåg i hembygden" är en bra låt. Inte bara en bra låt, utan en jättebra låt. Så fin melodi, så vacker ackordföljd, så bra text som jag verkligen tycker de gör till sin trots att den skrevs 1896, det finns en innerlighet i sången och i hela framförandet. Snyggt och stiligt arrangemang, med gitarrplock, kluckande trummor och lagom smöriga stråkar. Det känns helt enkelt som en modern klassiker, denna låt. Mando Diao är ett band som jag verkligen inte gillar, det känns som jag har suckat trött och uppgivet varje gång jag sett en bild på dem eller läst deras namn sedan jag först hörde deras "kaxiga garagerock" på det kaxigt betitlade debutalbumet "Bring 'em in" 2002, att de sedan dess blivit mer pretto och haft projekt som det "hemliga" bandet Caligola med bröderna Salazar har knappast gjort saken bättre. Men jag tycker det finns något fint att ett band som har funnits i ett och ett halvt decennium och släppt nästan 100 låtar, som kämpat och kämpat med sin generiska indierock, till slut lyckas hitta rätt en (1) gång. Jag lyssnade härpomdagen på skivan "Infruset" som den här singeln kommer från, men inget där är på samma nivå. Men det gör inget. Den här inspirerade låten och dess lysande kvalitet gör liksom mödan värd. De nådde ända fram, om så bara för en gång, för en fyra minuter lång poplåt, de skapade konst av värde, och det är mer än vad de flesta människor någonsin gör. Så hatten av för det. Den kanske kommer med på nästa års sommarplaylist, vem vet :)