Sveriges Radios Symfoniorkester 
Dirigent: Daniel Harding 
Verk av Wolfgang Amadeus Mozart, Alban Berg och Olivier Messiaen 
Betyg: 5  

Berwaldhallen har denna säsong valt att vid ett antal tillfällen bjuda in föreläsare från olika vetenskapliga områden för att belysa musik ur olika perspektiv, under rubriken Interplay. En sympatisk satsning på intellektuell stimulans. Först ut i denna serie är Marcus du Sautoy, professor i matematik, som pratar om musik och symmetri. 

Wienklassicismen utmärks av formfulländning och dyrkande av symmetri, så det känns lämpligt att Mozart är representerad denna konsertkväll. Uvertyren till ”Trollflöjten” är ett utmärkt val, inte bara för musiken är så perfekt, utan också för att denna opera mer än någon annan Mozartopera präglas av numerologi – ett arv från frimurartraditionen.

Men när Radiosymfonikerna under Harding spelar det korta stycket är det allt annat än stelt och matematiskt fyrkantigt, utan varmt, elastiskt och levande. Denna kontrast mellan objektiv logik och subjektiva känslor kanske rentav är det kraftfält som gör stor musik så mystisk och underbar.

Alban Bergs modernistiska klassiker Lyrisk svit följer, ännu ett klockrent val inom kvällens tema. Berg använde den på sin tid chockerande tolvtonstekniken när han komponerade, och stycket är full av komplicerade regler som förhindrar musiken från att falla in i förutsägbarhet och sentimentalitet. Ändå är det svidande vackert, och fullt av mänsklig ångest: verket är en hemlig kärlekshistoria krypterad i notvärden och siffror.

Olivier Messiaen var en tonsättare som älskade systematik och symmetri. Men han var också djupt religiös. Beställningsverket ”Et exspecto resurrectionem mortuorom” (Och jag inväntar de dödas återuppståndelse) skrevs 1964 och tillägnades de som hade dött i de två världskrigen. Men den dramatiska musiken – som enbart består av blås och enormt högljudda slagverk – tycks ha ett ännu större perspektiv: det låter som den yttersta dagen är här och alla som någonsin levt återupplivas för att få sin dom av Guds son.

Detta är musik av fruktansvärd kraft, som tågar fram ödesmättat mot en port till en annan värld som öppnas framför våra ögon. Ingen skivinspelning kan förbereda en för den kolossala upplevelsen som det innebär att höra denna musik live, i ett framförande så gastkramande som detta. Man bara gapar. Daniel Harding är en trollkarl ibland. 

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2014-09-14)