Zebra Katz
Scen: Debaser Strand, Stockholm
Betyg: 4

Första gången jag hörde Zebra Katz ”Ima read” var i Trajal Harrells koreografi ”Antigone SR./Twenty looks at Paris Is Burning at the Judson Church” som gavs på Dansens hus i april 2012. Det var föreställningens höjdpunkt, en mörk elektrifierad hyllning till 80-talets ballroomkultur. Några veckor tidigare hade samma låt utgjort soundtrack till Rick Owens show på Paris modevecka och blev snart en gigantisk hit.

Tre skilda världar – den konstnärliga queerkulturen, den moderna hiphopmusiken och den flashiga hippa modevärlden – möttes i denna ljuvligt minimalistiska klubblåt. Den består enbart av en oavbruten mullrande baston, en synkoperad bastrumma och en stillsamt ondskefull ramsa till sång. Den känns redan som en klassiker, om än lite uttjatad vid det här laget.

Zebra Katz bakgrund inom performancekonst märks när han gör entré på Debaser Strand. Iklädd en blommönstrad dräkt och en kinky huva likt the gimp i ”Pulp Fiction” rör han sig i slowmotion till de hotfulla electrobeatsen och rappar behärskat, monotont och iskallt. Publiken, som inte är så stor som den borde vara, dansar motsvarande försiktigt.

Men Zebra Katz har en tydlig dramaturgi med sin konsert, allt rör sig framåt. Ett efter ett åker plaggen av. Under gimp-masken finns en vit dödskallemask, och även den slits av när han i suveräna ”Pulla stunt” rappar ”I see you” och blottar sitt ansikte. Han dansar också gradvis mer intensivt, vilket får publiken att göra samma sak. Jubel bryter ut när Zebra Katz i klubbomben ”Tear da house up” hoppar upp och tar tag i ljusriggen, svingar sig upp akrobatiskt och uppochnedvänd juckar mot taket likt en kåt queerversion av Spindelmannen. En strålande final på en ovanligt elegant regisserad hiphopkonsert.

Svenska Yemi är öppningsakt. Han tillhör samma pigga generation som Sad Boys, och hans fina singel ”Osynlighetsmantel” som avslutar hans spelning är producerad av den gruppens Yung Gud och innehåller textrader om halvgamla tv-spel à la Yung Lean. Men han har sin egen stil, inspirerad av både Future och eurotechno, och han använder n-ordet oftare än någon annan svensk rappare. Han har bra energi på scen men hans rap är så sluddrig att hans texter blir frustrerande ohörbara.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2014-11-13)