En nice liten snippet med toppgänget Claudio Abbado (R.I.P.) och Berlinfilharmonikerna - hela den inspelningen finns på Spotify. Fun fact: Eric Ericsons kammarkör och Daniela Barcellona är med även där!
Messa da requiem av Giuseppe Verdi
Med: Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och Eric Ericsons kammarkör
Dirigent: Daniel Harding
Solister: Erika Sunnegårdh, Anna Larsson, Alexey Dolgov och Mikhail Petrenko
Betyg: 4
Ett requiem är en katolsk mässa för de döda, men i operakungen Giuseppe Verdis händer blir dödsmässan allt annat än stillsam begravningsmusik. Snarare en dundrande dramatisk kamp mot existensens villkor.
Verdi var i sina operor alltid mest intresserad av relationerna mellan de olika rollfigurerna, inte minst relationen mellan pappor och barn. Hans requiem är egentligen inget undantag. Även om det i detta verk inte finns någon handling som i en opera handlar det hela tiden om relationen mellan människan och Gud. Det är bara det att människans röst är den enda som hörs. Fadern uttrycker sig med andra medel – hos Verdi är orkestern Guds röst. Och hans allsmäktighet får jorden att skaka.
Verdi, som var notoriskt petig med libretton, gav sig själv en rejäl utmaning när han för sitt requiem tog sig an urgamla liturgiska texter på latin. Men det som inte kunde vara nytt i texten kompenserades med musik full av modernitet, energi och personlighet. Hymnen ”Dies irae” – ”vredens dag” – är från 1200-talet men Verdi förvandlade den till en blixtrande rytmisk urladdning som perfekt illustrerar den yttersta dagens annalkande.
Daniel Harding lockar fram såväl ömhet som stormar ur Radiosymfonikerna, och den maffiga kören, bestående av både Radiokören och Eric Ericsons kammarkör, gör ett strålande jobb. Men Verdis requiem står även på ett tredje ben: gruppen av fyra solister – sopran, mezzosopran, tenor och bas – som i olika kombinationer uttrycker den ensamma människans bedjande röst.
Tyvärr ställde sopranen Barbara Frittoli och mezzosopranen Daniela Barcellona in med kort varsel, och ersätts av Erika Sunnegårdh respektive Anna Larsson. Larsson imponerar med sin fylliga, omslutande ton, medan Sunnegårdh sjunger vackert och klart men utan hundraprocentig närvaro och kraftfullhet. I avslutande ”Libera me” får hon bära en börda som hon inte riktigt klarar av. Basen Mikhail Petrenko och tenoren Alexej Dolgov sjunger utmärkt, men deras roller är något mindre.
Trots detta är konserten en storartad upplevelse. När Verdi i slutet låter den våldsamma orkestern lugnas av de ståndaktiga sångarna blir det som om frälsningen till slut erbjuds den som vågar tro. Moll blir till dur. Gud hör bön.
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
(Dagens Nyheter 2014-11-23)
Detta var jag tvungen att utelämna av urymmesskäl, men skulle egentligen ha stått innan det näst sista stycket i recensionen:
Man kan notera att Verdi komponerade sin enda stråkkvartett precis innan han gav sig i kast med sitt requiem, och att komponera för fyra röster med stark individuell prägel hade han excellerat i redan i operan ”Rigoletto”. Inte att undra på fyller samspelet mellan kvartetten sopran, mezzosopran, tenor och bas en viktig roll i hans requiem.