Danny Brown
Scen: Nalen, Stockholm
Betyg: 3 

Dagen innan den internationella kvinnodagen firas den internationella killdagen. Åtminstone känns det så inne på Nalen denna fredagskväll, där publiken till 95 procent består av testosteronstinna unga män. De vrålar med i refrängerna, hinkar öl och dansar röjigt. Energin är det inget fel på, men ibland infinner sig en kuslig känsla av att kvällens huvudperson är en utbytbar clown.

Vilket är synd, för Danny Brown från Detroit är en av de senaste årens mest intressanta rappare. Hans musik är ljudet av sönderfall, ett soundtrack till drogmissbruk, utanförskap och desperation. Paradoxalt nog blir han en frisk fläkt i en tid då hiphopstjärnor gör låtar om att köpa dyr konst eller bara ha det väldigt bra i allmänhet. Han är en (med hiphopmått mätt) gammal före detta knarklangare och fängelsekund som med svart humor, briljant rapteknik och en ironiskt tillgjord röst framstår som en hånleende dödskalle i utkanten av popvärlden.

Tyvärr får vi inte höra alla sidor av Danny Brown denna kväll. Han är en låtskrivare som är i kontakt med sina känslor och kan växla mellan furiösa dekadenshyllande klubblåtar och dystra och emotionellt nakna låtar. Exempelvis ångestodyssén ”Torture”, den apatiska ”Party all the time” eller den suckande melankoliska ”DNA” som handlar om att han inte kan fly från knarkandet eftersom det sitter i hans DNA: både mamman och pappan ”liked to get fucked up the same way”. Men inga av dessa spelas – konserten på Nalen handlar uteslutande om röjig underhållning.

Danny Brown beter sig som den vrålande jublande killpubliken vill att han ska göra, men tycks njuta av det själv. Han skuttar glatt omkring, räcker ut tungan som en narr efter varje låt och i slutet av konserten stagedivar han samtidigt som en upplåsbar sexdocka guppar omkring i publikhavet. Han har ett tydligt mandat, han spelar sin roll. Men när han ber en skön kille längst fram i publiken att lugna ner sig – ”Bete dig civiliserat, du har inte mer rätt att festa än någon annan som har köpt biljett ikväll” – krockar bilden av Danny Brown som obrydd galning med verklighetens människa. 

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2014-03-09) 


Min kompis Kristoffer Viita intervjuade Danny Brown för SVT innan konserten - hela intervjun ovan!