Så tung låt! Som hon inte spelade i fredags.
Sasha Go Hard
Scen: Slakthuset, Stockholm
Betyg: 2
Vad är en konsert? Vad är ”live”? Den superbegåvade rapparen Sasha Go Hard har flugit till Stockholm ända från Chicago, men hon väljer att framföra sina låtar playback och mima till sin egen röst, och nöjer sig med att fylla i och förstärka en textrad här och där. Att Sashas mikrofon krånglar under konsertens första fyra låtar, och får hennes röst att låta kraxig och upphackad, är ironiskt – hennes röst har när allt kommer omkring en marginell roll i konserten. Ändå får musiken ett enormt lyft när hon får mikrofonen fixad och framför den skoningslösa ”Rondo” live.
Samtidigt: vad spelar allt detta för roll? För den unga och överlyckliga publiken på det fullsmockade Slakthuset är det som beskådas definitivt en konsert. Stjärnskottet från Chicagohiphopens drillscen är där i kött och blod, hennes tunga låtar dundrar ur högtalarna och får alla att dansa, hennes muntra men kaxiga utrop möts av jubel.
Sanningen är ju att denna typ av framförande inte hör till det ovanliga. När The Tough Alliance i mitten av det förra decenniet gav konserter utan att sjunga ett ord sågs det som ett konceptuellt statement mot autenticitet. Vissa blev provocerade, men tiden har gett gruppen rätt: nu för tiden bryr sig få unga hipsters om playback kontra live.
Ett större problem än autenticiteten är dock att konserten aldrig riktigt lyckas hitta hem. Sasha Go Hard studsar av energi, men allt strul med mikrofonen får henne att bli en smula obekväm och distanserad. Låtarna avbryts tvärt och hela konserten slutar hastigt och snopet efter endast åtta låtar.
När hon ska framföra ”Pretty fly” försöker Sasha höja stämningen genom att fråga om någon vill se lite twerkande, och ber några danssugna tjejer komma upp på scenen. Men den lilla scenen fylls snabbt av hippa kids av båda könen och det blir bara rörigt och jobbigt. Den underbara symbol som Sasha Go Hard är för hur kvinnliga rappare har en starkare position än någonsin, och att de sköna killarnas tid är förbi, förstörs av de sköna killarna som tränger undan henne från hennes egen scen.
Den korta konserten blir, den övertända stämningen och den fantastiska musiken till trots, en frustrerande försutten chans.
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
(Dagens Nyheter 2014-02-02)
Jag var där, håller med till 100%. Det var Småstjärnorna i typ tjugo minuter. Att mikrofonen strular i första låten var pinsamt (för Slakthuset). Det var ingen bra konsert hur man än ser på det.
Jag är så trött på hiphopspelningar och jag har nog gått på över hundra stycken, från veteraner som Guru till nyare artister som Rawda. Om det inte är dåligt ljud/tekniskt strul så är det trötta personer på scen, låtar som avbryts, mellansnack som man hört en miljard gånger, noll energi, obefintlig eller lam scenshow m.m.
Jag verkligen älskar, älskar hiphop och försöker att inte jämföra de spelningar jag har gått på med de fantastiska metalspelningar som jag också har sett. Men det är svårt att inte tänka på den höga ribba som man upplevt när man vandrar iväg besviken från ännu en slapp hiphopspelning.