Kungliga Filharmonikerna
Dirigent: Alan Gilbert.
Verk av Anton Bruckner.
Scen: Konserthuset, Stockholm
Betyg: 4  

”Jag har blickat för djupt in i en jungfrus ögon”, lär Anton Bruckner ha sagt som en beskrivning av den bakomliggande tanken i den långsamma satsen i hans symfoni nr 8. Den djupt troende Bruckner var besatt av ungdomlig oskuld hos kvinnor – han dog ogift 72 år gammal – och det är inte svårt att höra både religiös extas och åtråns vånda i detta vackra adagio.

1800-talsmannen Bruckner, som förenade den traditionella symfonigenren med operaförnyaren Wagners estetik, är en gåtfull tonsättare. Hans långa ambitiösa symfonier är rika och fascinerande, men vaga i sina konturer och inte direkt sprängfyllda med hittiga melodier. De är något rakare och mer lättlyssnade än efterföljaren Mahlers symfonier, men samtidigt är Bruckners musik knappast lättsmält, utan fylld av tungt allvar, själslig oro och andlig längtan.

Den åttonde symfonin är den sista av Bruckners symfonier som tonsättaren färdigställde. Det är också hans längsta verk, ungefär en timme och en kvart långt. Orkestern är enorm, med tre harpister, en mäktig blåssektion och kraschande cymbaler. Bruckner komponerade symfonini slutet av 1880-talet och den möttes först med frågetecken och ändringskrav, vilket ledde till att Bruckner gjorde omfattande omarbetningar. Symfonin gavs därför ut i flera versioner – den version som framförs här är Nowak-utgåvan av Bruckners omarbetade version.

Dirigenten Alan Gilbert är rätt person för den svåra uppgiften att göra Bruckers åtta fräsch och spännande för dagens publik. Gilbert har en superb känsla för små skiftningar i volym, balans och tonläge, och han kramar ut det bästa ur filharmonikerna. Men framför allt har han förstått vikten av stadiga och tydliga rytmer i ett verk som är så vindlande som Bruckners åttonde symfoni. Det som på vissa skivinspelningar låter rörigt och riktningslöst låter i Gilberts händer knivskarpt och självklart.  

Bruckners åtta är en resa från mörker till ljus och tillbaka igen, om och om igen som en musikalisk yin och yang-symbol. Det bråddjupa mörkret och det bländande ljuset framträder båda tydligt tack vare Gilbert och filharmonikerna.  

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2014-04-05)