God morgon! Jag hade en riktig skitdag igår. Satte klockan tidigt trots att det var en söndag pga behövde jobba. Tackade nej till den spännande So Far Stockholm-premiären med liveuppträdanden av Julia Spada m fl för jag behövde jobba. Hoppade över att gå till Filmhuset och se stumfilmversionen av "Norrtullsligan" (med manus av Hjalmar Bergman) för jag behövde jobba. Gick inte utanför lägenheten, förutom ett par vändor till tvättstugan, trots att det var en underbart vacker dag, för jag behövde jobba.
Allt förgäves.
När klockan var tjugo över tolv på natten hade jag fortfarande inte kommit någonvart med artikeln som jag vigt hela dagen åt. Fuck this, nu går jag och lägger mig, tänkte jag och stängde Word i vredesmod.
Men just när jag skulle borsta tänderna kom jag att tänka på Geto Boys "Mind playing tricks on me" och satte på den på stereon. Jag kände varje ord. Och blev glad. Vilket mästerverk det är. Över världens finaste Isaac Hayes-gitarrsampling öppnar rapparen som kallar sig Scarface sitt hjärta. Första versen börjar så här:
At night I can't sleep, I toss and turn
Candle sticks in the dark, visions of bodies bein' burned
Four walls just starin' at a nigga
I'm paranoid, sleepin' with my finger on the trigger
My mother's always stressin' I ain't livin' right
But I ain't going out without a fight
See, everytime my eyes close
I start sweatin', and blood starts comin' out my nose
Sedan fortsätter det. Hur många gånger har man inte känt samma sak? Att inte kunna sova, att ligga och vrida och vända på sig i vargatimmen (det gjorde jag denna natt). Fyra väggar som stirrar på en. Ok jag har inte "my finger on the trigger" men det kan man tolka som en metafor.
Vers två och fyra görs av de andra Geto Boys-medlemmarna Willie D och Bushwick Bill. De är fina på sitt sätt, men de stirrar inte ångesten i vitögat på samma sätt som Scarface. Här är hela vers tre, så satans bra:
Day by day it's more impossible to cope
I feel like I'm the one that's doing dope
Can't keep a steady hand because I'm nervous
Every Sunday mornin' I'm in service
Prayin' for forgiveness
And tryin' to find an exit out the business
I know the Lord is lookin' at me
But yet and still it's hard for me to feel happy
I often drift while I drive
Havin' fatal thoughts of suicide
Bang and get it over with
And then I'm worry-free, but that's bullshit
I got a little boy to look after
And if I died then my child would be a bastard
I had a woman down with me
But to me it seemed like she was down to get me
She helped me out in this shit
But to me she was just another bitch
Now she's back with her mother
Now I'm realizing that I love her
Now I'm feelin' lonely
My mind is playin' tricks on me
Mitt hjärta brister varje gång Scarface rappar "Now I'm realizing that I love her" och liksom kippar efter andan, och sedan "Now I'm feelin' lonely" som en bitter utandning. Jag har hört de raderna så många gånger.
Jan Gradvall kallade nyligen "Mind playing tricks on me" för "Hiphopens motsvarighet till Sigmund Freud i Wien" och utnämnde låten till det mest avgörande ögonblicket i hiphopens historia. Hatten av för det. Men för mig är låten mer än en historisk singel som öppnade upp för mer reflekterande och psykologiskt grävande rap. För mig är det framför allt en låt som hjälper mig genom pissiga dagar.
At night I can't sleep, I toss and turn
Candle sticks in the dark, visions of bodies bein' burned
Four walls just starin' at a nigga
I'm paranoid, sleepin' with my finger on the trigger
My mother's always stressin' I ain't livin' right
But I ain't going out without a fight
See, everytime my eyes close
I start sweatin', and blood starts comin' out my nose
Sedan fortsätter det. Hur många gånger har man inte känt samma sak? Att inte kunna sova, att ligga och vrida och vända på sig i vargatimmen (det gjorde jag denna natt). Fyra väggar som stirrar på en. Ok jag har inte "my finger on the trigger" men det kan man tolka som en metafor.
Vers två och fyra görs av de andra Geto Boys-medlemmarna Willie D och Bushwick Bill. De är fina på sitt sätt, men de stirrar inte ångesten i vitögat på samma sätt som Scarface. Här är hela vers tre, så satans bra:
Day by day it's more impossible to cope
I feel like I'm the one that's doing dope
Can't keep a steady hand because I'm nervous
Every Sunday mornin' I'm in service
Prayin' for forgiveness
And tryin' to find an exit out the business
I know the Lord is lookin' at me
But yet and still it's hard for me to feel happy
I often drift while I drive
Havin' fatal thoughts of suicide
Bang and get it over with
And then I'm worry-free, but that's bullshit
I got a little boy to look after
And if I died then my child would be a bastard
I had a woman down with me
But to me it seemed like she was down to get me
She helped me out in this shit
But to me she was just another bitch
Now she's back with her mother
Now I'm realizing that I love her
Now I'm feelin' lonely
My mind is playin' tricks on me
Mitt hjärta brister varje gång Scarface rappar "Now I'm realizing that I love her" och liksom kippar efter andan, och sedan "Now I'm feelin' lonely" som en bitter utandning. Jag har hört de raderna så många gånger.
Jan Gradvall kallade nyligen "Mind playing tricks on me" för "Hiphopens motsvarighet till Sigmund Freud i Wien" och utnämnde låten till det mest avgörande ögonblicket i hiphopens historia. Hatten av för det. Men för mig är låten mer än en historisk singel som öppnade upp för mer reflekterande och psykologiskt grävande rap. För mig är det framför allt en låt som hjälper mig genom pissiga dagar.