Justin Bieber - Believe

Innan Justin Timberlake upptäckte hiphop och blev en sexsymbol var han en ung stjärnögd kandidat till att bli sin tids Michael Jackson – han var en perfekt popstjärna, och Justin Bieber är just nu på precis samma plats i sin karriär. Han har nyss fyllt 18 och står mitt emellan barndomens vackra naivitet och en vuxen persons allvar och libido. Hans sång lyser av känslor, hans melodier är de bästa skivbolagspengar kan köpa. Om man tycker att Justin Bieber är töntig tycker man att popmusik är töntigt. När 70-talets Motown, 90-talets Darkchild och 10-talets Bieber smälter samman i Die in Your Arms är det bara att kapitulera. Det här är det stoff som drömmar vävs av.

BETYG: 5/6 (från Nöjesguiden)



Andreas Söderström & Johan Berthling - 30 grader i februari

Det är inte alltför långsökt att se 30 grader i februari som en pendang till japanska Tenniscoats Papa’s Ear som släpptes tidigare i år – detta fina album producerades av Johan Berthling och gitarristen Andreas ”ASS” Söderström gjorde en stark insats som studiomusiker. Även i 30 grader i februari förenas Berthling och Söderström genom ett externt Asienanknutet projekt – i detta fall en tv-serie om svenskar som lämnat Sverige för att söka ett lyckligare liv i Thailand. Det fantasifullt arrangerade soundtracket är smakfullt och lyckas inkorporera exotiska inslag utan att förfalla till kitsch – det är ljudet av drömmen om Thailand, filtrerad genom ursvensk försiktighet. Det klassiska problemet med soundtrack – att ljudskisserna förlorar en del av sin tjusningskraft utan de rörliga bilderna – är inte så påtagligt i detta fall. Ovanligt. Men så är Söderström och Berthling också mästare i melankolisk halvakustisk ambient.

BETYG: 5/6 (från Nöjesguiden)



The Smashing Pumpkins - Oceania

Smashing Pumpkins var ett av 1990-talets stora amerikanska alternativrockband. Deras framgång låg i att gruppens frontman Billy Corgan lyckades balansera mellan ösig festivalvänlig riffrock och melodikänsligt låtskrivande. Men efter att gruppens fjärde album Adore blev en flopp – skivan hade ett nedtonat, ibland elektroniskt sound, och vägrade vara rockig, med försäljningssiffror därefter – tappade Corgan självförtroendet och sin kreativa kompass. Sedan dess har han gjort allt för att rocka tillbaka sin gamla publik, till allt sorgligare resultat. Oceania är gruppens andra skiva sedan återföreningen häromåret, men Corgan är nu den ende kvarvarande originalmedlemmen. Visserligen låter det bättre och inte så ilsket idiotrockigt jämfört med gruppens senaste två album, men låtskrivarskärpan förlorade Billy Corgan 1998.

BETYG: 3/6 (från Nöjesguiden)



Ab-Soul - Control System

En av fjolårets mest uppmärksammade hiphopsläpp var Kendrick Lamarrs Section.80 och en av vinterns mest uppmärksammade släpp var Schoolboy Q:s Habits & Contradictions. Kendrick Lamar och Schoolboy Q bildar tillsammans med Jay Rock och Ab-Soul gruppen Black Hippy (bra bandnamn!) och nu är det dags för nästa släpp från denna spännande familj, vars sound hamnar ungefär mitt emellan A$AP-gänget och Odd Futures poppigaste låtar. Ab-Soul är en bra och hyfsat personlig rappare men saknar lite av Kendrick Lamars och Schoolboy Q:s karisma. Välgjorda Control System är ändå ett utsökt svalkande soundtrack till sommaren 2012.

BETYG: 4/6 (från Nöjesguiden)