Bandjo - Bandjo

Publicerat i: recension

Jag tänkte att jag ska pröva en ny grej. Att döma av Annika Flynners produktionstakt kan man ju lätt tro att jag aldrig skriver någonting, och aldrig lyssnar på ny musik, men så är det ju inte. Jag tänkte att jag ska börja publicera vissa kortare texter som jag skriver för Nöjesguiden även här. För min egen skull har jag satt upp två regler - jag gillar regler - dels att jag bara publicerar sånt från det nummer av Nöjesguiden som finns ute, dels att jag aldrig publicerar två såna här skamlösa cut & paste-inlägg efter varandra. Vill ju inte ha en keff spamblogg. Något ska ni ha för att ni orkar gå in på den här sidan och möta det gula och blommiga.



Dansmusikens integration med rocken är nu så fullbordad att ett popband kan göra musik som inte är dansant, inte ens har några elektroniska beats, men som ändå låter sig djupt präglas av dansmusikens vision om popmusik. Bandjos låtar pulserar fram på nattliga motorvägar, med en sångare som låter som en mer nedtonad Nick Cave. Det låter strålande.

BETYG: 5/6

(Från Nöjesguiden nr 5/2010)

#1 - - Jeps:

Snååålt

#2 - - Nicholas:

Det är lite för att sätta press på mig själv också. Du vet, om jag inte får ha två NG-repriser efter varandra så måste jag styra upp riktiga blogginlägg ganska ofta. Plus att jag tycker att det är trist att de här texterna bara försvinner.

#3 - - Daniel:

Eeh, den typen av sexraders recensioner slipper jag gärna här på bloggen. Du är ju så jäkla mycket bättre när du skriver här än när du måste underkasta dig NG:s begränsningar. Skriv nu ett längre blogginlägg om fotbolls-vm och hur vuvuzelan är ett underbart instrument istället.

#4 - - Max:

hade blivit en bättre recension av att skära bort första halvan eftersom det ändå inte finns utrymme att förklara vad dansmusikens vision är. vad är dealen med att ha recensionerna så korta? de blir väl bara svårare och tar längre tid att skriva?

#5 - - Nicholas:

Hey, vad mycket skit man får helt plötsligt. Hm, får kanske ompröva mitt beslut. Men taktiken funkade ju! Jag skrev ett riktigt blogginlägg igår.

#rehab

#6 - - Klas:

Vuvuzuelan är bara bull. En konstant ton i nittio minuter på bekostnad av publikdynmik? Nej tack. Vuvuzuelan gör sitt bästa för att nollställa känslan hos publiken i vareviga match och det känns rätt trist.