Date: Thu, 19 Aug 2010 13:11:09
Subject: klippning
From: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
To: Hynek Pallas

Hej Hynek!

Väldigt fin understreckare du skrev om Claire Denis igår. Jag har alltid fascinerats av klippning i film och att det är ett konstnärligt verktyg som ständigt undervärderas och glöms bort, inte bara av publik och kritiker utan även av en hel del regissörer. Det är svårt att inte älska Denis för hennes inställning till klippningen och rytmen. Andra fina exempel från filmhistorien där klippningen och rytmen kommer i första rummet som jag spontant kommer att tänka på är Godards "Till sista andetaget" (jump cuts-sekvensen när de åker bil inne i stan) och Woody Allens "Harry bit för bit" (de allra första sekunderna i filmen). Jag tänkte bara fråga dig, som har så bra koll och uppenbarligen förstår hur vackert det kan vara med välgjord klippning, har några tips på andra regissörer som har samma känsla för detta som Claire Denis? Kan du ge mig en liten topplista? Tack på förhand!

MVH Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Nöjesguiden/Opus/Annika Flynner

Date: Thu, 19 Aug 2010 15:19:27 +0200
Subject: Re: klippning
From: Hynek Pallas
To: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Hej Nicholas

Stort tack! Och ingen dålig fråga. Godard skulle naturligtvis vara med på en sådan lista, för praktiskt taget hela sin karriär. Men Week-end och 2 eller 3 saker jag vet om henne och Tokstollen och en del andra filmer skulle förstås få lite extra hedersomnämnanden.

Det var ett tag sedan jag såg den sista Bourne-filmen, men minns att jag tyckte mycket om redigeringen i fajtingsekvenserna, en hastighet som bild för bild gör dem helt abstrakta men som i den hastigheten och sekvensen fungerade mer än väl. Är jag inte ute och cyklar förekom det en liknande redigering i Infernal Affairs-filmerna. Har inte sett dem på år och dar men de poppade upp i huvudet när jag såg Bourne minns jag.

Vilket iofs leder tankarna till Scorsese. Thelma Shoonmaker har klippt en hel del av hans filmer (boxningssekvenserna i Raging Bull!) och gjort det utmärkt. Men jag tror att min favoritscen är en i Mean Streets (klippt av Sid Levin). Har ett vagt minne av jag har skrivit om den här scenen någonstans men hittar det inte: de väntar nervöst i en bild vid rödljusen och klippen växlar mellan trummande hand på bildörren genom öppet fönster, blickar mot någon på trottoaren - och så en lika plötslig som märklig inklippsbild på bilens underrede, och så tillbaka igen. Det borde egentligen inte fungera (det är en inklippsbild som signalerar typ "det är en bomb under bilen") men som gör det, och sådana älskar jag. Det ger en en speciell känsla till scenen, udda, oväntad och edgy. 

En lite obskyr regissör som är en intressant redigerare är Maurice Pialat. Han har både en spännande magkänsla för han placerar folk i rum, och hur han klipper ihop flödet. Men det intressantaste med honom ligger kanske inte den kontinuerliga klippningen, utan i vad han klipper bort. Han gör gärna en genrefilm om snutar ("Police", passande nog) där han klipper bort exakt varje bit av action som vi förväntar oss, och låtar centrala skeenden i filmens berättelse sippra in i någon bisats i dialogen (något som ju gjordes i Sopranos titt som tätt).

Nicolas Roeg har ju också en jävla känsla. Min favorit är Bad Timing där handlingen liksom möts i mitten. I enskilda scener har han gjort sig känd för det snyggt redigerade knullet i Don´t look now. (Vilket fö återför tankarna till Godards 2 eller 3 saker jag vet om henne, där sexscenen bara består av inklippsbilder på osammanhängande kroppsdelar, något som Paul Schrader lånade till American Gigolo. Schrader är väl fö en intressant regissör med ofta väldigt välredigerade filmer). 

Generellt sett finns de bästa redigeringarna på konst- och experimentfilmens område, och det märks när en person som Steve McQueen kliver in i spelfilmsvärlden (eller Schnabel för den delen). Vad man än tycker om Hunger i övrigt så kan man inte annat än beundra den rytm som skapas mellan resten av filmen och den 20 minuter mer eller mindre stillastående konversationestagningen i mitten.

Max Ophuls känsla för balansen mellan långa åkningar och resten av filmen är suverän, det är ju också redigering förstås. Att veta när det är dags att avrunda en låååång tagning och hur tagningen efter ska kännas för att man inte ska bli matt, det är något som dagens digitalfilmande regissörer inte alltid greppar eftersom de inte har någon filkmremsa att spara på.

Hitchcocks filmer är ju ofta ett under av grafiskt redigerande; de följer textboksredigering (vissa mönster som går igen, säg skyskrapan i North by Northwest och det påföljande mönstret, eller rundeln i håret i Vertigo och - har jag för mig - en spiraltrappa) men gör det med oväntade associationer som man tror att man måste röka gräs för att komma på. George Tomasini klippte många av Hitchcocks stora filmer, inklusive Psycho där duschscenen är snudd på ett obligatoriskt inslag i föreläsningar om filmklippning.

En klippare som har gjort sig känd som en utmärkt ljudklippare, Walter Murch, ska väl också nämnas: Apocalypse Now, The Conversation.

Men shit, jag tror jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet och droppa hur många som helst. Old school: Fritz Lang som stumfilmare (eller för den delen Eisenstein, praktiskt taget allt, både när han var besatt av montageteori och efter; och det gäller en hel del av hans samtida kollegor också - Dzia Vertov förstås); jag borde dra till med en massa dokumentärer - från Emile de Antonio (Year of the Pig) och framåt är dokumentarister propagandister och gör det allt från in your face till subtilt (eller konstnärligt: Mikael Cee Karlsson har flera suveräna moment i Hälsningar från skogen). Orson Welles F for Fake klippte han i ett år - sju dagar i veckan - och den är ett mästerstycke i redigeringskonst som lurendrejeri.

Hela 60-talet och den modernism som svepte över världen födde allt från sökt redigeringsbajs till Godard. Melvilles Samuraj kanske?

Den japanska pinkfilmen och dess avknoppningar är lika mycket träsk som guldgruva (http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/sexfilmerna-som-blivit-konst-i-japan_2908181.svd). Oshima bör väl nämnas lite extra där.

Jag tror helt enkelt inte att jag tycker att en film är bra om den inte är välklippt, gärna med det där lilla extra som Denis har. Och någon som är lika hantverksskicklig som Denis och med den känslan och det flytet, och verksam idag.... det vet jag faktiskt inte om det finns. Men oj vilken kul fråga, det här lär sysselsätta mig ett tag.... 

Så, hoppas det inte blev för mycket snack och något matnyttigt i den här listan som du kan hitta att se på.

allt gott
Hynek



Date: Thu, 19 Aug 2010 15:30:00
Subject: Re: klippning
From: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
To: Hynek Pallas

Tack för ditt matiga svar, bussigt att du tog dig tid! Max Ophuls har jag länge tänkt att jag ska ge mig i kast med, nu känner jag att det verkligen är dags. Långa åkningar är i och för sig en konst i sig (älskar Orson Welles Touch of Evil). Och Julian Schnabel ja, hela Fjärilen i glaskupan är ju egentligen en lång festmåltid i klippningens konst. Ja, det är inte allt den är, men den är bland annat det.
 
Förresten, har du något emot att jag publicerar den här konversationen på min blogg? Tycker det var så intressant!
 
Mvh Nicholas



Date: Thu, 19 Aug 2010 15:43:44
Subject: Re: klippning
From: Hynek Pallas
To: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Gör det du, men redigera gärna bort de värsta felstavningarna eftersom jag inte läste igenom den. Ophuls bästa filmer gavs fö ut på Criterion i fjol. Ta tag i honom, han är toppen.
vänligen
Hynek



Date: Thu, 19 Aug 2010 15:50:27
Subject: Re: klippning
From: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
To: Hynek Pallas

Då gör jag det. Korrigera stavfel is my middle name. Stort tack för alla tips, jag känner att jag har en perfekt filmhöst framför mig!
 
Nicholas

Date: Thu, 19 Aug 2010 15:52:10
Subject: Re: klippning
From: Hynek Pallas
To: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Jo, en till som jag glömde men som är värd att tipsa om eftersom han är så udda. Den tjeckoslovakiske regissören Frantisek Vlacil. Han var ett udda inslag i den tjeckoslovakiska 60-talsvågen eftersom han var konstskoleutbildad. Hans Marketa Lazarova är ett tre timmar långt medeltidsepos med långa åkningar, associativa drömklippningar och whatnot som är helt outstanding. Tre andra filmer från samma land kring de åren som innehåller riktigt bra redigering: Örat av Karel Kachyna, en slags blandning av Vem är rädd för Virginia Wolf och De andras liv, med snygg flashbackredigering. Vera Chytilovas experimentella feministklassiker Daisies - kanske oöverträffad i filmrythm någonsin - och Jaromil Jires surrealistiska, och likaledes surrealistiskt klippta, Valerie and her week of wonders.

Klipp in det.



Date: Thu, 19 Aug 2010 15:52:51
Subject: Re: klippning
From: Hynek Pallas
To: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Ps alla de tjeckiska filmerna finns utgivna på det brittiska bolaget Second Run. De är toppen.