Foto: Bare Magazine
Vissa gillar Paul. Vissa gillar Stella. Men min favort-McCartney är 19-åriga Brandon "Lil B" McCartney. Han är en fjärdedel av The Pack som för fyra år sen fick the internet going nuts med låten "Vans" och blev sinnebilden för den unga, partyinriktade och superhippa rap som var så populär under andra halvan av 00-talet. Men det som Lil B gör nu, solo, är så himla mycket mer intressant än The Pack.
Lil B är bugged out. Hans låtar är flummiga på ett sätt som är extremt ovanligt bland rappare som gör låtar som handlar om att ragga brudar och vara tuff. Beatsen är enkla men ändå maffiga, syntsjok stora som oceanångare glider förbi, och i kombination med Lil B:s oförutsägbara freestyleliknande texter låter musiken väldigt rå, trots att den är så långsam och luftig. Man kan jämföra med hur Lil Wayne lät 2007, fast Lil Wayne är ändå en mycket mer traditionell rappare än Lil B. Han är ingen imponerande rappare, rent tekniskt, men han är personlig och gränslös på ett sätt som är ganska intressant och sympatiskt. Det är som om alla tankar kommer ut, ocensurerade, som ett twitterflöde. (Twittrar gör han för övrigt flitigt, kolla in http://twitter.com/LILBTHEBASEDGOD.) Det är mycket snack om sex. Och om att han är hög. Och om att han är snygg (han kallar sig själv en "pretty bitch"). Men också fascinerande spoken word-liknande berättelser som "Memories, pt 1", som är så nära Kevin Rowland som Bay Area-rap kommer, eller straight up knasiga saker som låtarna "A cat's heart" och "Wake up mr flowers".
Det finns en annan parallell till Lil Wayne: den rena kvantiteten i låtmaterialet. Lil B gav sig fan på att spela in och ge ut låtar på löpande band, så han skaffade sig typ hundra olika MySpace-konton och lade ut fem låtar på varje sida. Ganska knäppt, men ändå ganska smart. Idag finns 250 Lil B-låtar samlade på sidan www.digitaldripped.com, och jag rekommenderar varmt ett besök. Livet blir bättre efter att ha hört "What you doin'", "B.O.R. (Birth of rap)" och "My life's a dream". Lil B kanske aldrig kommer att bli en stjärna som sin kompis Souljaboy, men har parkerat en plats i mitt hjärta. Han är en Lord Quas för hiphopgenerationen som aldrig rört vid en vinylskiva. Sena ensamma nätter är han det enda sällskap du behöver.
I swear I'm so based.