Och Ryssland sen - det går det ju bara bättre och bättre för dem, varför skulle de börja bli mer demokratiska, varför skulle de lyssna på sketna Europa och skämtet FN när de inte måste? Och sen har vi Indien som visserligen inte är Kina-dåligt men knappast ett exempelland när det gäller korruption och respekt för mänskliga rättigheter. Sist men definitivt inte minst har vi AfPak där talibanerna blir starkare för varje dag som går. Svårt att vara optimistisk på den fronten.
Alltså, jag har ingen fjortisdystopi om att allt kommer att kollapsa. Det kommer det inte. Det är just det: världen klarar sig utan mänskliga rättigheter, det funkar. Man kan bli ett ekonomiskt blomstrande land med en växande medelklass och stor internationell handel utan att bry sig ett skvatt om mänskliga rättigheter. Det är det som Kina bevisar, det är den signalen som pumpas ut. Det fungerar väldigt bra för Kina, det fungerar hyfsat bra för Ryssland, det kommer fungera för de afrikanska staterna som nu växer tack vare Kina.
På 2060-talet, när jag är 80 bast, kommer Europa vara en töntig relik som isolerade från den stora politiken gapar om humanism. Vi kommer att vara Lunds universitet. Vi har ingen chans, vi är körda, och på sätt och vis är det väl ganska rättvist. Om man tänker på hur européer och senare amerikaner betett sig mot omvärlden sedan romarriket så kan man tycka att vi har haft det alltför fördelaktigt alltför länge.
Obs. Jag inser att jag kanske framstår som Jimmie Åkesson i det här inlägget, i den osofta uppdelningen mellan "vi" och "de". Men det här handlar inte om rasism, det handlar om BNP. Det finns länder som ser mänskliga rättigheter som en grundläggande del av ett samhälle, och det finns andra länder som inte ser det så - inte utan anlednign kanske. Som Bertold Brecht sa: först kommer käket, sedan moralen. Och det är applicerbart både på mänskliga rättigheter och klimatfrågor. Frågan är: kommer alltid moralen efter käket? Det finns inget som säger att det måste vara så. Genombrottet för arbetet för mänskliga rättigheter kom inte efter industrialiseringens och kapitalismens frammarsch, det kom först efter andra världskriget och förintelsen. Hade inte den katastrofen varit så total så hade förmodligen FN aldrig bildats. Det kan med andra ord sägas vara något av en slump att mänskliga rättigheter har en sån hög status som de har i världen idag. Det låter hemskt, men jag tror lite att det är så. En slump som kanske kommer visa sig vara en parentes i världshistorien.
Jag älskar Europa, trots kolonialismen och imperialismen och den ibland svinaktiga globala kapitalismen. Jag är sentimental nog att säga att jag älskar skiten, jag älskar Bretagne och Bach och Bowies Berlintrilogi. Men jag tror inte på Europa. We had a good run, men nu måste man konstatera att vi är passé. Vi är det brinnande biblioteket i Alexandria. Det som är skrivet är skrivet, och livet är livet.
Ja, Europa är kört. Mänskliga rättigheter? Inte så säker på det, faktiskt. tror på en bättre värld (Ibland gör jag ändå det. Brukar trösta mig med Hans Rosling i såna här lägen, det funkar ofta: http://www.gapminder.org/)