Hur som helst.
Filmen var inte särskilt bra. Så många klyschor så det var helt sanslöst. Jag som hatar "Amelie från Montmartre" av hela mitt hjärta börjar tycka att den var en ganska bra film i jämförelse, och då fattar ni nivån. Romain Duris - som alla inklusive jag själv blev förälskade i efter hans insats i "Mitt hjärtas förlorade slag" - spelar en man som får reda på att han har väldigt kort tid kvar att leva, och denna tid ägnar han åt att vända bitterhet till livsbejankande, han får sin syster att inse hur bra hon har det (eller nja, han typ skäller ut henne för att hon har mage att gnälla om någonting när det är honom som det är synd om), han har en fest i sin lägenhet och har KUL, han ser barn sova och han ler. Uäh.
Men om det ändå stannat där, i "Mitt liv utan mig"-träsket. Men nej, "Paris" är en "Short cuts"-inspirerad mosaik av levnadsöden, och vi får förutom den döende hunken Duris följa hans syster (som spelas av Juliette Binoche, filmens enda behållning), en snygg ung tjej som bor i huset mitt emot Duris och som han spanar på, en medelålders universitetsprofessor som livskrisar, dennes bror som livskrisar efter att insett att han lever ett alltför perfekt och duktigt liv, några Riktiga Arbetare som säljer frukt och fisk på torget och som en natt blir besökta av fyra extremt vackra och rika kvinnor som vill bli förförda av Riktiga Män (en väldigt märklig och otrovärdig scen - ever done it in a slaughterhouse?), en afrikansk man som en av de rika kvinnorna träffat under en semester i Afrique och som försöker ta sig till Europa genom en enkel båt och som givetvis dör (den eventuella dramatiken här kastas bort: efter en kort scen där båten kastar loss klipps det till en lägenhet i Paris där radion meddelar att ett antal båtflyktingar dött, och så var det inte mer med den saken), afrikanens bror som jobbar som sophämtare i Paris och skickar vykort med Parismotiv till sin brorsa som han pussar innan han lägger dem på lådan, samt en ung söt ekonomistudent som heter Khadija som börjar jobba i ett boulangerie där föreståndarinnan är rasist.
Det man stör sig på är dock inte så mycket klichéerna som hur otrovärdigt allting var. Ett autentiskt replikskifte:
DEN INTE SÄRSKILT ATTRAKTIVE HISTORIAPROFESSORN (efter att ha haft sex med sin unga snygga student): Kan du hantera klichéen med studenten som ligger med sin professor?
DEN UNGA, EXTREMT HETA STUDENTSKAN: Oui. Jag tycker om den.
Förlåt om jag gav bort hela filmen, men ni bör veta vad ni ger er in på. För övrigt är musiken ganska skrattretande. Ni vet vinjetten för Euro Cinemas som visas ibland innan en film börjar? Den där EU-housen med St Germain-gitarren? Hela filmen har ett sånt chilloutigt soundtrack. Förutom när Romain Duris går omkring och mår dåligt, alternativt står i sin aslyxiga balkong i sin aslyxiga lägenhet och mår dåligt - då spelas alltid Erik Saties "Gnossienne no. 1", alltid just den sönderspelade ettan, och alltid i för högt tempo (tacka vet jag Roland Pöntinen, och då ska ni veta att hans inspelning är för snabb i vissas öron). Så klyschigt!
Men ok, om jag ska säga något positivt så är det att för en inbiten frankofil som jag själv var bilderna på Pierre Lachaise, Jardin de Luxembourg och alla hustak (framförallt hustaken - det är vinter, det snöar, det hade kunnat vara "La Bohème") totalt oemotståndlig Paris-porr. Och som sagt var Binoche bra, speciellt hennes minspel i de känsliga scenerna i slutet, och även den kvinnliga frukförsäljerskan var bra, hennes öde engagerade man sig i. Men ärligt talat? Filmen fick EN FYRA i Dagens Nyheter! Helt otroligt. Gårdagens tes är därmed fett bekräftad. De borde veta bättre, de borde fatta att en sån här film är för Frankrike är vad "Så som i himmelen" är för Sverige. De borde gå tillbaka till att inte ge sifferbetyg på filmer. För att citera Spindelmannen, eller Sartre: med stor makt kommer stort ansvar.
Det förvånar mig att du förvånas över inkompetensen hos DNs filmkritiker, senast jag kollade var alla utom Strage rena skämt. Och tidningens makt tror jag minskar för varje dag.
Har du sett en film som heter revolutionary road btw? också lika skrattretande klyschig, ungefär som en american beauty fast med dåligt skådespeleri