take a nap, man! it's nap time. i'll holla back at you at snack time.

Publicerat i: Allmänt
Alla låtar som låter konstiga första gången man hör dem och jättekonstiga andra gången man hör dem och fantastiska tionde gången man hör dem är bra låtar. Eller kanske snarare de bästa låtarna - tänk exempelvis på Aphex Twins "Window licker". Lil Waynes "A milli" är en sån låt - den är så udda, så off, beatet låter som en köksmaskin som vevar på och vevar på, taktfast men utan toner. Och refrängen är så slapp: "A million-naire, I'm a young money million-naire" och så börjar versen direkt, den samplade rösten fortsätter att tugga "a milli a mill a milli a milli" ad infinitum. Och så levererar Weezy oemotståndliga rader som den i rubriken. Vilken låt! Men HUR skulle den kunna bli en hit? På mixtapet där "A Milli" är med, "The Drought is Over 5", inleds låten med ett litet interlude där Wayne snackar om att låten ska bli en singel och att han spelat in en radioversion och allt, han förstår inte vad Universal väntar på. Bara det - att han inte förstår vad det jättelika skivbolaget väntar på, att han inte förstår hur man inte kan tycka att det här är en megapoppig singel som kommer skjutsa det kommande albumet till toppen av alla försäljningslistor, bara det är skäl nog att älska det lilla odjuret.


PS måste faktiskt säga att jag älskar Jan Gradvall. Inte bara för att han för Dagens Industris läsare förklarar varför Fredrik Reinfeldt borde läsa "Blå Lotus" och "Tintin i Tibet" innan han åker till Kina. Utan för att han är så - rolig! Om arrangemangen i svenska schlagerlåtar skrev han, lite härligt antropomorft, att melodierna ställer sig i fören på Titanic och väntar på att bli fönade av en isavsvind. Haha! Och så skrev han: "Blöt fingret och håll upp det i luften. Vad är det du känner? Jo, visst är det en Gene Pitney-revival i antågande." - jag orkar inte förklara, men det är kul på så många sätt. Liksom say what?
#1 - - M:

länk till tintinartikeln?

#2 - - Daniel:

http://gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=355

#3 - - CM:

vilken fantastiskt trist och meningslös artikel. finns det några mer vedertagna åsikter än att blå lotus och tintin i tibet är mästerverk och att peking-os blir vidrigt?

#4 - - Jesper:

Här finns A Milli som "vanlig" låt:
http://www.torrentportal.com/torrents-details.php?id=3172133

#5 - - Max:

Ja, den krönikan var rätt pinsam. Tycker synd om folk fann ett uns av ny kunskap i den (förutom möjligtvis ungen som blev kidnappad).

Tycker andra också att Tibet är det bästa albumet? Jag hade aldrig kunnat välja ut en favorit på det viset.

#6 - - Karin:

Hej!

Jag blev glad av detta initiativet!

?Ingen ska lyssna på något som vi inte har producerat och hört först
/ Mvh ? Musikindustrin? - www.magnacartacartel.com

Ta för dig!

// Karin

#7 - - Nicholas:

När jag var liten var Tintin i Tibet absolut ingen favorit. Men den har väl en speciell status eftersom den tillkom efter Hergés depression - ju mer Lidande Konstnär, desto finare är verket, right? (Hergé gav av sig själv... skoja!)

#8 - - Max:

haha, ja. Albumet står ut på så sätt, att det har ett sånt djup. Som jag minns det är det inte mycket till humor i det dock. Bland de roligaste albumen måste vara Krabban, när Tintin först lär känna Haddock och Enhörningens, särskilt Haddocks donquijoteri (har jag rave-at om det här förut?), när han ska illustrera berättelsen om Rackham den Röde "Sen berusade de sig på ett avskyvärt sätt, ja avskyvärt - så
här, låt mig visa"

#9 - - CM:

jag älskar ju castaifores juveler. tröttnar aldrig på att se haddock drivas till vansinne av serafim svenssons och castafiores samlade galenskap.

#10 - - Lillsven:

Fan, tycker nästan Tintin gör sig bäst på film; fanns det något bättre än lördagstitntin när man var liten? Tveksamt. Speciellt de sju (?) kristallkulornas förbannelse och dess uppföljare var helt fantastiskt spännande.

#11 - - Nicholas:

Hela den sekvensen i Enhörningens Hemlighet är ju helt mästerlig, när Hergé i ena rutan ritar Haddock som illustrerar hur det gick till när anfadern Rackham fäktades, och i nästa ruta är det Rackham i exakt samma pose, exakt samma utseende som Haddock men med andra kläder och i annan miljö. Och replikerna där - "Här ska gräddas bullar!" - en fest i sig.

Casafiores juveler är ärligt talat rätt tråkig. Jag har aldrig fattat din Tintinsmak, CM. Månen tur och retur älskar du väl också? Alldeles för lite scout- och kalla kriget-känsla för min smak.

De sju kristallkulorna och Solens rike minns jag som läskiga. Är det inte någon drömsekvens, Tintin åker nattåg och sover i sin kupé, och så drömmer han att indianer klättar utanför vagnen och vill mörda honom? Scary shit, men ändå rätt bra liksom.

#12 - - håkan:

Intressant. Själv har jag aldrig kopplat tintin till några kalla kriget-stämningar, utan istället till någon form av äventyrsromantik som känns ganska oförenlig med sådana stämningar. De enda album med kalla kriget-teman som jag kommer på är det hemliga vapnet (inte en av mina favoriter), tintin hos gerillan (kanske) och månen tur och retur - och det sista menar du alltså att det är för lite kalla kriget-stämningar i? Vilka album tänker du på?

Solens tempel är grym. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var läskigt att indianerna var så onda i början.

#13 - - CM:

fullt stöd för håkans synpunkter (även om skurkarna i hemliga vapnet känns mer som tyskar än som ryssar).

på tal om att använda tintin som vägvisare i politiken så har jag föresten hört en mycket högt uppsatt eu-tjänsteman säga att kung ottokars spira är den bästa guiden till att begripa balkan.

#14 - - Max:

Kung Ottokars spira handlar ju om Anschluss. Det betyder visserligen inte att albumet inte också kan vara en källa till visdom inom andra områden. När det gäller balkan tror jag ordspråket "den som lägger näsan i blöt åker ofta på en stöt" är en bra riktlinje. Utvecklade Eu-tjänstemannen sitt resonemang?

Syldavien-Bordurien är kanske inte en metafor för Öst-Väst, men jag tror definitivt att Hemliga vapnet och självfallet Månen del 1 var inspirerad av kalla kriget.

#15 - - Nicholas:

OK jag erkänner, jag hade Det Hemliga Vapnet i åtanke när jag skrev det där - något annat bra Tintinalbum med inslag av kalla kriget kan jag faktiskt inte komma på. Det är som sagt äventyrsstämningen, och även geografi-treatsen, man vill åt. Jag gillar Den Svarta Ön som utspelar sig i Skottland. Grejen med album som Månen tur och retur - där Dupondtarna plötsligt blir gröna och får långt skägg, en hund får en specialgjord astronautdräkt och rymdraketen ser ut som en uppblåsbar badleksak - är att det bara blir larvigt.

#16 - - Max:

Då dissar du alltså det Svarta Guldet också. Märkligt.

#17 - - Nicholas:

Vadå, är det kalla kriget-skit i det (känner att jag målat in mig i ett hörn här)? Säljer Müller vapen till Sovjet eller? Jag minns inte. Men jag gillar Det Svarta Guldet, som för övrigt är det enda Tintinalbum som jag ägt själv.

#18 - - CM:

då borde du veta att dupontarna har långa gröna skägg på omslaget...

och att du frontar på den estetiskt fulländade raketen, den kanske näst mest kända av alla hergés skapelser, är magstarkt. nämnas kan att på tintin-utställningen på centre pompidou så upptog månen tur och retur och blå lotus tillsammans ungefär 90% av utrymmet.

tror i synnerhet att det var avsnittet om syldaviens (eller om det var borduriens) historia och deras bild av sitt ursprung som han tyckte var identisk med hur folken på balkan ser på sig själva. och sen din poäng, att det är ett jävla ormbo att ge sig in i. men visst handlat den främst om anschluss, skurken heter väl mussler eller något liknande. liksom att planen och pansarvagnarna i hemliga vapnet är tyska modeller.

#19 - - Max:

Men nog är Pleksy Gladsz [sic] mustasch lik Stalins? Och i Tintin hos Gerillan spelar överste Sponsz (Esponja)närmast rollen av en US-imperialistisk rådgivare åt Tapioca.

#20 - - Anonym:

men vad är dealen med att han heter plexiglas? vad ville hergé säga med det?

en bättre introduktion till latinamerikansk politik än sönderslagna örat är nog svår att finna. skulle vara hundra år av ensamhet då.

#21 - - CM:

jag skrev det, obviously.

#22 - - Max:

Jag tycker sista rutan i Gerillan säger en hel del, när los picaros patrullerar i samma (oförändrade) slumoråden som tidigare Tapiocas soldater. Kanske lite väl cynisk bild bara.

Plexiglas lär ju Hergé tyckt var ett helfestligt namn. Hans humor e inte alltid så...kul haha.

#23 - - Max:

Och du betraktar Hundra år av ensamhet som en bra liten introduktion? Har inte pallat ge mig på den, magisk realism är INTE min grej.

#24 - - Nicholas:

Tycker att Det Sönderslagna Örat är en downer med tanke på att den kom direkt efter Blå Lotus. Liksom alldeles för lättviktigt. Snygg titel dock (L'Oreil Cassé).

#25 - - CM:

inte min heller, egentligen (även om jag gillar gogol). var också skeptisk första hundra sidorna eller så. men den är fan bra.

#26 - - Nicholas:

Gogol? Ryssen som skrev "Kappan"? Fantastisk!

#27 - - simon:

har alltid värderat 'månen' väldigt högt själv, tycker det e mäktig stämning i den. plus att det är oerhört rörande när han boven offrar sig i slutet.

#28 - - simon:

är det förresten någon som sett tintin-dokumentären som gick på tv för 1-2 år sen? var det inte så att hergé adopterade ett barn från kina som han tröttnade på efter några veckor och lämnade tillbaks? jag kommer att tänka på max som tjatade till sig en höna när han va liten, och som han tappade intresset för efter ett par timmar.

#29 - - simon:

max informerade mig just om att det var en kyckling och att den hette 'svarte petter', vilket givetvis inte gör historien mindre rolig.

#30 - - Max:

Kappan e fantastisk ja. Min pop tjatar om Döda Själar men jag vet inte, det var nånting med humorn i den som inte tilltalade mig

#31 - - jeps:

Eller så har man bara riktiga minnen av Tintin eftersom man faktiskt såg på det som barn. Och inte massa efterfabricerad skit som man har kollat upp på wikipedia eftersom det ska va tufft att samla Tintin album på original språk som 30åring.
Mina minnen av Tintin har inget med museum utställningar eller för att hitta "dupare mening" och allegorier att göra utan när man såg på det på lördags mornar som lillsven påpeka eller hörde det på bokband i bilen när man åkte upp till landet med familjen.
De bästa tintin grejerna är alltså utan tvekan den med yetin i tibet och den med de magiska glaskulorna eller whatever förståss.. och man diggar om kapten haddock enbart eftersom han pratade roligt och rocka uttryck som "bomber och granater" och "nedrans landkrabba" som nicholas sa och inget annat trams.
Jag vet inte är jag för hård? Tycker bara det är så löjligt att börja tycka om saker som man aldrig tyckt om förut bara för det är inne, så fruktansvärt uppenbart att typ hälften av alla som snackar om tintin typ börja se på det långt efter 20 sträcket

#32 - - Nicholas:

Jag såg aldrig Tintin på tv eller hörde bokband i bilen (även om det låter idylliskt). Men jag läste albumen, precis som alla andra här... så ja, du är nog lite för hård. Och det är väl inte inne med Tintin? Man plockar inga hipsterpoäng på att flasha kunskaper om Pleksy Gladz direkt. Inte ens regressions-romantiker som Judd Apatow tycker att det är coolt.

#33 - - Max:

Pinsamt nog var det enda tintin-bandet jag hade "Tintin i Hajsjön", vilket inte ens är ett officiellt album. Jag har annars förstått att det ska vara en alldeles speciell känsla att lyssna på ett band samtidigt som man läser albumet. Faraos Cigarrer på band ska tydligen vara något alldeles i hästväg. Tintin på tecknad film verkar dock olidligt trist och segt, och snackar inte kapten Haddock göteborska dessutom?

#34 - - svepet:

för ett år sen hade jag sagt att tintinbanden är fantastiskt roliga, men i somras gjorde jag misstaget att inhandla ett av dem (castafiores juveler)för att lyssna på i bilen. sannolikt det drygaste jag hört.

#35 - - max:

haha fan va ball om du hade plockat upp en liftare då, lär ju ha trott att du var ett tvättäkta gys.

Jag minns historien som kalle berättade om när han körde faraos cigarrer-bandet första gången. Han hade precis fått det och satte på det när han gick och la sig, tänkte 'kan va schyst att somna till', sen, låg helt livrädd i sängen, typ paralyserad av skräck.

#36 - - håkan:

själv var jag medlem i tintins äventyrsklubb. förutom tintin fick man godbitar som johan, lotta och jocko hem i brevlådan. jag grämer mig förtfarande över att inte ha läst "destination new york", uppföljaren till "direktör pumps testamente". jag tror nästan att jag var mer inne på johan, lotta och jocko än tintin.

#37 - - CM:

liksom max skäms jag lite över att jag verligen gillade hajsjön. har inte läst om den på 15 år eller så men tror det står sig rätt bra. minns framförallt en jävligt soft walkie talkie i en brunn. hade annars enhörningens på band men peppade uppenbarligen inte tillräckligt mycket för att skaffa uppföljaren.

#38 - - håkan:

om jag minns rätt fanns det en undervattensbas i hajsjön, och det räckte nog för att göra mig jävligt upphetsad som barn.

#39 - - Max:

sakta i backarna, jag har aldrig sagt att jag gillar Hajsjön. Vilken del av "pinsamt nog" är det du inte förstår CM? Albumet börjar i och för sig oerhört lovande; de befinner sig i Syldavien (vilket alltid är en treat), mystiska grodmän smyger rundor kring villan och som du mycket riktigt påpekade finns det en jävligt soft walkie talkie i en brunn. Men så fort de kommer till undervattensbasen flippar historien ut fullständigt när Kalkyls dupliceringsmaskin går haywire. Det e lite Plan 714-syndromet över det hela.

#40 - - CM:

dupliceringsmaskinen! hade jag glömt fullständigt.

#41 - - jeps:

jag tycker om apatow jättemycket...är det nånn som har sett dumpad och kan göra en liten recension eller nått...Nicholas wink wink:D

#42 - - svepet:

hajsjön e ju tämligen skräp, vill minnas att jag redan som liten tyckte det var en ren pina att lyssna på ungarna på band-versionen. vad hette de?

#43 - - Max:

Mischa och.... vete fan