Maybach - ett klassiskt lyxigt bilmärke in case ya didn't know.
Efter den tragiska soppan "American Gangster" och alla låtar där Jay-Z låter ansträngd och självmedveten snarare än intensiv, glimten-i-ögat-vass och naturligt cool är det väldigt skönt att lyssna på låtar som "Ain't I" (en låt som egentligen skulle komma med på Timbalands skiva förra året och som DJ Clue läckte i januari) och "Maybach music" (en låt från senaste Rick Ross-albumet där Jigga är gäst). Här är han på hugget och försöker dessutom lansera en ny grej, nämligen att avsluta genom att ta en enkel rad och upprepa den jättemånga gånger (à la fade out-slutet på "December 4th"). Speciellt i "Ain't I" gör han det, det låter skitgrymt, Timbalands beat maler på i bakgrunden och utan att det händer så mycket piskas värsta stämningen upp, Jay-Z bara "No I ain't never ever goin' back to crack, no never that, no never that" tusen gånger i en galen cirkel, som i en italiensk tarantella. Den låten är bättre än allt som finns på "American Gangster". Keffa blaxploitationkitschlåtar - urk. Mjäkiga Neptuneslåtar - urk. Jag hoppas att Jay-Z:s nästa skiva bara kommer bestå av klubb-bangers, för oavsett hur hans image ser ut nuförtiden så är han fortfarande fantastisk på att göra såna (och nej, "Roc Boys" är ingen banger, även om den är rätt trevlig).
Annars är det mycket Wale just nu. Bättre än Lupe Fiasco även om det nästan är lika präktigt och överkonceptuellt som Lupe ibland. (Men CM, du måste verkligen kolla upp "The Mixtape about nothing" om du inte redan gjort det, den skivan är faktiskt som gjord för dig.)
PS Jag är helt hooked på EM. Att se på en bra fotbollsmatch är lite som att lyssna på en symfonikonsert, för det är upp till betraktaren respektive lyssnaren hur mycket man får ut av det: orkar man följa bollen (melodin) och dynamiken mellan speIarna (de olika stämmorna) i 90-minuter, eller reagerar man bara när det kommer ett mål (ett stort crescendo)? Det är alltså upp till en själv hur tråkigt eller spännande det blir, men grundförusättningen måste finnas där, materialet: en bra komposition, en bra match. Igår var det i alla fall en jobbig kväll, för i matchen mellan Holland och Frankrike höll jag stenhårt på Frankrike (Ribery, är han inte en Jean Gabin för vår tid?) men Holland verkligen krossade dem, så förnedrande för dem och för mig. Holland var, tyvärr, skitbra. Alla deras mål var helt sjukt bra (och hade Van Nistelroy fått in den där nicken hade det varit det sjukaste) och de var energiska som Duracellkaniner, omänskliga och ostoppbara. Vad är grejen, går de på speed? Sånt är väl lätt att få tag på i liberala Holland? Ikväll lär i alla fall Sverige bli helt mosade. Men det är okej, det kan vara värt att se ändå, som ett bra drama som man vet kommer sluta i total tragedi. "Funny Games". Haneke kanske tänkte på fotboll.
"A Billie" är rätt het den också.