Just nu läser jag mycket av och om E.T.A. Hoffmann, den tyske romantikern som var karriärsjurist, kompositör, skönlitterär författare och den moderna musikkritikens fader. Egentligen räcker den resumén som förklaring till varför han är en av mina största idoler. Av hans många noveller - det är dessa han är mest känd för - har jag visserligen bara läst den psykiga "Sandmannen" och musiktrippen "Riddar Gluck", men de var båda underbara, jag vill läsa allt. Och jag önskar att världens alla musikskribenter gjorde samma sak, så att de kan step their game up och skämmas över hur tråkigt och fantasilöst de själva skriver. (Jag är väl en lika god kålsupare, men jag skäms åtminstone.)
Just nu läser jag mycket av och om E.T.A. Hoffmann, den tyske romantikern som var karriärsjurist, kompositör, skönlitterär författare och den moderna musikkritikens fader. Egentligen räcker den resumén som förklaring till varför han är en av mina största idoler. Av hans många noveller - det är dessa han är mest känd för - har jag visserligen bara läst den psykiga "Sandmannen" och musiktrippen "Riddar Gluck", men de var båda underbara, jag vill läsa allt. Och jag önskar att världens alla musikskribenter gjorde samma sak, så att de kan step their game up och skämmas över hur tråkigt och fantasilöst de själva skriver. (Jag är väl en lika god kålsupare, men jag skäms åtminstone.)
Har du läst Robertson Davies? I en av hans trilogier, den som börjar med De upproriska änglarna, ska de sätta upp en Hoffmann-opera. Grymma böcker. Skulle kunna vara i din smak. Men jag vet inte, jag känner ju inte dig.