Men eftersom ni kan läsa allt om Obama och Hillary på annat håll tänkte jag begränsa mig till en liten observation. I söndags skrev DN om stämningen i New York inför primärvalet, Hillary ledde. Ett citat ur artikeln:
Oavsett utgången är "supertisdagen" nu en liten påminnelse om svunna tider då New York var dominerande när presidentkandidater skulle utses och skickade storheter som släktingarna Theodore och Franklin Roosevelt till Vita huset.
Nu har förstås inte alla förhoppningar infriats. Efter att det politiska inflytandet flyttats mot söder och väster i USA såg det ett tag ut som om årets presidentval skulle kunna bli en intern New York-affär. Hillary Clinton, som 2006 omvaldes till senaten med stor marginal, finns förstås kvar. Men förre borgmästaren Rudy Giuliani, länge storfavorit att vinna den republikanska nomineringen, har inte ens klarat sig fram till primärvalet i sin egen hemstat.
Påminner inte det om något annat?
Oavsett utgången är "supertisdagen" de kommande skivorna med Raekwon och Nas nu en liten påminnelse om svunna tider då New York var dominerande när presidentkandidater herren på täppan skulle utses och skickade storheter som släktingarna Theodore och Franklin Roosevelt Wu-Tang Clan till Vita huset toppen av försäljningslistorna.
Nu har förstås inte alla förhoppningar infriats. Efter att det politiska musikaliska inflytandet flyttats mot söder och väster i USA såg det ett tag ut som om årets presidentval östkust-skivsläpp skulle kunna bli en intern New York-affär. Hillary Clinton Jay-Z, som 2006 omvaldes till senaten återvände från pensionen med stor marginal mediahausse, finns förstås kvar. Men förre borgmästaren Rudy Giuliani det unga hoppet Saigon, länge storfavorit att vinna den republikanska nomineringen rädda New York-hiphopens heder, har inte ens klarat sig fram till primärvalet i sin egen hemstat lyckats ge ut sitt album.
Just det. Och Obama är Timbuktu: predikant, gräsrökare och hysteriskt älskad av alla svenskar.