* * *
Igår var det Colin Nutley som medverkade i DN:s söndagsintervju. Han verkade ganska knäckt över det hårda kreddklimatet i Stockholm, kände sig mobbad typ, och jag förstår honom. Stackars Colin Nutley. Han är inte en fantastisk regissör, men so what? Så billigt att sparka på honom. Håkan Hellström är en annan som skakandes på huvudet flytt från Stockholm. Skillnaden mellan Håkan och Colin är ju att Håkan får extremt mycket kärlek även om han inte kan stava till skweee eller rapclash, eftersom ingen kan fronta på att han är begåvad. Medan Colin Nutley bara får hat och hånskratt, han har ingen bländande begåvning, ingen ursäkt för att inte vara hipp. Är det så det ska vara? I morse satt Matt Olsson i SVT:s morgonsoffa och snackade om att idrottsmän inte hade en skyldighet att uttala sig om politik, "det är samma sak som att en schlagerkritiker inte ska uttala sig om rockmusik och vice versa, man ska hålla sig till det man vet någonting om". Så varför inte låta Colin Nutley vara det han är - en folklig regissör för folket, en korv-med-bröd-filmmakare (insert kritik om att detta inlägg är folkföraktande HÄR.), istället för att jämföra hans filmer med "Darling" och liknande? OK, folk är sura för att han får SFI-stöd. Men vafan, skit samma. Colin Nutley behövs. Hur deppigt är det inte att bo ute på landsbygden i Sverige? Hade jag gjort det hade jag varit innerligt tacksam för att det fanns bensinmackar med Colin Nutley-DVD:er (och VHS:er). Det snackas ofta om heteronormativitet. Hur är det med hipsternormativiteten? Hot Chip-normativiteten? Eller förlåt, Hot Chip är ju inte så hippa längre (*pinsamt*). Chilla med den skiten och låt Colin Nutley vara ifred. He never hurt nobody.
"hipsternormativiteten?"
Right on. Men kan bo på landet och ändå avsky Colin Nutley. Annars bra. Stå upp för alla mobbade, tycker jag. Alltså, ALLA.