Jag köper aldrig godis. Men igår styrde jag upp en Intellektuell Chokladkaka (nära besläktad med Den Intellektuella Ölen eller Den Intellektuella Entrecôten, dvs saker som man styr upp inte för att man spontant känner för det, utan för att ens hjärna säger att det är bra och Normalt att ta en öl eller äta en biff då och då) när jag ändå var och handlade. Och vad ser jag? En vanlig Marabou-chokladkaka (det kanske finns ett modernare ord, men jag gillar "chokladkaka") kostar minst 13 spänn, men en kechocklad kostar 5:90. En STOR - alltså skitstor - kexchoklad kostar 12:90. Och jag känner bara: stackars kexchoklad! Varför är de billigare, mindre värda, skamliga? Jag minns dagarna då kexchoklad var ett respektingivande namn bland alla chokladsorter. Men the young punks respekterar inte veteranerna. Jag vet inte vad ungar köper idag, men uppenbarligen är det inte kexchoklad, jag ser ingen annan anledning till att den är så billig. Jag tycker att det är orättvist. Äckliga Mars, som smälter i munnen innan man hinner ta en tugga, den verkar det inte gå dåligt för. Inte heller Snickers, som ger den otrevliga känslan av att ha käften full med jordnötter. Twix - som Edmund Burke-personan i mig vill kalla för Raider - är god, det kan jag inte förneka, men samtidigt överväldigande söt, man svimmar efter en halv. Och sen har vi hela Marabou-maffian. Hur fan kan folk hellre köpa Frukt & Mandel (med russin i!) eller den bisarra "klassikern" Mjölkchoklad än en krispig kexchoklad? Visst, den är smulig, men det är en del av charmen. Och den är överlägset bäst i sin genre - Kit Kat (vars logga är rätt stilig även om det ser ut som ett bensinmacksmärke) har alltid smakat skumt, och Marabous patetiska copycat - vad heter den, 3xKex? X-kex? - är riktigt fattig.

Fast jag köpte i slutändan en Marabou mjölkchoklad med Daimkulor ändå. Nu kanske hela mitt resonemang faller, men man ska inte underskatta betydelsen av att kunna bryta av en liten rad och sen äta de tre små fyrkanterna och sen lägga undan chokladen (a side note: choklad förvaras bäst i kylskåpet) och intala sig själv att det räcker för idag. Medan en kexchoklad-session har samma dramaturgi som Terminator 1 eller Aliens: när the action väl rullar igång slutar det inte förrän det är slut på riktigt. Och jag, i mitt intellektuella choklad-mode, var inte riktigt redo för det. Även om jag, givetvis, åt upp ganska mycket mer än en rad. Denial ain't just a river in Egypt.
#1 - - gustav:

äntligen lite medhåll på kylskåpsmetoden. men jag föredrar ändå frukt och mandel. med russsssin iiii.

#2 - - caroline:

Saknar dig sjukhuve

/Caroline - the inventor of the intellektuell biff, and you know it. Sa javla fucked up

#3 - - Nicholas:

Jag vill minnas att jag var co-inventor till the intellektuell biff (känner mig som Einsteins fru här). Fast det är å andra sidan du som har en köttkonsumtion som är 100% intellektuell, medan min åtminstone är 60 % frivillig.

#4 - - Viita:

Recensera godis är inte alls dumt.

#5 - - håkan:

som sagt, chokladinlägg är din grej.

#6 - - Caroline:

Hej, alltså ja. Du myntade uttrycket medanjag gestaltade det. Idag har
tillexmepel ätit "biff"-sallad i China town. "Gott faktiskt" "och nyttigt".

#7 - - ;:

Du. Är. En. Författare. -Lysande, maestro!

#8 - - CM:

ofta får man tre kexchoklad för 15 spänn. det är en så jävla bra deal att det inte är klokt. jag brukar komplettera med två bananer, det blir runt en tjuga och man står sig bra hela eftermiddagen.

#9 - - jakob:

Men alltså, kexchoklad har ju ingen densitet alls? Det är lite som att käka luft som smakar billig choklad och papp och smular jättemycket.

#10 - - Nicholas:

Very nutritious! Jag minns i Paris när din frukost brukade bestå av två Snickers...

#11 - - Nicholas:

Densistet. Don't densitet me. Visst smakar det papp, den godaste papp på denna jord!

#12 - - Bernhard:

Men sätter dom inte ofta priserna efter choklads tyngd? Vilket i så fall förklarar varför en kexchoklad kan vara tjugo gånger större än sitt mjölkchoklad-iga dito, men ändå kosta lika mycket.

#13 - - Eva Ström:

Kexchoklad
är alltid vansinnigt goda precis innan man ätit dem och extremt äcklande precis när man ätit upp dem.

#14 - - anna:

Förr fanns nåt som hette kvikklunch, och som var som kit kat fast med ljus choklad. Det var gott, vet inte om det finns nu för tiden?

#15 - - Nicholas:

Kit Kat är väl knappast den mörka chokladens fanbärare? Svårt att tänka mig ljusare och billigare choklad än Kit Kat. Eller du kanske menar vit choklad? Hm... intressant. De vita chokladprodukterna har av någon anledning traditionellt inte haft så mycket kex i sig.

#16 - - Eva Ström:

Kvicklunch -finns inte det i Norge?