Du måste skämta! Skulle SVT:s "Upp till kamp" vara bra? Jag såg inte de två första avsnitten när de gick men hyllningskören (från alla från den svårflörtade Johan Croneman i DN till "Vågen" i P1) var bedövande. Jag hade en föraning om att det skulle vara lite kefft - hallå, Peter Birro skrev manus! - men å andra sidan var det ju Mikael Marcimain som regisserade, älskade hans "Lasermannen". Så jag ville se det innan jag avfärdade det, och jag väntade mig till och med att få ångra mina fördomar och kapitulera inför ett riktigt bra tv-drama när jag började kolla på SVT:s hemsida igår.
Men shit!!!
Så JÄVLA kasst. Alltså Peter Birro! Are you for real? Hur kan han få gå lös på gator och torg? Hur kan han få ha arbetstillstånd, hur kan han få soc, hur kan han få uppehållstillstånd? Han är ju så himla fucked. Såna klyschor, det är helt sjukt, de får bara passera. Jag vet inte var jag ska börja. Men rockrebellen Tommy är en ganska vidrig karaktär. Och såna får väl finnas, men det sjuka är att han utmålas som hjälte, "fuck the system" liksom. Så himla pinsamt. Han dricker öl på arbetstid och blir ivägschasad av den gamla chefen som ropar "jävla mods!" efter honom. När polisen inte låter ungdomarna komma in på rockstället The Cue Club blir det upplopp, alla springer för livet, fast Tommy hinner smita in i en gränd och hångla lite med Den Snygga Tjejen såklart, sen ut igen och få spö. Dagen efter säger han (det här var så korkat att jag var tvungen att skriva upp det): "Det är det enda de kan. Slå batonger i huvudet på folk som drömmer." Alltså can you believe it?
Biografisk tolkning: det är till 100% en självgod fantasi från den självutnämnda outsidern Peter Birro. "Vänta nu" säger ni, "du sa att man inte ska göra biografiska tolkningar". Jo jag håller med, problemet är bara att Peter Birro är så himla obegåvad att han inte kan skildra något med subtilitet, hans egen personlighet läcker över hela tiden, hans poänger är billiga och övertydliga och det finns aldrig någon tvekan om var författaren står. Med andra ord, han är för korkad för att platsa in i "inga biografiska tolkningar"-klubben. Jag tar hans medlemskort och - ritsch! - river sönder det. Get out of here, you bum.
Hur kan en sån här serie få bra kritik? Är folk så distanslösa i sin 68-rörelse-nostalgi? Hur kan de köpa det, hur kan de svälja det? Varför är det bara stereotyper som "arbetargrabben som gillar rock", "snygga studenttjejen som börjar intressera sig för politik", "överklasskillen som längtar till något annat", "skalliga FNL-ledaren utan humor men med megafon" som skildras? Vad sägs om att inte göra det så himla lätt för sig? Hur var åren 1966-1976 för exempelvis killen som utbildar sig till att bli polis, politikern som väcker feministiska frågor eller chilenaren som inte får använda sin universitetsexamen? Och alla fula ungdomar, alla som inte var inne, alla som inte var med och såg Jimi Hendrix, alla som verkligen var outsiders? För allt det andra vet vi ju. Det är så himla uttjatat. "Upp till kamp"s grundidé är ju "vi har ett scoop - visste ni att folk tyckte att det var tufft med rock på 60-talet?". Jo tack, vi visste.
Sjukast av allt är ändå när Strindbergälskaren Birro skriver in en scen från en föreläsning i litteraturvetenskap. Den Mossiga Läraren säger "Som alla vet så var Strindberg en kvinnohatare och En Dåres Försvarstal är ett av de tydligaste exemplen på hans misogyni". Då räcker Den Snygga Tjejen upp handen och säger: "jag håller inte med. Strindberg hatade inte kvinnor. Han var mitt uppe i sin skilsmässa när han skrev En Dåres Försvarstal, det finns där hela tiden mellan raderna, han drivs av en smärta." Fattar ni? Alltså I'm speechless. Peter Birro tror att a) han är den enda som "förstår" Strindberg, b) Strindberg är Gud och kan inte ha några fel och därmed inte vara kvinnohatare, samt c) att säga att han inte var kvinnohatare var VERKLIGEN att gå emot konsensus på 60-talet.
Den enda som är bra är regin. Faktiskt, den är känslig och fotot är jättebra, allt stämmer. Tills de börjar prata. Mot ett Peter Birro-manus hjälper inte den bästa regissören i världen.
haha, nu gjorde du mig plötsligt intresserad av att se programmet.. det kanske inte var ditt syfte, men bra skrivet, jag älskar ilskan.