Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men... Alex Schulman alltså. Jag måste säga att jag är imponerad av att han vågar säga några sanningens ord om Jan-Olov Andersson! Är det inte nästan lite Maja Lundgren över det? Att göra "fel" move, att riskera sin karriär, bara för att man inte klarar av att hyckla. Ja, skillnaden är förstås att Alex Schulman inte är någon underdog på samma sätt som Maja Lundgren i hennes konflikter, han har ju ett klart övertag över Jan-Olov Andersson när det gäller mediemakt. Så man kan ju diskutera hur modigt det är egentligen... fast, ändå inte. Det finns en hederskodex i tidningsvärlden, en av dess principer är just att man inte snackar skit om folk som skriver på samma tidning som en själv (i alla fall inte att man gör det i tryck). När Alex Schulman struntar i denna regel - konsekvent nog, eftersom han inte låter något komma i vägen för sitt ego - vänder han på sätt och vis hela mediamoralen upp och ner. Det blir hus i helvete, Alex blir hatad av hela redaktionen (fast de inte vågar avskeda honom, vilket gör att de hatar honom ännu mer), han vet om det och var beredd på det, men han tar det med ro, och det hela är rätt vackert på något sätt. Tänk om alla gjorde så? Ja, inte för att världen skulle bli ett bättre ställe för det. Att en ung snygg begåvad skribent ger sig på en gammal ful obegåvad skribent är knapast en beundransvärd handling. Men ändå... jag imponeras av kompromisslösheten, och blir lite avundsjuk. Så fräck vågar minsann inte jag vara! (Men så är jag inte i Alex Schulmans fördelaktiga position heller.)

Det intressanta här är egentligen att bloggarna är något som egentligen inte har med tidningsvärlden att göra, och nu blir det bevisat. Att stora dagstidningar vill anställa populära bloggare är förståeligt, så de två världarna förenas, men det finns inget som säger att det ska gå bra egentligen. Den bloggade texten bygger på andra värden än den journalistiska. Och Alex Schulman är ingen bra journalist, men han är en bra bloggare - rolig, ärlig, ocensurerad, skriver kortfattat och ofta. Distanslös - för det är en bra egenskap om man är bloggare, till skillnad från om man är journalist. Jag menar bara: det var bara en tidsfråga innan något sånt här skulle hända. Inte för att Alex Schulman är Alex Schulman, utan för att han är en bloggare. Hans jobb går ut på att säga allt och aldrig hålla käften. Respekt för tidningsvärldens hederskodex? Respekt för vad? Han hade varit en sämre bloggare om han hade skrivit med respekt, distans och eftertänksamhet. Och han vet om det.

Men det är svårt att fortsätta skriva som man alltid gjort på sin blogg, även efter att man blivit anställd av en riktig tidning. Jag var ju mycket elakare innan, till exempel. Margret var det också. Nu vill jag inte stöta mig med någon, vilken nog är en sund inställning, jag vill inte ha en awkward situation om man skulle träffa personen man dissat någon gång. Men till skillad från mig har Alex ingen skam i kroppen. Han behöver inte ha det. Han har makt. Vilket i och för sig är rätt creepy, men det är så det är.


PS Älskar "Studio 60". Alla dessa referenser, det är sånt godis för såna som jag, men jag förstår om den stora publiken sviker! Hittills (SVT har visat typ sex avsnitt) har Aaron Sorkin tryckt in referenser till "Network", Molière, Strindberg, Perikles (statsmannen i det antika Grekland, inte det skånska rockbandet) och nu senast "Five Easy Pieces", alla filmnördars favorit-Jack Nicholson-film. Att han vågar vara så smal och snobbig! Att han vägrar göra det lätt för sig. Lite samma grej som Alex Schulman, men oändligt mycket mer givande.
#1 - - Henrik:

Alex Schulman snygg?

#2 - - Nicholas:

Snyggare än ye average Aftonbladet-skribent i alla fall...

#3 - - Caroline:

NICO!!!! Intressant inlägg et al. Men
kolla din amail asap
för in i helvete!!!!!
NU!
viktigt.
pS tappat bort min mobil.

#4 - - Lévinas:

"Att en ung snygg begåvad skribent ger sig på en gammal ful obegåvad skribent är knappast en beundransvärd handling. Men ändå... jag imponeras av kompromisslösheten, och blir lite avundsjuk."
- Jag är chockad. Att slå på någon som befinner sig i underläge är - SKIT.

#5 - - Nicholas:

Äh, Jan-Olov Andersson har sitt på det torra. Han kommer aldrig LAS:as ut ur Aftonbladet. Alex Schulman däremot, han kanske är bortglömd och arbetslös om fem år, som ett pojkband. Det finns liksom två olika hierarkier här - den ena handlar om cred (här har Schulman övertag), den andra handlar om karriärstrygghet (här är det tvärtom). Så det är inte så enkelt att den ena är ett offerlamm och den andra är en stor stygg hipstervarg. Alex Schulman riskerar något, nämligen sin framtid som anställd på Sveriges största tidning. Därför är hans dumdristighet ändå lite beundrandsvärd. Och till saken hör att Jan-Olov Andersson ÄR en hopplöst tråkig tv-krönikör, det bör man faktiskt få kritisera. På en blogg i alla fall... men en Aftonbladet-blogg är kanske inte samma sak som en "vanlig" blogg"?

#6 - - Lévinas:

Så här är det:
Aftonbladets upplaga sjänk med 5 procent i augusti och med ännu mer i juli. Man har alltså tappat ca 50 000 lösnummerex och ännu fler läsare. När AB köper in en oförskämd slyngel,Sveriges mest lästa bloggare och med mest credd,alltså Alex Schulman, så får man upp upplagan och ökar vinsten igen, tillägaren Schibsted ( hur mycket av AB äger LO nu? Inget?)
- Vad gör då Alex Schulman? Jo, för att bli läst "tänjer han på (de etiska) gränserna" - mao är taskig till höger och vänster, bl.a. mot Jan Olov Andersson. Det är denna taskighet, denna omoral, som ger Aftonbladet förhöjd upplaga igen. Även om Schulman slår på Aftonbladets egna medarbetare. De offras, tydligen.
Aftonbladet var en gång en socialistisk tidning, där ideologin om jämlikhet och allas lika värde tillämpades i HELA tidningen ( jo, det är sant). Den ideologin har man nu övergivit till förmån för kommersiella intressen.
Och ni, alla som älskar Schulman et consortes, ni köper detta.
Det märkliga med mobbning är att det för vissa är kul att se på, så kul, så länge man själv inte är den som ligger underst och blir slagen.

#7 - - Lévinas:

(Tillägg till förra inlägget, rad 2: upplagan SJÖNK, felskrivet där.)
Tillägg 2, om det inte framgick ovan: jag är förbannad.

#8 - - Stefan Nilsson:

Är inte "The Passenger" alla filmnördars favoritfilm med Jack Nicholson?

#9 - - Nicholas:

Mamma, chilla.

#10 - - M:

OK, du får mig alltid att smälta. Älskar dig.

#11 - - gustav:

det är ju lite kul att han plötsligt slutar blogga efter det här.

#12 - - Faun:

Word. Jag gav upp hoppet på mänskligheten när Studio 60 lades ner.

#13 - - eva:

Tack för en mycket trevlig blog.