Ja, det här var ju inte igår...
Nu ska jag göra något som bara är bloggare förunnat: uttala mig om något som jag inte har koll på. Har aldrig läst Doris Lessing. Så förlåt om jag är orättvis, men det känns lite som det är dåligt samvete som gjorde att Horace & co valde henne. För som hon själv säger - varför nu och inte för 30 år sedan? Är det inte meningen att författaren som får miljonerna ska vara aktiv, inte att produktiviteten ligger på post-memoarer-nivå? Eller det kanske inte alls är meningen. Nobelpriset kanske ska ses som en guldklocka för lång och trogen tjänst snarare än som ett stipendium till någon som har storverk bakom sig och som med en ekonomisk och prestigemässig push får det lättare att göra storverk även i framtiden. Men i så fall tycker jag att det är helt knäppt. Det är ju det man hatar med Polarpriset som delas ut till musiker, och med undantag för de allra senaste åren gav man det till folk som Bob Dylan och Paul McCartney, artisters som inte bara har sitt på det torra utan även har sin kreativa guldålder långt bakåt i tiden. Jag menar, tänk om man hade gett Polarpriset till Madlib, hur mycket hade inte det förändrat hans karriär? Eller Meg Baird eller Panda Bear eller vem som helst. Ni fattar. Nu säger jag inte att man ska ge Nobelpriset till ungtuppar, men man borde väl åtminstone ge det till författare som för inte så länge sen gjorde fantastiska saker. Hemingway fick det ett tag efter hans egentliga storhetstid på 20- och 30-talet, men precis efter "The Old Man and the Sea" som ju är FANTASTISK. Det var liksom inte BARA för lång och trogen tjänst.
Fast, fan, skit samma egentligen. För på ett sätt ska man ju bara vara glad att de ger det till en kvinna - av de över hundra nobelpristagarna var tidigare 10 kvinnor, nu är det 11. Det räcker liksom. Horace & co har dues to pay, de vet om det, och nu har de gjort lite för att pay the dues. De vill inte upprepa att en stor författarinna dör innan hon fått priset (de Beavoir, Woolf, Duras) och få skit för att de inte hann ge det till henne. Nu har de Doris Lessing off their backs. Skönt för dem. Och för Nobelprisets status. Att det är ett val som känns lite trist och inaktuellt, det får de väl helt enkelt leva med. Nästa år kanske de kommer igen med att blow our minds med någon författare som ingen hört talas om men som förtjänar allas uppmärksamhet.
Jonas Thente funderade för övrigt i DN om valet av Doris Lessing kommer innebära att science fiction-litteratur får högre status. Jag tror faktiskt inte det. Vi kanske lever i ett postmodernt samhälle, men den finkulturella smaken (som Nobelprisvinnande litteratur ändå får räknas in i) är minsann inte särskilt postmodern och soft tillåtande.
Att science fictionförfattare inte får nobelpris handlar kanske om att den litterära kvaliteten inte är så hög (vilket inte betyder att den inte kan vara läsvärd). Finkultur är bara ett idiotiskt namn för kvalitet.