Igår kväll promenerade jag längs Söder Mälarstrand, upp för Maria Trappgränd och vidare uppför Bastugatan. Kullerstens-söder, de gamla bakgatornas söder, allt var lugnt och tyst och kvällen var ljummen och lamporna lyste vackert. Jag lyssnade på Felix Mendelssohns underbara "Lieder ohne worte" - "sånger utan ord", en cykel av korta pianostycken från romantikens guldår. Och det var som man förflyttades till en annan tid och plats, till typ Montmartre eller Quartier Latin på 1800-talet. Älskar Stockholm. Synd att man måste vara stenrik för att fixa en bostad i de här kvarteren, men det spelar inte så stor roll egentligen. Jag kan promenera och jag har min iPod, det är allt jag behöver för att bli lycklig. The city is mine.
Åh, Caillebotte! Love it.