OK jag ska inte tjata om Oxford, men jag var i alla fall på en skitfet bokhandel där som hette Blackwell & Co. De hade fem våningar av treats, de hade allt, jag var sugen på att köpa John Kennedy Tooles "Dumskallarnas sammansvärjning" i originalspråk (mest för att läsa hur de taffligt översatta slanguttrycken - "oj voj!" - ser ut), men min snålhet tog som vanligt överhanden. En soft grej annars var att man kunde sitta i stora sköna fåtöljer och provläsa böcker hur länge man ville, och jag satt väldigt länge med en bok som stod framställd: Blur-basisten Alex James nya självbiografi.
Blur alltså. De har fått oproporionerligt mycket erkännande såhär i efterhand, bara för att a) Damon Albarn har fått god smak de senaste åren och b) det har gått upp för folk precis hur värdelösa Oasis var, vilket gör att "motståndarna" Blur framstår som bra. Hur bra var Blur egentligen? Jag kan komma på tre (3) låtar med dem som fortfarande kan sägas ha någonting: "Chemical world", "This is a low" och "Coffee and TV". Inte för att jag har lust att lyssna på någon av dem just nu, men ändå. Bra melodier osv. En miljon gånger bättre än låtar som "Parklife", embryot till Mike Skinners brott mot mänskligheten.
Alex James bok var ändå rätt underhållande, inte minst när han berättade om när Blur åkte till Sverige sommaren 1993 för att spela på Hultsfred. "Everything was so fresh and clean", han går igång på naturen och vattnet och skogen, de nördiga svenskarna som har koll på bandets b-sidor, och på midsommarfirandet som ägde rum samtidigt som festivalen. De blev helt fascinerade av "Små grodorna" och spelade en improviserad cover av den när de gjorde sin konsert, och alla i publiken gick bananas. Hur kan man bli fascinerad av "Små grodorna"? Det krävs nog att man inte kan svenska och att man inte gått på dagis i Sverige. Själv är jag fortfarande allergisk.
Däremot hade jag en väldigt trevlig midsommar igår, vi gick till en fest där vi dansade runt en inomhus-midsommarstång till tonerna av Mobb Deeps "Drink away the pain". När den kom på - det var inte jag som skötte musiken - blev jag så lycklig att jag nästan var tvungen att nypa mig i armen.
PS Apropå Hultsfred - börjar det inte bli lite tröttsamt hur A. Lokko skriver samma krönika år efter år om hur mycket han föraktar festivaler och hur mycket han avråder folk från att åka till dem? Whatever liksom, det är ju ganska självklart vad festivaler går ut på och att det inte är något för anständigt folk. För övrigt noterar jag att F. Strage åkte tillbaka till Hultsfred i år igen för att rapportera och gnälla, trots att han högtidligt lovade förra året att aldrig mer åka dit utan istället stödja Hoodsfred. Vad hände? Kanske är det DN-chefen som har sista ordet när det kommer till kritan (jag föreställer mig F. Strage säga "yes, master" med resignerad Darth Vader-röst). Kanske är det bara så att Hoodsfred och Gringo är sååå 2006.
blur var avundsjuka på oss på h-fred 93 för att vi gjort en peelsession och inte de.