En annan som älskar ordvitsar är författaren Eva Ström. Hon skrev nyligen om mig på sin blogg (www.evastrom.blogg.se) och bara namnet på bloggen är en ordvits - "Evas dröm". Eva fyllde nyligen jämnt och jag gav henne en box i födelsedagspresent. En som jag gjorde själv alltså - ett mastadontprojekt på tio cd-skivor, där varje skiva fick sammanfatta det bästa med en genre. Klassiskt, jazz, crooners, soul, modern R&B, hiphop, elektronisk pop, konservativ pop, världsmusik och reggae. Det var kul, jag kanske borde göra ett ex till och skicka till P2, så kanske jag skulle få jobb.
Eller så kanske jag borde skicka den till Rhino och söka jobb där. Tänk vilket drömjobb! Att få vara "compiler". Göra samlingsskivor, välsigna världen med bortglömda pärlor som Dave Godin gjorde med sina deep soul-samlingar. C hatar deep soul, hon tycker att låtarna är så långsamma och tråkiga. Karolina Ramqvist hatar nog också deep soul (PS krönikan förra veckan var skitbra!). Men man KAN faktiskt lyssna på det utan att ha gått igenom tre skilsmässor och tre glas whisky. Låtar som Loretta Williams "I'm missing you" är ju bara så dallrande dramtiska, glödhett desperata och fruktansvärt bra.
En bra låt från världsmusik-skivan som ingick i Evas box är "Ginza blues" med Wada Hiroshi & Mahina Stars. Det är en enka-låt, alltså en gammal japansk melankolisk kärleksballad. Vi lyssnade på den när vi åkte bil genom ett skymingsmörkt Småland och regnet rann nerför bilrutorna och alla ljus var stora och suddiga. Det var fint.
förlåt, men jag förstår verkligen inte poppius>>>sturm und drang-grejen.
sturm i ett vattenglas?
jay z=goethe?
dn på stan=moliere?